Hur snärjer jag honom? Han är rädd och vill ta de sakta. Ska jag då inte skriva till honom? Ska jag vänta ut honom?
Han säger att han tycker om mig....
Men har blivit lite avståndstagande. Jag tror inte han är typen som bara blir tyst och försvinner.
Några fina råd skulle sitta fint nu.
Jag är oxå bränd och är livrädd för att bli sårad igen men ändå tycker jag om den här människan jättemkt redan.
Vi har setts 3 ggr bara
Jag tror att det viktiga är att inte förmedla "giftasplaner" efter några dejter utan att man håller sådan information för sig själv även om det känns rätt till 110%.
Även om jag kollar upp dejter innan och då vet en del om dem så är det inget jag på något vis skulle säga till dem. Inte ens deras fö
Jag tror att det viktiga är att inte förmedla "giftasplaner" efter några dejter utan att man håller sådan information för sig själv även om det känns rätt till 110%.
Även om jag kollar upp dejter innan och då vet en del om dem så är det inget jag på något vis skulle säga till dem. Inte ens deras fö
Att vara "bränd" är ett sådant där luddigt begrepp som kan betyda lite vad som helst.
Väldigt många kan känna sig brända för ganska lite. En del kan vara uppenbart försiktiga att gå in i nya relationer.
Men det kan också vara problem med vad man inom psykologin beskriver som anknytningsteori.
Är det lite det första alternativet så är det nog bara att ge lite tid. I det andra att jobba försiktigt med trygghet.
Men om det gått så lång så att man har svårt att knyta an, så är det värre. Där tror jag ni kommer behöva en terapeut som jobbar med både er två och din partner ensam. Inte ens säkert det går ändå.
Att vara "bränd" är ett sådant där luddigt begrepp som kan betyda lite vad som helst.
Väldigt många kan känna sig brända för ganska lite. En del kan vara uppenbart försiktiga att gå in i nya relationer.
Men det kan också vara problem med vad man inom psykologin beskriver som anknytningsteori.
Är det lite det första alternativet så är det nog bara att ge lite tid. I det andra att jobba försiktigt med trygghet.
Men om det gått så lång så att man har svårt att knyta an, så är det värre. Där tror jag ni kommer behöva en terapeut som jobbar med både er två och din partner ensam. Inte ens säkert det går ändå.
Var inte tvärsäker på att han hör av sig om han vill för det kan lika gärna vara så att han vill men inte vågar. Min vågar knapt höra av sig till sin egna mamma ens för att hon är rädd för att störa och tränga sig på.
Pusha, men inte för hårt, är vad man måste göra med vissa.
Har du märkt att alla drar ganska snabbt?
En desperat person skickar dåliga vibbar, man börjar se bilder om kokande kastruller och kaniner....