• lövidae

    Ensam vårdnad från födsel?

    Hej!

    Jag är 20 år ung och gravid med mitt första barn. Jag och pappan som är 28 år, är inte ett par idag men har daglig kontakt och jobbar även på samma plats.

    Nu har vi kommit till den situationen att jag vill ha ensam vårdnad men han vill ha gemensam.

    Han meddelade mig det här helt oväntat, och sagt att han skaffat och haft kontakt med en jurist vilket enligt mig kändes lite som att gå bakom min rygg då vi inte diskuterat det här på egen hand först. Så det han säger nu är att han vet sina rättigheter och att ödet ligger hos domstolen.

    Anledningarna till att jag vill ha ensam vårdnad är många men samtidigt känns det som att jag inte får fram motiven i ord.

    Först och främst så har han en historia med narkotika och mycket alkohol (vet inte exakt hur det ser ut idag). Jag fick reda på detta i somras när han berättade detta för mig då han samma dag hade köpt kokain. Men när jag tar upp det med honom nu så nekar han det totalt (mest troligt för rädslan att jag ska kunna använda det emot honom) och säger att jag ska sluta hitta på och försöka förstöra för honom.

    Sen så har han varit rent ut sagt elak och trakasserat mig. Vill inte gå in på för mycket detaljer men har långa sms-konversationer där han kallar mig saker, hånar mig och säger att alla på jobbet också pratar bakom min rygg.

    Har också på sms där han skriver att han tvekar på ifall barnet ens är hans, då han i samma tur kallar mig "ho*a" och säger att jag öppnar mina ben, med andra ord.

    När jag sa att jag inte ville berätta om min graviditet på jobbet ännu så skrev han bara att han kommer berätta det nästa dag vilket han gjorde, trots att det var helt emot min vilja vilket jag var väldigt tydlig med.

    Jag känner helt enkelt mig inte trygg med gemensam vårdnad. Även våra kollegor som känner oss båda tycker att ensam vårdnad för mig är det bästa i vår situation. Umgänge är ju en helt annan sak och det har jag försökt vara tydlig med när jag pratar med honom. För mig är det viktigt att barnet får en bra relation till pappan då jag själv haft världens bästa och tryggaste uppväxt med stor familj och en otroligt fin relation till båda mina föräldrar.

    Så slutligen, när det väl kommer till kritan, är detta nog med motiv för att få ensam vårdnad? Har någon varit i liknande situation eller har några bra tips hur jag kan gå tillväga?

    All hjälp är jag tacksam för ??

  • Svar på tråden Ensam vårdnad från födsel?
  • Anonym (Sunt)
    Alltärfanupptaget skrev 2020-03-26 17:01:23 följande:

    Och varför anser du att inte pappan ska ha rätt till föräldradagar och hälften av barnbidraget? Är inte pappan lika mycket förälder som mamman?


    Det kan han ju få del OM han visar sig ta sitt ansvar som pappa sedan! Risken här är att pappan vägrar skriva över dagar men inte heller tar ut sina och då hamnar Ts i en väldigt dålig sits utan försörjning när barnet fortfarande är för litet för att gå på förskola.
  • Anonym (Sara)
    MRAKas skrev 2020-03-27 22:31:06 följande:

    Fadern ska givetvis ta likvärdigt ansvar kring barnet som modern.

    Ingen kan någonsin kräva lika rättigheter om de inte samtidigt är villiga att acceptera lika skyldigheter.

    De dagar var o en får räcker gott o väl utan problem tills barnet inte behöver ammas längre, sen får väl fadern vara hemma o ta hand om barnet om han inte är villig att dela med sig av sina dagar?

    Visar det sig där o då att fadern är ovillig att göra något av dessa alternativ så ska han givetvis på juridisk väg tvingas ge upp antingen det ena eller det andra.


    Problemetr ju att det inte går till så idag. Så boendeföräldern kan absolut stå där när dennes dagar är slut utan rätt till kommunal barnomsorg på grund av att barnet är för ungt och för att den andre föräldern vägrar att vare sig ta ut dagar eller skriva över dem. Och det är ju trots allt verkligheten man måste förhålla sig till.
  • Anonym (Sunt)
    MRAKas skrev 2020-03-27 22:31:06 följande:

    Fadern ska givetvis ta likvärdigt ansvar kring barnet som modern.

    Ingen kan någonsin kräva lika rättigheter om de inte samtidigt är villiga att acceptera lika skyldigheter.

    De dagar var o en får räcker gott o väl utan problem tills barnet inte behöver ammas längre, sen får väl fadern vara hemma o ta hand om barnet om han inte är villig att dela med sig av sina dagar?

    Visar det sig där o då att fadern är ovillig att göra något av dessa alternativ så ska han givetvis på juridisk väg tvingas ge upp antingen det ena eller det andra.

    Men det är ju något helt annat än att ge kvinnan makten att neka fadern dessa rättigheter redan från start, enbart baserat på att hon "vet" hur det kommer bli.

    Jag anser att ni resonerar precis bakvänt kring grundproblemet här, problemet är ju inte egentligen att kvinnan inte ges möjlighet att vara hemma länge med barnet.... Problemet är ju att fadern inte tar sitt ansvar.

    Istället för att klura på lösningar som ger kvinnan möjlighet att ta ett större ansvar kring barnet, varför inte klura på lösningar som tvingar fadern att ta sin del av ansvaret istället?

    Det finns otroligt många kvinnor som "livnär sig" på att vara förälder åt sina egna barn som systemet är utformat idag. Allt som oftast med nån form av långtidsarbetslöshet, sjukskrivning eller psykisk ohälsa i botten.

    Det är ingen hemlighet för någon att män är lägre stående varelser i samhällets ögon när det kommer till föräldraskapet, detta är något som sitter mycket djupt rotat i samhälllet i stort, baserat på förlegade könsroller.


    Problemet är ju att det inte ser ut så som du beskriver i praktiken! Får pappan rätt till vårdnaden från början och sedan visar det sig att han sätter TS i en sits där hon inte kan försörja sig och barnet, genom att vägra ta ut dagar och ta hand om barnet eller skriva över dagar till ts, så kommer han forfrande ha och utnyttja sina rättigheter trots att han inte uppfyller sina skyldigheter. Det är oerhört svårt att få ensam vårdnad sedan även om pappan inte tar sitt ansvar eller uppfyller sina skyldigheter.

    Det handlar heller inte om ekonomisk vinning som om det skulle handla om massor med pengar. Det handlar om att Ts behöver känna sig trygg med att hon kommer kunna försörja sig och barnet tills barnet är tillräckligt stor för förskola så att Ts kan studera eller börja jobba.
  • Anonym (jur)
    Anonym (Sunt) skrev 2020-03-28 09:41:21 följande:
    Föräldraförsäkringen är till för barnet ja.. Och på vilket sätt gynnar det barnet om pappan vägrar skriva över dagar och samtidigt inte tar ut dom och tar hand om barnet? Hon förlorar inte vårdnaden för att hon väljer ensam vårdnad från början.

    Det gynnar inte barnet alls om barnet förlorar dagar tillsammans med föräldrarna, så om det handlar om att dagar går förlorade eller att den andra föräldern kan vara hemma med barnet istället är det solklart bättre att barnet  får nytta av dagarna
  • Anonym (jur)
    Anonym (Sunt) skrev 2020-03-28 09:47:09 följande:
    Det kan han ju få del OM han visar sig ta sitt ansvar som pappa sedan! Risken här är att pappan vägrar skriva över dagar men inte heller tar ut sina och då hamnar Ts i en väldigt dålig sits utan försörjning när barnet fortfarande är för litet för att gå på förskola.

    Syftet med föräldraförsäkringen är inte att det ska vara ett sätt att försörja sig på, då har man grovt missat poängen.

    Det är en ersättning då en eller båda föräldrarna är hemma med barn och borta från sin normala försörjning.

    Sverige är tämligen unikt med sin riktig generösa föräldraförsäkring, som jämförelse kan sägas att i USA så får förvärvsarbetande kvinnor två veckor obetald ledighet sedan är det att gå tillbaka till arbete (jag försvara inte detta, utan det är bara en jämförelse) 
  • Less is more

    Varför gjorde du inte abort från början ?

    Gemensam vårdnad - och familjetetapi?

    Ni behöver samarbeta i många år och barnet kommer att fråga efter pappa så småningom.

    Han är ung och kanske mognar. Fixa en prenumeration på vi föräldrar till honom sen.

  • Anonym (jur)
    Anonym (Sunt) skrev 2020-03-28 10:10:19 följande:
    Problemet är ju att det inte ser ut så som du beskriver i praktiken! Får pappan rätt till vårdnaden från början och sedan visar det sig att han sätter TS i en sits där hon inte kan försörja sig och barnet, genom att vägra ta ut dagar och ta hand om barnet eller skriva över dagar till ts, så kommer han forfrande ha och utnyttja sina rättigheter trots att han inte uppfyller sina skyldigheter. Det är oerhört svårt att få ensam vårdnad sedan även om pappan inte tar sitt ansvar eller uppfyller sina skyldigheter.

    Det handlar heller inte om ekonomisk vinning som om det skulle handla om massor med pengar. Det handlar om att Ts behöver känna sig trygg med att hon kommer kunna försörja sig och barnet tills barnet är tillräckligt stor för förskola så att Ts kan studera eller börja jobba.

    Vårdnad och vård av är två skilda begrepp som ofta blandas ihop.

    "Vårdnad" handlar i stort om övergripande beslut, sjukvård, barnomsorg, skola, boende etc

    "Vård av" handlar om den dagliga omvårdnaden, mat i magen, hel och ren etc.

  • Anonym (jur)

    Jag tror att alla inte minst barnen skulle vinna på om fler mammor bjöd in papporna att bli en aktiv del i barnens liv.

    Det vore även bra om mammor slutade att se pappor som ett hot och började se dem som en tillgång istället.

    Barnen är rättighetsbärare i lagstiftningen även om det ofta kommer att handla om de vuxnas sits.

  • MRAKas
    Vinterankan skrev 2020-03-28 09:00:14 följande:
    I grunden håller jag med dig att vårdnaden borde vara gemensam som standard, men det skulle behöva kombineras med en starkare plikt kopplad till vårdnaden. Att man tex blir av med den om man vägrar både att vara föräldraledig och skriva över dagarna, om man krånglar med papper till skola, vårdcentral odyl eller uppenbarligen använder vårdnaden som ett hot mot andra föräldern istället för ett verktyg i att ska ha det så bra som möjligt.
    Anonym (Sara) skrev 2020-03-28 09:52:02 följande:
    Problemetr ju att det inte går till så idag. Så boendeföräldern kan absolut stå där när dennes dagar är slut utan rätt till kommunal barnomsorg på grund av att barnet är för ungt och för att den andre föräldern vägrar att vare sig ta ut dagar eller skriva över dem. Och det är ju trots allt verkligheten man måste förhålla sig till.

    Det jag anser anmärkningsvärt är att det resonemang ni för grundar sig på att makten ska fortsätta vara hos kvinnan eftersom det ger henne bättre möjligheter att ta ett större praktisk ansvar i föräldraskapet.

    Samtidigt som i princip alla myndigheter och intresseorganisationer som har med ämnet att göra ständigt påtalar att detta fenomen är den sista stora grundstenen i de ojämlikheter vi idag fortfarande ser mellan kvinnor och män på gruppnivå.

    Att män på gruppnivå har större makt i arbetslivet och därtill jobbar mer o tjänar mer är direkt kopplat till den ojämlikhet som fortfarande råder när det gäller föräldraskapet.

    De flesta kvinnor spänner käken, knyter näven o ondgör sig mer än gärna över denna orättvisa, kräver ständigt nya reformer och att "kvinnofrågor" ska få olika former av positiv särbehandling.

    Men sen sitter de flesta i praktiken o för resonemang exact i linje med det ni nu gör här i tråden...
  • Anonym (Sara)
    MRAKas skrev 2020-03-28 10:30:41 följande:

    Det jag anser anmärkningsvärt är att det resonemang ni för grundar sig på att makten ska fortsätta vara hos kvinnan eftersom det ger henne bättre möjligheter att ta ett större praktisk ansvar i föräldraskapet.

    Samtidigt som i princip alla myndigheter och intresseorganisationer som har med ämnet att göra ständigt påtalar att detta fenomen är den sista stora grundstenen i de ojämlikheter vi idag fortfarande ser mellan kvinnor och män på gruppnivå.

    Att män på gruppnivå har större makt i arbetslivet och därtill jobbar mer o tjänar mer är direkt kopplat till den ojämlikhet som fortfarande råder när det gäller föräldraskapet.

    De flesta kvinnor spänner käken, knyter näven o ondgör sig mer än gärna över denna orättvisa, kräver ständigt nya reformer och att "kvinnofrågor" ska få olika former av positiv särbehandling.

    Men sen sitter de flesta i praktiken o för resonemang exact i linje med det ni nu gör här i tråden...


    Nej. Jag anser att man bör få delad vårdnad så snart faderskapet är fastställt men att vårdnadaansvaret ska innebära större ansvar för den faktiska vårdnaden,. Jag anser att det ska vara så som du skrev tidigare i tråden att en domstol snabbt kan döma över föräldradagar från ena föräldern till den andra om föräldern vägrar att ta hand om barnet.

    Men denna tråden är ju inte en politisk diskussion om hur man önskade att samhället och dess lagar och regler ser ut. Det är en tråd i känsliga rummet där en specifik person ber om råd utifrån denna persons specifika situation. Dåkan man ju inte ge råd utifrån ett allmänt perspektiv eller prata om hur man önskar att det vore. Det får man ju göra i mer samhällsorienterade trådar.

    Jag tycker att ts självklart ska verka för att pappan ska få möjlighet att ta lika stort ansvar som henne. Men jag tycker inte alls att det är konstigt att avvakta och låta honom ta initiativet så att hon ser vad han verkligen vill, med tanke på den situation som hon beskriver.
  • Anonym (jur)
    Anonym (Sara) skrev 2020-03-28 10:50:14 följande:
    Nej. Jag anser att man bör få delad vårdnad så snart faderskapet är fastställt men att vårdnadaansvaret ska innebära större ansvar för den faktiska vårdnaden,. Jag anser att det ska vara så som du skrev tidigare i tråden att en domstol snabbt kan döma över föräldradagar från ena föräldern till den andra om föräldern vägrar att ta hand om barnet.

    Men denna tråden är ju inte en politisk diskussion om hur man önskade att samhället och dess lagar och regler ser ut. Det är en tråd i känsliga rummet där en specifik person ber om råd utifrån denna persons specifika situation. Dåkan man ju inte ge råd utifrån ett allmänt perspektiv eller prata om hur man önskar att det vore. Det får man ju göra i mer samhällsorienterade trådar.

    Jag tycker att ts självklart ska verka för att pappan ska få möjlighet att ta lika stort ansvar som henne. Men jag tycker inte alls att det är konstigt att avvakta och låta honom ta initiativet så att hon ser vad han verkligen vill, med tanke på den situation som hon beskriver.

    Skulle du kunna utveckla dina intressanta tankar, vad innebär ex. "ta hand om barnet" enligt ditt sätt att se det
  • Vinterankan
    MRAKas skrev 2020-03-28 10:30:41 följande:
    Anonym (Sara) skrev 2020-03-28 09:52:02 följande:
    Problemetr ju att det inte går till så idag. Så boendeföräldern kan absolut stå där när dennes dagar är slut utan rätt till kommunal barnomsorg på grund av att barnet är för ungt och för att den andre föräldern vägrar att vare sig ta ut dagar eller skriva över dem. Och det är ju trots allt verkligheten man måste förhålla sig till.

    Det jag anser anmärkningsvärt är att det resonemang ni för grundar sig på att makten ska fortsätta vara hos kvinnan eftersom det ger henne bättre möjligheter att ta ett större praktisk ansvar i föräldraskapet.

    Samtidigt som i princip alla myndigheter och intresseorganisationer som har med ämnet att göra ständigt påtalar att detta fenomen är den sista stora grundstenen i de ojämlikheter vi idag fortfarande ser mellan kvinnor och män på gruppnivå.

    Att män på gruppnivå har större makt i arbetslivet och därtill jobbar mer o tjänar mer är direkt kopplat till den ojämlikhet som fortfarande råder när det gäller föräldraskapet.

    De flesta kvinnor spänner käken, knyter näven o ondgör sig mer än gärna över denna orättvisa, kräver ständigt nya reformer och att "kvinnofrågor" ska få olika former av positiv särbehandling.

    Men sen sitter de flesta i praktiken o för resonemang exact i linje med det ni nu gör här i tråden...
    Var har jag argumenterat att makten ska vara hos kvinnan? Jag argumenterar ju för att det ska vara en automatisk delning av vårdnaden. Men att det också ska kombineras med ett föräldraansvar och om man inte uppfyller det (d.v.s. inte tar ut sin del av föräldraledigheten innan 1 års ålder då barnet kan börja på dagis, skriver på nödvändiga papper för skola och sjukvård mm) så ska man relativt enkelt kunna bli av med sin del av vårdnaden, oavsett om det är mamman eller pappan som inte tar sitt ansvar. 
  • Anonym (Sara)

    Tex gällande barnomsorg första året, ta ansvar för barnets omsorg genom att tex själv vara föräldraledig, föra över dagar till andra föräldern eller stå för privat barnomsorg halva tiden. Jag diskuterar gärna i en annan tråd, men tycker inte att det är lämpligt att kapa ts tråd i känsliga rummet för en allmän diskussion.

  • Anonym (....)
    Anonym (Sara) skrev 2020-03-28 13:12:10 följande:

    Tex gällande barnomsorg första året, ta ansvar för barnets omsorg genom att tex själv vara föräldraledig, föra över dagar till andra föräldern eller stå för privat barnomsorg halva tiden. Jag diskuterar gärna i en annan tråd, men tycker inte att det är lämpligt att kapa ts tråd i känsliga rummet för en allmän diskussion.


    Tråden ligger inte i Känsliga Rummer utan under Allmänna rubriker....
  • Anonym (Sara)
    Anonym (....) skrev 2020-03-29 00:36:59 följande:

    Tråden ligger inte i Känsliga Rummer utan under Allmänna rubriker....


    Ok. Men ddet är ändå en tråd om ts specifika situation, inte en allmän diskussionstråd om hur man skulle önska att lagstiftningen kring föräldraskap såg ut.
Svar på tråden Ensam vårdnad från födsel?