• lövidae

    Ensam vårdnad från födsel?

    Hej!

    Jag är 20 år ung och gravid med mitt första barn. Jag och pappan som är 28 år, är inte ett par idag men har daglig kontakt och jobbar även på samma plats.

    Nu har vi kommit till den situationen att jag vill ha ensam vårdnad men han vill ha gemensam.

    Han meddelade mig det här helt oväntat, och sagt att han skaffat och haft kontakt med en jurist vilket enligt mig kändes lite som att gå bakom min rygg då vi inte diskuterat det här på egen hand först. Så det han säger nu är att han vet sina rättigheter och att ödet ligger hos domstolen.

    Anledningarna till att jag vill ha ensam vårdnad är många men samtidigt känns det som att jag inte får fram motiven i ord.

    Först och främst så har han en historia med narkotika och mycket alkohol (vet inte exakt hur det ser ut idag). Jag fick reda på detta i somras när han berättade detta för mig då han samma dag hade köpt kokain. Men när jag tar upp det med honom nu så nekar han det totalt (mest troligt för rädslan att jag ska kunna använda det emot honom) och säger att jag ska sluta hitta på och försöka förstöra för honom.

    Sen så har han varit rent ut sagt elak och trakasserat mig. Vill inte gå in på för mycket detaljer men har långa sms-konversationer där han kallar mig saker, hånar mig och säger att alla på jobbet också pratar bakom min rygg.

    Har också på sms där han skriver att han tvekar på ifall barnet ens är hans, då han i samma tur kallar mig "ho*a" och säger att jag öppnar mina ben, med andra ord.

    När jag sa att jag inte ville berätta om min graviditet på jobbet ännu så skrev han bara att han kommer berätta det nästa dag vilket han gjorde, trots att det var helt emot min vilja vilket jag var väldigt tydlig med.

    Jag känner helt enkelt mig inte trygg med gemensam vårdnad. Även våra kollegor som känner oss båda tycker att ensam vårdnad för mig är det bästa i vår situation. Umgänge är ju en helt annan sak och det har jag försökt vara tydlig med när jag pratar med honom. För mig är det viktigt att barnet får en bra relation till pappan då jag själv haft världens bästa och tryggaste uppväxt med stor familj och en otroligt fin relation till båda mina föräldrar.

    Så slutligen, när det väl kommer till kritan, är detta nog med motiv för att få ensam vårdnad? Har någon varit i liknande situation eller har några bra tips hur jag kan gå tillväga?

    All hjälp är jag tacksam för ??

  • Svar på tråden Ensam vårdnad från födsel?
  • MammaTillDansband
    Anonym (jur) skrev 2020-03-27 08:38:40 följande:

    Jag håller med dig om att det för riktigt små barn är bäst att vara hemma tillsammans med sina vårdnadshavare, en pappa kan i detta fallet vara lika bra för barnet som en mamma.

    Den farhåga som du tar upp gäller både mammor och pappor, det finns inget som säger att den fara du tar upp är könsrelaterad.

    ?.

    Om mamman är exemplarisk och gör allt det som ankommer på en vårdnadshavare/boende förälder så kommer hon knappast att bli av med vårdnaden utan det blir med stor sannolikhet gemensam vårdnad.

      
    Lagen är könsneutral, men det är inte verkligheten, tyvärr. Vad gäller att den ena föräldern sticker till jobbet dag efter dag, inte tar ut någon föräldraledighet och inte heller vill skriva över dagarna på den andra föräldern, förekommer det inte öht att kvinnor gör så mot män! Inte så vitt jag vet, varken fall jag läst om eller känner till i min bekantskapskrets. Eller känner du mammor som kommer hem från BB, dumpar barnet på pappan direkt, jobbar heltid dag ut och dag in och låter pappan klara sig bäst han kan på sin halva av föräldradagarna?

    Nyckeln till att få vårdnad av domstolen verkar bestå av, inte att vara exemplarisk, utan att i alla lägen försöka samarbeta med den andra föräldern.
  • Anonym (Famrätt.)
    MammaTillDansband skrev 2020-03-27 12:17:31 följande:

    Lagen är könsneutral, men det är inte verkligheten, tyvärr. Vad gäller att den ena föräldern sticker till jobbet dag efter dag, inte tar ut någon föräldraledighet och inte heller vill skriva över dagarna på den andra föräldern, förekommer det inte öht att kvinnor gör så mot män! Inte så vitt jag vet, varken fall jag läst om eller känner till i min bekantskapskrets. Eller känner du mammor som kommer hem från BB, dumpar barnet på pappan direkt, jobbar heltid dag ut och dag in och låter pappan klara sig bäst han kan på sin halva av föräldradagarna?

    Nyckeln till att få vårdnad av domstolen verkar bestå av, inte att vara exemplarisk, utan att i alla lägen försöka samarbeta med den andra föräldern.


    Har aldrig någonsin under alla mina 20 år i yrket träffat på en mamma som gör så, men tappat räkningen på pappor som både vägrar lämna över dagar och att ta ut dom. Bedrövligt.
  • Anonym (jur)
    MammaTillDansband skrev 2020-03-27 12:17:31 följande:
    Lagen är könsneutral, men det är inte verkligheten, tyvärr. Vad gäller att den ena föräldern sticker till jobbet dag efter dag, inte tar ut någon föräldraledighet och inte heller vill skriva över dagarna på den andra föräldern, förekommer det inte öht att kvinnor gör så mot män! Inte så vitt jag vet, varken fall jag läst om eller känner till i min bekantskapskrets. Eller känner du mammor som kommer hem från BB, dumpar barnet på pappan direkt, jobbar heltid dag ut och dag in och låter pappan klara sig bäst han kan på sin halva av föräldradagarna?

    Nyckeln till att få vårdnad av domstolen verkar bestå av, inte att vara exemplarisk, utan att i alla lägen försöka samarbeta med den andra föräldern.

    Jag har egen erfarenhet av detta tyvärr.

    Alla föräldrar ser inte till  barnets bästa vilket borde var självklart.

    Det ankommer ett stort ansvar på boendeföräldern att inkludera den andra föräldern så att denna inte blir att se som en lekpappa/lekmamma. Informationsplikten är långtgående.

    Jag lika lite som någon annan här kan säga att barnet har det bättre eller sämre hos den ena eller andra föräldern. Det absolut bästa för barn är föräldrar som kan ta ett vuxenansvar gällande barnen och inte använda dessa som ett slagträ i en konflikt mellan föräldrarna.

    Och det är viktigt att förstå skillnaden mellan begreppen vårdnad och vård av.

    Vårdnad, boende och umgänge är separata delar vilket man kan komma överens om som vuxna eller ta till en konflikt i tingsrätten. Det är alltid att föredra om man inte behöver ta det till tingsrätten.

    Hovrättsdom T 11396-17 är ett tydligt exempel på en mamma som inte bara förlorar vårdnaden utan även umgänget om sina två pojkar pga sitt agerande.
     
  • MRAKas

    Detta otyg att ogifta mödrar automatiskt får ensam vårdnad om barnet om de inte frivilligt "godkänner" att dela vårdnaden med fadern är det största jävla hånet mot likhet i föräldraskapet som finns.

    Det är fullständigt absurt att detta fortfarande är lag i Sverige, går fullständigt emot alla sunda och moderna värderingar.
    Det talas ofta högt o brett om jämställdhet på de politiska scenerna, i synnerhet när det kommer till föräldraskapet, men just denna bit talas det inte gärna om....

    Självklart ska båda föräldrarna ses som jämlikar i föräldraskapet av samhället och lagstiftningen, samma rättigheter, samma möjligheter, och samma skyldigheter.

    Som det visar sig rätt tydligt i de tidigare inläggen här i tråden så är det mödrarnas kontrollbehov samt ekonomiska intressen som ligger till grund för den stora merparten av argumenten att ha enskild vårdnad om barnet.

    Det stannar ju inte med halva barnbidraget och några föräldrapeningsdagar... Sen ska det ju ansökas om underhåll också, o bostadbidrag...
    Det finns stora ekonomiska incitament att inneha enskild vårdnad om ett barn, som grädde på moset så får de även maktkänslan som kommer av att tvinga av den andra pengar.
    Toppa detta med förnedringen att han inte har en talan i hur hans egna barn uppfostras eller växer upp. Han har heller ingen makt att hindra modern att flytta 150mil bort o i praktiken helt bryta kontakten och möjligheten för fadern att ha en relation med sitt eget barn.

    Nu säger jag inte all samtliga fäder är lämpliga vårdnadshavare, absolut inte.
    Men alla ska ha samma utgångspunkt i föräldraskapet, oavsett om de nyss krystat ut barnet eller inte.
    Är du inte lämplig som vårdnadshavare av ditt barn så ska du givetvis bli ifråntagen det ansvaret, men du ska tusan inte behöva driva juridisk process för att få detta ansvar som utgångspunkt, då är det något som är fullständigt fel i systemet...

    Denna punkt är en relik ifrån en tid då den överväldigande majoriteten av alla barn som föddes hade gifta föräldrar, detta är långt långt ifrån normen idag.

    Gemensam vårdnad även för ogifta borde gjort till en självklarhet för länge länge sen. Att det inte drivs på för en förändring av detta i nån större skala är enbart på grund av att fenomenet enbart drabbar män som grupp, istället väljer den rådande feministiska ideologin att värna de fördelar detta innebär för kvinnorna...

  • Anonym (Famrätt.)
    MRAKas skrev 2020-03-27 20:19:14 följande:

    Detta otyg att ogifta mödrar automatiskt får ensam vårdnad om barnet om de inte frivilligt "godkänner" att dela vårdnaden med fadern är det största jävla hånet mot likhet i föräldraskapet som finns.

    Det är fullständigt absurt att detta fortfarande är lag i Sverige, går fullständigt emot alla sunda och moderna värderingar.

    Det talas ofta högt o brett om jämställdhet på de politiska scenerna, i synnerhet när det kommer till föräldraskapet, men just denna bit talas det inte gärna om....

    Självklart ska båda föräldrarna ses som jämlikar i föräldraskapet av samhället och lagstiftningen, samma rättigheter, samma möjligheter, och samma skyldigheter.

    Som det visar sig rätt tydligt i de tidigare inläggen här i tråden så är det mödrarnas kontrollbehov samt ekonomiska intressen som ligger till grund för den stora merparten av argumenten att ha enskild vårdnad om barnet.

    Det stannar ju inte med halva barnbidraget och några föräldrapeningsdagar... Sen ska det ju ansökas om underhåll också, o bostadbidrag...

    Det finns stora ekonomiska incitament att inneha enskild vårdnad om ett barn, som grädde på moset så får de även maktkänslan som kommer av att tvinga av den andra pengar.

    Toppa detta med förnedringen att han inte har en talan i hur hans egna barn uppfostras eller växer upp. Han har heller ingen makt att hindra modern att flytta 150mil bort o i praktiken helt bryta kontakten och möjligheten för fadern att ha en relation med sitt eget barn.

    Nu säger jag inte all samtliga fäder är lämpliga vårdnadshavare, absolut inte.

    Men alla ska ha samma utgångspunkt i föräldraskapet, oavsett om de nyss krystat ut barnet eller inte.

    Är du inte lämplig som vårdnadshavare av ditt barn så ska du givetvis bli ifråntagen det ansvaret, men du ska tusan inte behöva driva juridisk process för att få detta ansvar som utgångspunkt, då är det något som är fullständigt fel i systemet...

    Denna punkt är en relik ifrån en tid då den överväldigande majoriteten av alla barn som föddes hade gifta föräldrar, detta är långt långt ifrån normen idag.

    Gemensam vårdnad även för ogifta borde gjort till en självklarhet för länge länge sen. Att det inte drivs på för en förändring av detta i nån större skala är enbart på grund av att fenomenet enbart drabbar män som grupp, istället väljer den rådande feministiska ideologin att värna de fördelar detta innebär för kvinnorna...


    De allra allra flesta ogifta mödrar skriver på gemensam vårdnad när barnet fötts även om de inte har en relation med fadern. Sen finns det en liten del som väljer att inte göra detta och dessa brukar ha rätt goda skäl.

    Ekonomiska incitament för att inte skriva gemensam vårdnad undrar man ju lite hur du tänket omkring? Att vara orolig för att inte få tillgång till föräldrardagar samtidigt som fadern vägrar ta ut dessa dagar har ju snarare med oro för barnets välfärd att göra då barnet kan tvingas börja på dagis eller bollas omkring bland barnvakter medans modern måste försörja sig.

    Som sagt har aldrig någonsin sett en mor göra så men däremot så många män att jag tappat räkningen.
  • MRAKas
    Anonym (Famrätt.) skrev 2020-03-27 21:04:57 följande:
    Ekonomiska incitament för att inte skriva gemensam vårdnad undrar man ju lite hur du tänket omkring? Att vara orolig för att inte få tillgång till föräldrardagar samtidigt som fadern vägrar ta ut dessa dagar har ju snarare med oro för barnets välfärd att göra då barnet kan tvingas börja på dagis eller bollas omkring bland barnvakter medans modern måste försörja sig.

    Som sagt har aldrig någonsin sett en mor göra så men däremot så många män att jag tappat räkningen.
    Fadern ska givetvis ta likvärdigt ansvar kring barnet som modern.
    Ingen kan någonsin kräva lika rättigheter om de inte samtidigt är villiga att acceptera lika skyldigheter.

    De dagar var o en får räcker gott o väl utan problem tills barnet inte behöver ammas längre, sen får väl fadern vara hemma o ta hand om barnet om han inte är villig att dela med sig av sina dagar?
    Visar det sig där o då att fadern är ovillig att göra något av dessa alternativ så ska han givetvis på juridisk väg tvingas ge upp antingen det ena eller det andra.

    Men det är ju något helt annat än att ge kvinnan makten att neka fadern dessa rättigheter redan från start, enbart baserat på att hon "vet" hur det kommer bli.

    Jag anser att ni resonerar precis bakvänt kring grundproblemet här, problemet är ju inte egentligen att kvinnan inte ges möjlighet att vara hemma länge med barnet.... Problemet är ju att fadern inte tar sitt ansvar.
    Istället för att klura på lösningar som ger kvinnan möjlighet att ta ett större ansvar kring barnet, varför inte klura på lösningar som tvingar fadern att ta sin del av ansvaret istället?

    Det finns otroligt många kvinnor som "livnär sig" på att vara förälder åt sina egna barn som systemet är utformat idag. Allt som oftast med nån form av långtidsarbetslöshet, sjukskrivning eller psykisk ohälsa i botten.

    Det är ingen hemlighet för någon att män är lägre stående varelser i samhällets ögon när det kommer till föräldraskapet, detta är något som sitter mycket djupt rotat i samhälllet i stort, baserat på förlegade könsroller.
  • Vinterankan
    MRAKas skrev 2020-03-27 20:19:14 följande:

    Detta otyg att ogifta mödrar automatiskt får ensam vårdnad om barnet om de inte frivilligt "godkänner" att dela vårdnaden med fadern är det största jävla hånet mot likhet i föräldraskapet som finns.

    Det är fullständigt absurt att detta fortfarande är lag i Sverige, går fullständigt emot alla sunda och moderna värderingar.

    Det talas ofta högt o brett om jämställdhet på de politiska scenerna, i synnerhet när det kommer till föräldraskapet, men just denna bit talas det inte gärna om....

    Självklart ska båda föräldrarna ses som jämlikar i föräldraskapet av samhället och lagstiftningen, samma rättigheter, samma möjligheter, och samma skyldigheter.

    Som det visar sig rätt tydligt i de tidigare inläggen här i tråden så är det mödrarnas kontrollbehov samt ekonomiska intressen som ligger till grund för den stora merparten av argumenten att ha enskild vårdnad om barnet.

    Det stannar ju inte med halva barnbidraget och några föräldrapeningsdagar... Sen ska det ju ansökas om underhåll också, o bostadbidrag...

    Det finns stora ekonomiska incitament att inneha enskild vårdnad om ett barn, som grädde på moset så får de även maktkänslan som kommer av att tvinga av den andra pengar.

    Toppa detta med förnedringen att han inte har en talan i hur hans egna barn uppfostras eller växer upp. Han har heller ingen makt att hindra modern att flytta 150mil bort o i praktiken helt bryta kontakten och möjligheten för fadern att ha en relation med sitt eget barn.

    Nu säger jag inte all samtliga fäder är lämpliga vårdnadshavare, absolut inte.

    Men alla ska ha samma utgångspunkt i föräldraskapet, oavsett om de nyss krystat ut barnet eller inte.

    Är du inte lämplig som vårdnadshavare av ditt barn så ska du givetvis bli ifråntagen det ansvaret, men du ska tusan inte behöva driva juridisk process för att få detta ansvar som utgångspunkt, då är det något som är fullständigt fel i systemet...

    Denna punkt är en relik ifrån en tid då den överväldigande majoriteten av alla barn som föddes hade gifta föräldrar, detta är långt långt ifrån normen idag.

    Gemensam vårdnad även för ogifta borde gjort till en självklarhet för länge länge sen. Att det inte drivs på för en förändring av detta i nån större skala är enbart på grund av att fenomenet enbart drabbar män som grupp, istället väljer den rådande feministiska ideologin att värna de fördelar detta innebär för kvinnorna...


    I grunden håller jag med dig att vårdnaden borde vara gemensam som standard, men det skulle behöva kombineras med en starkare plikt kopplad till vårdnaden. Att man tex blir av med den om man vägrar både att vara föräldraledig och skriva över dagarna, om man krånglar med papper till skola, vårdcentral odyl eller uppenbarligen använder vårdnaden som ett hot mot andra föräldern istället för ett verktyg i att ska ha det så bra som möjligt.
  • Anonym (Sunt)
    Anonym (Famrätt.) skrev 2020-03-26 14:22:11 följande:

    Du har automatisk ensam vårdnad när barnet föds. För att det ska ändras måste du antingen ge honom del av vårdnad i samband med att ni skriver faderskap eller att han stämmer dig på vårdnaden. Sannolikheten att han skulle få del av vårdnaden efter en stämning är väldigt hög. Det krävs oerhört mycket för att förlora vårdnadsrätten. Att han varit dum mot dig eller har ett tidigare bruk av narkotika bakom sig kommer inte att räcka för att förlora vårdnaden.

    Vårdnaden handlar om den juridiska delen. Även om du får ensam vårdnad så kommer han (eller barnet) att få umgängesrätt.


    Ja, det krävs mkt för att förlora vårdnaden men eftersom han inte från början har vårdnaden så kan han ju inte förlora den! Sedan är det väldigt mkt svårare att få ensam vårdnad om man från början har gemensam och utifrån det Ts beskriver så hoppas jag verkligen att hon INTE går med på gemensam vårdnad.

    Har du gemensam vårdnad så kan han bestämma vart ni ska bo, att barnet inte får flytta eller byta skola. Umgänget är en sak, vårdnaden en annan. Så snälla Ts, se till att få ensam vårdnad nu i din situation.
  • Anonym (Sunt)
    Anonym (jur) skrev 2020-03-26 16:50:00 följande:

    Du är ute och cyklar och blandar ihop saker och verkar ha noll koll på hur det faktiskt ligger till.

    Barnbidrag har inget med vårdnad att göra, föräldraförsäkringen är till för barnet.

    TS kan förlora vårdnaden helt och hållet men det kanske inte är någon förlust enligt dig.

    Sluta med påhopp och håll dig till sanningen så blir det bättre


    Föräldraförsäkringen är till för barnet ja.. Och på vilket sätt gynnar det barnet om pappan vägrar skriva över dagar och samtidigt inte tar ut dom och tar hand om barnet? Hon förlorar inte vårdnaden för att hon väljer ensam vårdnad från början.
  • Anonym (Sara)
    Vinterankan skrev 2020-03-28 09:00:14 följande:

    I grunden håller jag med dig att vårdnaden borde vara gemensam som standard, men det skulle behöva kombineras med en starkare plikt kopplad till vårdnaden. Att man tex blir av med den om man vägrar både att vara föräldraledig och skriva över dagarna, om man krånglar med papper till skola, vårdcentral odyl eller uppenbarligen använder vårdnaden som ett hot mot andra föräldern istället för ett verktyg i att ska ha det så bra som möjligt.


    Precis så
Svar på tråden Ensam vårdnad från födsel?