språkutveckling för tvåspråkigt barn

Fortsätt ni prata två språk med honom, men var gärna konsekventa med vad ni talar. Vi har samma tre språk hemma hos oss som ni. Äldsta dottern var snabb med språket och använde ca 50 ord regelbundet vid 18 månaders ålder. Rent uttal från början. Andra barnet var mer motorisk och nästan ingen förstod vad hon sade förrän vid 3. Hon går hos logoped, är nu 5, och har flera ljud hon inte kan. Talar dock med bra grammatik och långa meningar och hon har kunnat läsa sedan hon var 4. Att hon är sen har inget med flera språk att göra. Det är en rikedom att få vara flerspråkig.

Han "använder bara  12"?? Min andra son sa inget vettigt ord nästan till 3-års-åldern, och han studerar på högskolan numera. Också tvåspråkig. Tvåspråkiga barn kan vara senare där. Ibland mycket senare. Men de hinner ikapp.

Överhuvudtaget är barn så olika, att man inte ska oroa sig för sånt. Vissa barn säger inget alls i den åldern, vissa säger 10 ord, andra 20, andra ännu fler. Det har ingen betydelse. Min äldsta son sa säkert 30 ord i den åldern, brorsan gjorde inte alls det - barn är olika. Äldste sonen har dock haft svårare i skolan än den yngre, så det har inte hjälpt honom att han var tidig. Däremot är han en språkmänniska, yngre bror är mer för matte och naturvetenskap. 

Mina barn har bara ett språk, men ett par av dem har haft ett mindre ordförråd än din son. Oroa dig inte, och lyssna inte för mycket på dina svärföräldrar. Det finns gott om forskning på tvåspråkiga barn. Det som händer när du pratar svenska och pappan spanska, är att barnet kan bli lite sen i talet, men när han väl kommer i gång, då talar han två språk flytande i stället för ett.

Du kan inte uttrycka allt du tänker och känner på spanska, så det kommer alltid att finnas en liten mur mellan er om du väljer att tala spanska med sonen.

Jag har en ung släkting som talar svenska och ryska flytande. Han talar även engelska, men där har han fått med föräldrarnas fruktansvärda uttal (ingen av dem är bra på engelska). Han var ganska sen i talet, men nu är han 10 år och har en stor fördel gentemot klasskompisarna. Dessutom kan han prata med sina ryska släktingar utan problem.

Hur menar du med konsekvent? Jag försöker vara det grammatiskt men blandar i övrigt rätt mycket mellan svenska och spanska. Jag tycker också att det är något fint och nyttigt att ge sitt barn sitt modersmål. Släkten här tycker att det räcker med engelska som är ett världsspråk

Jag menar att du alltid bör prata svenska och pappan alltid spanska med honom. Det blir svårare om en person blandar båda språken. Det fungerar säkert ändå, men tar längre tid för barnet att skilja mellan språken. Du bör åtminstone undvika att blanda språk i samma mening, och även samma samtal.

Jag har läst att det är en myt att flerspråkiga barn blir sena i talet. Tycker att min son är liten också, vill inte sluta med svenska så tidigt. Håller med om att det är lättare att vara mig själv på svenska och det ger mig mycket att kunna prata svenska med honom när jag väldigt sällan träffar min familj

Läste att barn kan skilja på språk från 4 månader, men du har säkert rätt i att det blir lättare om jag pratar mer svenska. Ska tänka på det!

Det finns en koppling (som är långt ifrån hundraprocentig!) mellan att inte säga något ord alls vid 18 månader och att utvecklingen fortsätter vara försenad/avvikande när det gäller språket och andra områden. Det finns däremot ingen koppling mellan hur många ord barnet säger i den åldern och framtida utveckling, dvs chansen att utvecklingen kommer vara fortsatt normal är lika stor om barnet säger 20 ord som om det säger 10 eller 5 ord.

Jämför man hela tiden sitt barn med ?medelbarnet? så kommer barnet i ungefär 50% av fallen vara senare och i 50% av fallen tidigare. Det blir lätt så att man fokuserar på de delar i utvecklingen där ens barn är ?sämre?, vilket kan leda till att man ställer onödiga krav på barnet och i allmänhet förändrar sin attityd (letar fel, försöker lära barnet sådant det inte är redo för osv). I värsta fall råkar man också förmedla känslan till barnet att det inte klarar tillräckligt. Så försök att inte jämföra ditt barn med andra utan att acceptera honom precis som han är, och låt BVC (jag antar att ni har något motsvarande där) avgöra om han utvecklas som han ska. Blir du orolig av det du läser så sluta läsa.

Att vara tvåspråkig är en enorm tillgång och absolut inget ni bör hindra honom från att bli. Det är dessutom jätteviktigt att båda föräldrarna pratar sitt modersmål med barnet eftersom man har sitt känslospråk på sitt modersmål.

Du har nog helt rätt i att det är mitt problem och inte hans. Jag tycker att han är duktig, han pratar mer än många svenska kompisars barn i samma ålder. Jag blir väldigt kritiserad av min mans familj, och det kommer väl åt ibland. Det är inte min generella syn på mitt barn att han inte duger, var bara orolig att jag hindrar honom på något vis eftersom han säger många ord men har svårt att få vana att använda dem.

Läste även vidare i artikeln som påstod att 10-20 ord var normalt och förstod att babbel med intention räknas som ord, och då kan han ju många fler "ord"

Jag tycker att du ska prata enbart svenska med barnet med tanke på att det väl blir extremt svårt för barnet att lära sig svenska annars? Pratar din familj i Sverige spanska? Hur ska han annars kunna kommunicera med sin mormor och morfar och andra svenska släktingar? Det måste ju dina svärföräldrar acceptera och respektera. En tanke: Om du jämför med Sverige, har då Spanien många invandrare med andra språk än landets språk (räkna alltså inte med de från andra spansktalande länder)? Kanske bara är så att man är mindre vana i Spanien vid att folk pratar på andra språk än spanska så hans föräldrar tycker det känns obehagligt? Min son är född i USA och han pratade först mest engelska fastän jag pratade svenska med honom, men nu när vi bor i Sverige pratar han mest svenska även om han tydligt kan skilja mellan språken och kan kommunicera på båda (han är fyra nu). Blandar inte och har klart uttal utan brytning på vardera språk. Barn blir nästan alltid starkast på det språk som är majoritetsspråk där man bor så dina svärföräldrar har inget att oroa sig för att barnets spanska skulle bli lidande.