Måste ni fråga eller berätta för er sambo om allt?

Eh nej.

Nej, absolut inte. Har vi inget gemensamt planerat så gör man det som behövs och det man känner för att göra. Men samtidigt pratar man ju med varandra om båda är hemma samtidigt och kanske berättar vad man tänker göra under dagen. Hur har du det hemma?

Nej

Nej. Jag har varit tillsammans med min man i 20 år och vill jag baka, dammsuga, spela spel med barnen så gör jag det. Skulle aldrig fråga eller be om lov om något mer än stora saker som berör oss båda eller våra barn som exempelvis en större investering, göra om något hemma, semesterplaner, beslut kring våra barn. Jag och min man är två vuxna, egna individer som inte behöver be varandra om lov.

Ditt förhållande låter sjukt om du lever så.

Det beror ju lite på vad som behöver göras, och hur mycket det behöver samordnas. Åker sambon utan förvarning och storhandlar i två timmar så blir ju jag automatiskt plötsligt ansvarig för två små barn, och då får jag svårt att hinna med att putsa fönster etc.

Det låter som om det ligger något mer bakom denna frågan... Kan du inte berätta mer?
Nej, självklart _måste_ man inte berätta allt man ska göra. Däremot brukar man ju berätta/fråga om saker som påverkar andra, eller som den andra kanske vill vara med på. T. ex. om min sambo är hemma och har sagt att han ska fixa middagen, så kanske det är en bra idé att kolla om det funkar att barnen och jag börjar baka kanelbullar just nu, så att det inte blir krock i köket/ugnen.
Om han har skypemöte med jobbet kanske jag inte behöver dammsuga just då.

Om den andre däremot inte är hemma, inte har gått upp osv så behöver man ju inte berätta/fråga. Typ så tänker jag.

Nej inte riktigt, men man tar ju hänsyn till varandra.

Man kan vara schysst och informera om det är något som skulle kunna påverka. Tex om jag ligger och vilar med huvudvärk vill jag inte att min man ska dammsuga. Skulle han då säga att han tänker göra det kan jag ju be honom att vänta lite. 
Eller om jag vill baka med barnen och han hade tänkt göra något annat vid köksbordet precis då, så är det ju bra att man kommunicerar. 

Sedan saker som att spela spel med barnen är ju trevligt om man säger till för den andre kanske också vill vara med? 

Vore ju fint om man KUNDE kommunicera på det sättet. Att när jag säger något så förstår den andra vad som menas. I vårt förhållande fungerar det inte riktigt... Min man meddelar ofta sina planer utan att bry sig om det är lägligt eller om jag har något emot det/någon bättre lösning. Sen när jag har något behov, t.ex. behöver vila för att jag vakat med bebis så hör han inte vad jag säger öht.

Undrar om det finns någon diagnos för en person som är fysiskt närvarande men inte ser eller hör saker omkring sig? Alla i familjen (inte bara jag) måste säga saker upp till 7 gånger innan han hör att någon pratar med honom. Undrar vad det beror på?

Det fungerar ju för honom. Han har t o m lyckats skaffa en familj med den inställningen. Varför ska han ändra sig när han får så mycket fördelar av det?

Om man känner att man måste "be om lov" genom att säga vad man ska göra och invänta ett godkännande svar, så lever man nog i en ojämlik relation, kanske med psykisk misshandel.

Man ska kunna göra vad man vill utan att fråga.

För att svara på frågan: jag frågar inte sambon om jag får göra saker, förutom om jag ska ta ett bad på kvällen. Det är av respekt för att han kanske lovat nån kompis att spela vr när det är nattning av barn. Det är för att ha koll på arbetsfördelningen. Gäller det annat säger jag bara "jag går och bakar" t.ex.

Han behöver inte fråga mig, men han gör alltid det innan han åker till kompisar mm.

Nej ts. Om den du bor med kräver att få veta varenda detalj om ditt liv har den sjuka kontrollbehov och du lever i ett totalt destruktivt förhållande.

Nej, men nu i jobba hemmatider underlättar det att jag kollar om det är Ok att dammsuga och att ungarna frågar om de får ta hem kompisar.
Om en i familjen ska handla är det lämpligt att upplysa om detta så vi andra kan skicka med vara önskningar.

Varför vill din sambo ha koll?

Nej, det måste vi inte. Enda gången någon av oss frågar är om t.ex. mjölet skulle ta slut om jag bakar, frågar jag honom om han hade planerat göra något med det innan jag sätter igång. Eller om det skulle störa om jag sätter igång tvättmaskinen eller dammsuger (han jobbar ofta hemifrån även i vanliga fall). Han gör detsamma om han vill göra något liknande.

Vi tar liksom vanlig, normal hänsyn till varandra då vi bor ihop, men ingen av oss måste "be om lov" när det kommer till såna här grejer.

I viss mån, Ja! Ibland säger jag bara vad jag har planerat och det märks snabbt vad han tycker om det. Sura miner, men utan att säga nåt.

Detta har lett till att jag nu funderar på separation. Man får bara ett liv och det är alldeles för kort för att leva i dåliga relationer där man inte får ta plats eller vara sig själv.

Nej. Så länge vi är hemma gör man väl vad man vill.

Gå och vila eller gå (själv) hemifrån stäms såklart av iom att vi har små barn.

Ja men det beror endast på att en vuxen alltid måste vara med dottern. Därför behöver vi koordinera minsta lilla sak i vardagen.

I ett normalt förhållande utan barn med dessa behov ska man knappast behöva meddela allt.

Så länge man har små barn som kräver konstant närvaro så kollar man av med varandra. Mest för att visa att vi inte tar varandra för givet. Även när barnen är mer självgående kollar vi av med varandra om det påverkar vår rutin. Vem är hemma till middag? Vem behöver bilen? Vem skjutsar vilket barn vart? Ska du iväg med barnen på något evenemang så skriver du in det i den gemensamma kalendern, behöver du lite space för att prata med en kompis eller jobba ostört så meddelar du det.
Det handlar inte om att be om lov utan om att visa hänsyn för varandras tid.

Uppstår intressekonflikter när det gäller planering så gäller att jobb och inkomst trumfar det mesta, följt av det som skrevs in i kalendern först. Emellanåt kallar vi in barnvakt när det tjorvar ihop sig.