Plötsligt svartsjuk!? Bör jag vara det?

Enligt min anekdotiska statistik, ihopskrapad via diverse forum samt nära och kära ligger du i en särskild riskgrupp. Gruppen som slutar vara partners för varandra och enbart blir föräldrar. Känner 5 par med kids samma ålder som era som nu ligger i skilsmässa. Några av dem har gått vägen via fysisk otrohet, andra via emotionell, men i samtliga fall har väldigt lite tid och prio lagts på bandet mellan varandra och känslor dött ut mellan hämtning, lämning och kräksjukor.

Ni behöver tid för er, utan barn. Ni behöver gå ut och käka, bo på hotell, se en konsert , ta en weekend i amsterdam och ligga, mycket. 

Nu kanske ni gör allt detta, my bad om så. 

Om inte, men barnen då? Skaffa barnvakt. Har ni ingen i familjen, hyr in någon. Borde inte kosta mer än övriga hobbys.

Gällande den andra killen. Kan vara platoniskt kan vara mer än så. Otrohet börjar dock sällan med intention om otrohet. Det är en slippery slope som ert nuvarande livspussel kan vara en grogrund för. Du är vardagsbestyr, han är roliga saker och endorfinkickar. Du är barn och ansvar. Han är frihet från ansvar och egentid.

Största varningstecknet är din magkänsla och de ändrade telefonvanorna. Om du inte är en svartsjuk person, och nu känner att något är off tror jag nog det är så. Magkänslor brukar stämma.

Om jag var du skulle gå in i ett subtilt dektektiv mode, för att kolla läget.

Se till att träffa killen. Fullt naturligt att vilja träffa någon som spenderar så mycket tid med din partner. min partners vänner är mina vänner. Reaktion från din partner på inbjudan och temperatur vid möte kan ge dig mer att gå på.

Be att få låna hennes telefon vid valda tillfällen, typ när din är ?urladdad? eller ?glömd?. Då inte för att snoka men för att se hur hon reagerar.