• Wed 18 Mar 2020 07:27
    8252 visningar
    17 svar
    17
    8252

    Min sambo är för snål

    Min sambo och jag har haft en bra och stark relation i lite längre än två år nu. Tyvärr finns det nånting som har blivit värre med tiden och det är att han är otrolig snål.

    Vi har både bra jobb, jag jobbar 100% och han 75% men vi käner ungefär lika mycket. Vi bor billigt och har inga stora utgifter. Därför kan vi spara mycket. Jan bestämde sig att han skulle spara 10.000 kr varje månad, men eftersom han får ont i magen om jag inte gör det, gör jag också det.

    Sen lever vi på bröd och yoghurt eftersom han tycker att det är onödigt att lägga pengar på nånting som tar slut i några minuter. Man blir mätt på bröd och yoghurt och det räcker. Om jag handlar mer är han alltid lite sur och jag vet att han letar efter kvitton om jag inte tittar.

    För ganska länge sen hade jag bestämt mig att han få bestämma vad han gör med sina pengar och jag få bestämma vad jag gör med mina. Därför var det jag som betalade för semesterresa, jag ville att han var med. Kanske det skulle vara bra att han kunde släppa taget med pengarna så jag bokade all inclusive. Allt gick bra och han åt tre gånger så mycket som har brukar. Men när jag beställde en kopp kaffe på stranden, som inte var på all inclusive hotellen blev han arg. Jag slängde nämligen bara bort pengar.

    När någon fyller år vill han helst ge nånting som vi redan har eller köper något på andrahand. Vi äter bara ut om vi har något att fira (aldrig spontant) och då är det alltid dagens lunch, så billigt som möjligt. Jag får beställa ett glass vin men då får jag alltid kommentar som; man kan köpa en hel flaska för dem pengarna.

    Jag älskar honom och det är bra att vara sparsam. Han vill ha pengarna i fall nånting händer och för framtiden, men jag skulle så gärna ville leva lite mer normalt. Vi har pratat mycket om det, men han blir bara ledsen, det händer ingenting. Hur kan man lära nån att släppa taget och leva lite? Vi vill ha barn tillsammans men helt ärligt, jag tror inte att det blir bra för barn att känna sig fattig.

  • Svar på tråden Min sambo är för snål
  • Wed 18 Mar 2020 07:41
    #1
    +2

    Han bör gå till en psykolog... detta låter jätte ohälsosamt. Kan det vara något från hans barndom som gör att han beter sig såhär ? Som sagt, det måste ändras för hans skull oxå och tror endast psykolog han hjälpa.

  • Anonym (V)
    Wed 18 Mar 2020 08:18
    #2
    +1

    Oj. Ta dig ur förhållandet medan du kan. Han har en osund inställning till (sina egna) pengar. Är han själv medveten om det, eller är han en sån som med stolthet kallar dig ekonomisk?

  • Sandra­söt88
    Wed 18 Mar 2020 08:53
    #3
    +1

    Trodde först att det rörde sig om en man med en sund inställning till ekonomi, men det du beskriver låter snarare som en psykisk åkomma hos honom. Jag gissar på att han växte upp i ett fattigt hem? Säg åt honom att söka hjälp, för det där är inte friskt någonstans.

  • Anonym (Osexi­gt)
    Wed 18 Mar 2020 08:56
    #4

    Lämna!! Han försöker kontrollera dig?!?

    Bli arg för att du beställer en KAFFE? När du betalat hela semestern för honom? Han borde bjuda dig på en kaffe som tack! Tycker han är äckligt svinig! Hur tänker du med socialt umgänge i framtiden? Kommer nån annan stå ut med honom?

    Vad ser du hos honom? Varför jobbar han inte 100% om han nu är så stressad över pengar?

    Du måste propsa på att du vill leva ett normalt liv med normal standard. Middagsmat, semestrar, spontana kaffe, glas vin ect då och då.

  • Anonym (Varit där)
    Wed 18 Mar 2020 09:17
    #5
    +1

    Hej!
    Vill ge en liten annan syn på situationen.
    Jag växte upp med låginkomsttagare till föräldrar i ett rikemansområde (ärvt hus)
    När jag började jobba var jag fastinställd på att alldrig vara tvungen att leva sparsamt, jag gjorde det i flera år men såg det som att jag gjorde det swjälvvalt för att aldrig hamna i en situation där jag inte hade något val.

    Nu är jag 50 och lyxar till det med att äta ute både på lunch och på restaurang när jag känner för det. 
    Känslan/rädslan att bli fattig igen finns dock kvar och jag kllar ofta min pension samt har swärskilda sparkonton till olika framtida saker ex glasögon, tandvård m.m. efter pensionen ( vill inte gå tandlös när jag är 70 för jag festat/rest upp pengarna när jag var ung).

    Vägrar ta lån på annat än fastigheter för är rädd för att skuldsätta mig.
    Vill säga att jag varit snålast mot mig själv. Generös med gåvor m.m. till familj och vänner men prioriterat bort mig själv. 

    Jag har jobbat ganska hårt med mig själv för att komma till insikten att man måste släppa kontrolen lite, men ändå lägga den å en nivå där man själv mår bra.

    Prata med din partner vad hans tankar är runt sparandet m.m. Han kanske tänker att ni en dag skall köpa ett hus med minimala lån eller att när ni får barn ska du kunna vara hemma med barnet längre för dom pengarna. 

  • Anonym (Krona­n)
    Wed 18 Mar 2020 09:28
    #6

    Hej! Vill ni fortsätta vara tillsammans så gör en budget som båda är överens om. Kan ta en tid att knåpa ihop om man har svårt att komma överens... Men, finns det kärlek så är man lyhörd för den andra, dennes behov och vilja och det är då lätt att komma överens. Är man bara egoistisk och tänker på sitt eget bästa, ja vad ska man då vara tillsammans för?

  • Anonym (V)
    Wed 18 Mar 2020 09:46
    #7
    Anonym (Varit där) skrev 2020-03-18 09:17:47 följande:

    Hej!

    Vill ge en liten annan syn på situationen.

    Jag växte upp med låginkomsttagare till föräldrar i ett rikemansområde (ärvt hus)

    När jag började jobba var jag fastinställd på att alldrig vara tvungen att leva sparsamt, jag gjorde det i flera år men såg det som att jag gjorde det swjälvvalt för att aldrig hamna i en situation där jag inte hade något val.

    Nu är jag 50 och lyxar till det med att äta ute både på lunch och på restaurang när jag känner för det. 

    Känslan/rädslan att bli fattig igen finns dock kvar och jag kllar ofta min pension samt har swärskilda sparkonton till olika framtida saker ex glasögon, tandvård m.m. efter pensionen ( vill inte gå tandlös när jag är 70 för jag festat/rest upp pengarna när jag var ung).

    Vägrar ta lån på annat än fastigheter för är rädd för att skuldsätta mig.

    Vill säga att jag varit snålast mot mig själv. Generös med gåvor m.m. till familj och vänner men prioriterat bort mig själv. 

    Jag har jobbat ganska hårt med mig själv för att komma till insikten att man måste släppa kontrolen lite, men ändå lägga den å en nivå där man själv mår bra.

    Prata med din partner vad hans tankar är runt sparandet m.m. Han kanske tänker att ni en dag skall köpa ett hus med minimala lån eller att när ni får barn ska du kunna vara hemma med barnet längre för dom pengarna. 


    Jag växte också upp i ett hem med mindre pengar (mamma var ensamstående vårdbiträde som var sjukpensionär på deltid). Det har gjort mig ekonomisk. Jag anser att det är sunt att inte låna till konsumtion. Jag köpte min första bil när jag var 29. Anledningen? Jag ansåg mig inte ha råd innan. Köpte bilen kontant för strax under 300 000 kr. Med det sagt... Det ts partner gör är inte sunt. Jag kan se "osunda drag" hos en av mina bröder: han har alltid kylskåpet proppfullt och tvingas ofta slänga mat som blivit för gammal - för att han är rädd för att maten ska ta slut... Min bror är dock medveten om vad han gör - men det verkar inte ts partner vara alls?
  • Anonym (Lilo)
    Wed 18 Mar 2020 11:20
    #8

    Det finns en gräns när ett beteende blir sjukligt och detta låter tyvärr lite som det.

    Jag tycker du ska ta hjälp av en tredje part. Om det sen är kurator, familjerådgivare eller bankman kanske inte spelar så mycket roll men du måste få stöd i att förhandla fram en rimlig modell för konsumtion och sparande, som ni kan enas om. Och att han sedan inte förebrår dig för att du gör av med det som är ditt. 

    Det är inte rimligt att bli utskälld för att man köper en kopp kaffe, och livet blir fruktansvärt tråkigt om man inte unnar sig något.

    Man ska också ha klart för sig vad ens mål med sparande är- när räcker det? Vill han bo utan lån, vill han gå i pension vid 50 eller vad är hans mål med detta?

    Jag har också växt upp utan pengar, det har varit svårt varje januari och jag har inte fått göra de aktiviteter jag velat för det kostade för mycket. Jag fick betala mina egna cyklar och laga punkteringar på dem från att jag var 13. Ville jag gå på bio fick jag samla pant. Men jag är inte snål mot mig själv eller andra.

    Vi har en detaljerad budget med 40 kategorier som jag följer upp, men också separata fickpengar varje månad (utöver gemensamt sparande) som den andra inte har något att säga till om. Så kan man spara/investera dem för sig själv om man vill, eller använda dem om man vill. Då vet jag att jag bara använder "mina" pengar för t.ex. hobbies, samlande eller nöjen som inte den andra är med på.

  • Wed 18 Mar 2020 11:37
    #9
    +1

    Hälsa honom från mig:

    Hellre vänner och ett rikt socialt liv med mycket upplevelser och skratt än gott om pengar.

    Jag har pengar, men ingen att dela livet med och det är helt ärligt vedervärdigt att alltid vara ensam.
    Byter hellre och har huslån, billån, tv:n på avbetalning om det hade gett mig vänner.


    Den vise talar om vad han ser, dåren om vad han hört.
  • Anonym (Anony­m)
    Wed 18 Mar 2020 12:04
    #10

    Jag tror att ni bör titta på vad sunt beteende till pengar är. Vad skiljer ditt synsätt från hans synsätt på att leva sunt. Det han gör är att skamfylla dig när du gör något som enligt hon är att slösa. Detta verkar också fungera eftersom du ställer om efter hans värderingar. Du ska göra uppoffringar som fyller dina/era gemensamma mål inte för att du känner dig skamsen om du inte rättar dig efter honom. Det kan vara så att han får dig att skämmas för att han skäms om han slösar. Han skulle behöva ta reda på varför han drivs av att snåla som han gör. Vilka rädslor har han. Om han styrs av rädsla är det inte sunt förnuft. Hans sätt att snåla skulle kunna vara en form av beroende, det kan finns många likheter till hans inställning till att snåla som det gör till att dricka, spela eller shoppa. Det blir inte sunt när det går över styrt. Det beror lite på vilken inställning han har till sitt beteende. Tänk till om hans anledningar till att snåla är rimliga eller inte. Det du kan behöva se upp med är om du blir medberoende. Och att du känner dig mer eller mindre styrd av hans beteende. Du behöver fundera på vad du anser vara sunt för dig när det kommer till att snåla. Om du går med på det han tycker utan att riktigt veta dina egna värderingar kan göra att du blir bitter och arg när du inser att du låtit han styra dig.

    Alla som snålar är inte beroende av att snåla och det behöver inte vara så i det här fallet heller men du bör vara observant på att detta kan vara svårare att leva i än du kanske först trodde. Du verkar ju se vissa osunda beteenden men som du har svårt att spåra eller veta hur du ska förhålla dig till.

  • Anonym (Lev livet!­)
    Tue 24 Mar 2020 08:24
    #11

    Ni måste hitta en balans! Varför vill han inte att du ska leva ett lyckligt liv, även om det innebär att du kanske måste göra av med någon tusenlapp till per månad? Även om han inte uppskattar god mat och gott vin så måste du förklara att du gör det, kanske mer än du uppskattar ett högt sparbelopp.

    Vill du bli gammal och se tillbaks på ditt liv som torftigt trots att du hade haft råd att leva?

  • Anonym (12345­)
    Tue 24 Mar 2020 20:46
    #12
    Mandel skrev 2020-03-18 11:37:01 följande:

    Hälsa honom från mig:

    Hellre vänner och ett rikt socialt liv med mycket upplevelser och skratt än gott om pengar.

    Jag har pengar, men ingen att dela livet med och det är helt ärligt vedervärdigt att alltid vara ensam.
    Byter hellre och har huslån, billån, tv:n på avbetalning om det hade gett mig vänner.


    Men pengar gör en ju inte ensam så din ensamhet måste bero på något annat.
  • Anonym (Anony­m)
    Sat 4 Apr 2020 17:05
    #13

    Hur har det gått?

  • Tue 15 Jun 2021 19:50
    #14

    Han låter som pappan i Sune i Grekland haha. Påminner mig även om min pappa, och mig själv.

    Jag är rätt snål. Har aldrig riktigt förstått mig på vad som menas med att unna sig när man bara gör sig av med pengar som ska hjälpa en i framtiden. Jag brukar kolla på när mina kompisar köper och äter glass och när jag är törstig dricker jag endast vatten ur kranen. Andra kanske mår bra av att få äta gott medan jag njuter av att kunna leva så billigt som möjligt. Detta beteendet kan jag dock förstå att det inte funkar i längden. Mer värt är det ju att leva gott hela livet än bara i slutändan. Men för att inse det måste man nog lära sig att leva i nuet, lära sig att älska sig själv och att må bra av att unna sig själv.

    Jag kan förstå din sambo om att en kaffe känns onödig och dyr om det finns gratis kaffe på hotellet. Men om du inte tycker det, och om du vill ha en kaffe så ska du ha det. Och då ska inte han ge dig dåligt samvete eller hindra dig från det bara för att han tycker att det är onödigt.

  • Anonym (Hanna­h)
    Sat 29 Jan 2022 09:50
    #15
    Mandel skrev 2020-03-18 11:37:01 följande:

    Hälsa honom från mig:

    Hellre vänner och ett rikt socialt liv med mycket upplevelser och skratt än gott om pengar.

    Jag har pengar, men ingen att dela livet med och det är helt ärligt vedervärdigt att alltid vara ensam.
    Byter hellre och har huslån, billån, tv:n på avbetalning om det hade gett mig vänner.


    Jag håller fullständigt med dig om det här. Hellre lån och en sjyst partner/familj än massa pengar och ingen kärlek. Jag hoppas att du hittar någon som du kan glädjas med...??????????
  • AnnaZL
    Sat 29 Jan 2022 12:32
    #16

    Att leva på endast bröd och yoghurt är att vara dumsnål, ni får inte i er alla nödvändiga näringsämnen  med den dieten. Framtida hälsoproblem kommer att kosta mer än nyttig mat nu.

  • Anonym (Ekono­misk "ätstö­rning"­)
    Sat 29 Jan 2022 12:56
    #17

    Ts berättelse fick mig att dra parallellen till både missbruk och störningar. 
    Missbruk på det viset att man inte kan sluta fast man vet att de inte är bra, man mår bra av det en stund, sen dåligt och så gör man det igen för att må bra och så snurrar det på. 
    Störningar som Anorexi (ingen erfarenhet så jag gissar) som att maten är det enda man kan kontrollera och det är så pass positivt att man stor ut med det dåliga som det medför. 

    Oavsett om jag har rätt eller fel så är det ett sjukt beteende han visar. 
    Det är oftast en bra egenskap att vara ekonomiskt smart men det där har ju passerat en sund nivå. 

Svar på tråden Min sambo är för snål