Ensam vårdnad från födsel?

Ett märkligt råd, som kan äventyra både TS´ försörjningsmöjligheter och sinnesfrid.

TS, du behöver inte skriva på för gemensam vårdnad i samband med faderskapsbekräftelsen! Jag tror inte ens du behöver motivera ditt beslut, att en ogift kvinna har ensam vårdnad om det nyfödda barnet är default-läget.
Det som kan hända om du trots allt skriver på för gemensam vårdnad är att pappan använder detta mot dig. Har ni gemensam vårdnad får han hälften av föräldradagarna, och det är stor risk att han tar det som vapen mot dig. När dina föräldradagar börjar ta slut kan han, om han vill sabotera, för det första vägra att föra över dagar till dig och dessutom vägra att själv ta föräldrapenning och ta hand om ert barn. Då står du alltså utan försörjning och utan barnomsorg, eftersom barn inte får börja på förskola före ett års ålder. Det finns inga juridiska möjligheter att tvinga en motvillig förälder att föra över dagar eller ta hand om barnet!
Dessutom får pappan mycket att säga till om i barnets (och i förlängningen ditt) liv. Han måste godkänna barnets flyttanmälan om du och barnet flyttar. Han måste godkänna val av vårdcentral, förskola och skola och så vidare. Gör han inte det kan barnet bli utan vårdcentral, sakna förskoleplats och skolplats!

Om du vägrar skriva på för gemensam vårdnad kan ha gå till tingsrätten och stämma dig på vårdnaden. Om han ids, vill säga, det är ju inte säkert. Även om det är troligt att han får igenom gemensam vårdnad i rätten, lite knark och sprit är inget hinder för att vara vårdnadshavare, kommer den juridiska processen bli lång och utdragen. Du hinner alltså vara föräldraledig i lugn och ro med din bebis innan det ens blir förhandling i rätten, och ännu längre tills domen faller.

Barnets bästa är att som nyfödd få vara hemma och skötas av en eller flera trygga anknytningspersoner. Om pappan får gemensam vårdnad finns risken att han dels behåller hälften av föräldradagarna själv, vilket i sig inte är ett problem. Dock är han i sin fulla rätt att vägra vara föräldraledig och ta hand om barnet, vilket i högsta grad drabbar både barnet och mamman. Jag tror inte du kan vifta med någon lagparagraf som gör det möjligt att tvinga en motvillig förälder att vara föräldraledig och ta hand om sitt barn så att den andra föräldern kan arbeta och försörja sig och barnet...

Om TS behåller sin ensamma vårdnad, som faktiskt är utgångsläget för en ogift mamma i Sverige, tror jag inte hon behöver vara orolig på ett bra tag. Det troliga är knappast att pappan behagar härja juridiskt och kräva interimistiska beslut, vi vet tråkigt nog inte om han ens är intresserad av sitt barn när det väl är fött.

Ger TS pappan möjlighet till umgänge och att lära känna barnet, är det mycket osannolikt att rätten sedan helt ska ta ifrån henne vårdnaden. Rätten dömer förmodligen till gemensam vårdnad, eller t o m fortsatt ensam vårdnad för TS. Om pappan ens orkar driva det rättsligt.

Lagen är könsneutral, men det är inte verkligheten, tyvärr. Vad gäller att den ena föräldern sticker till jobbet dag efter dag, inte tar ut någon föräldraledighet och inte heller vill skriva över dagarna på den andra föräldern, förekommer det inte öht att kvinnor gör så mot män! Inte så vitt jag vet, varken fall jag läst om eller känner till i min bekantskapskrets. Eller känner du mammor som kommer hem från BB, dumpar barnet på pappan direkt, jobbar heltid dag ut och dag in och låter pappan klara sig bäst han kan på sin halva av föräldradagarna?

Nyckeln till att få vårdnad av domstolen verkar bestå av, inte att vara exemplarisk, utan att i alla lägen försöka samarbeta med den andra föräldern.