Tidiga tecken på autism?

Hej, mitt barn var bara några månader när jag började misstänka autism. Han log aldrig som svar på leenden och tittade oss sällan eller bara korta stunder i ögonen/ansiktet. Han visade inte heller något särskilt intresse av att vara nära. Diagnosen fick han vid 1,5. I dag är han åtta.

Och det är du som fortsätter käbbla.

Men ge upp någon gång!

Lägg ner för sjutton. Om du inte vill ha en diskussion föreslår jag att du slutar kommentera.

Finns det stunder med mer ögonkontakt? Jo, men han fick extra hjälp när han började på förskolan och det var bra. Nu när han är åtta har han inget särskilt stöd förutom att hans fröken låter honom sitta hos henne på utflykter och att hon i lband går och pratar med honom på rasten. Kanske han hade behövt lite mer men mycket fungerar bättre än vad jag hade vågar hoppas på. Jag vill säga det när han var liten läste jag att ju tidigare man upptäcker det, desto större svårigheter är det. Och så behöver det inte vara. Han kommer givetvis all tid ha autism men har också mycket styrkor.

Hon var 2 år första gången jag eller någon annan såg något som bara var väldigt annorlunda. Hennes kusin, som har mycket större problem, visade tecken vid 6 månader ungefär. Då älskade hon TV:n och kunde fixera blicken vid den i ett par timmar utan att röra sig.

Och det stod dig helt fritt att ignorera redan min första kommentar.

Jag hade tänkt ge dig ett svar, men det vill du ju inte ha, för då känner du dig idiotförklarad. Så det bidde inget med det ser du.

Ja det är ju himla synd, eftersom de faktiskt har rätt.

Och jag har inte erbjudit någon diagnos. Det finns ingen på FL som kan tala om ifall ditt barn har autism.

Sa personen som säger att jag är 12 år gammal........ Det var DU som tog upp det där med diagnos, inte jag.

Återigen, jag har INTE erbjudit någon diagnos och det var INTE mitt antagande heller att du var ute efter. Du får tro vad du vill, verkligen. Jag kan tro alla möjliga saker om dig också efter den här dagens fruktlösa diskussion, det är rätt tydligt faktiskt. Nu får du roa dig med att hacka på någon annan iaf för jag har fått nog av dig och dina omogna påhopp.

Hon hade helt normal ögonkontakt tills hon var 8-9 år. Sedan började hon tycka det var jobbigt och undvek det mer och mer.

Jag har rätt stor erfarenhet av barn, och min dotter saknade vissa beteenden som 2-åringar normalt har. En 2-åring är t ex fantastisk på att hitta saker. Om jag tappat bort nycklarna eller funderar på var jag ställt min kaffekopp, så är det bra att ha en 2-åring i huset. De vet. Hur de bär sig åt har jag ingen aning om, men de hittar allt. Min dotter hittade ingenting. Oftast verkade hon inte ens förstå vad jag pratade om.

Sedan lekte hon inte på samma sätt som andra 2-åringar. Om hon fick ett knoppussel, så försökte hon inte passa in bitarna där de skulle vara, utan hon kunde lägga ut bitarna i en lång rad i stället. Och så pratade hon inte "rätt". Hon citerade fraser ur barnprogram och böcker, men hon samtalade liksom inte.