Min sambo är för snål

Det finns en gräns när ett beteende blir sjukligt och detta låter tyvärr lite som det.

Jag tycker du ska ta hjälp av en tredje part. Om det sen är kurator, familjerådgivare eller bankman kanske inte spelar så mycket roll men du måste få stöd i att förhandla fram en rimlig modell för konsumtion och sparande, som ni kan enas om. Och att han sedan inte förebrår dig för att du gör av med det som är ditt. 

Det är inte rimligt att bli utskälld för att man köper en kopp kaffe, och livet blir fruktansvärt tråkigt om man inte unnar sig något.

Man ska också ha klart för sig vad ens mål med sparande är- när räcker det? Vill han bo utan lån, vill han gå i pension vid 50 eller vad är hans mål med detta?

Jag har också växt upp utan pengar, det har varit svårt varje januari och jag har inte fått göra de aktiviteter jag velat för det kostade för mycket. Jag fick betala mina egna cyklar och laga punkteringar på dem från att jag var 13. Ville jag gå på bio fick jag samla pant. Men jag är inte snål mot mig själv eller andra.

Vi har en detaljerad budget med 40 kategorier som jag följer upp, men också separata fickpengar varje månad (utöver gemensamt sparande) som den andra inte har något att säga till om. Så kan man spara/investera dem för sig själv om man vill, eller använda dem om man vill. Då vet jag att jag bara använder "mina" pengar för t.ex. hobbies, samlande eller nöjen som inte den andra är med på.