Inlägg från: Rudbeckius |Visa alla inlägg
  • Rudbeckius

    Otrogen pappa som gjort dotterns tjejkompis med barn

    Pappan är otrogen mot sin fru. Han är tillsammans med sin vuxna dotters tjejkompis som blir gravid. Han vet först inte om att tjejkompisen blivit gravid.

    Frun vet om att maken är otrogen och är ledsen men rätt kallt accepterande runt detta. Hon vet inte heller om graviditeten i början.

    Den vuxna dottern får först reda på otroheten och graviditeten när tjejkompisen berättar och är ledsen. Dottern kallar tjejkompisen för hora och bryter vänskapen.

    Den vuxne sonen/brodern får reda på otrohet och graviditet av dottern/systern.

    Tjejkompisen är ledsen, hon vill behålla barnet.

    Dottern och sonen tar kontakt med tjejkompisen och erbjuder sig betala pengar för abort av fostret/halvsyskonet alternativt mycket pengar varje månad för att halvsyskonet efter födseln ska lämnas bort till andra, möjligen uppfostras av deras familj. Pappan och frun/mamman vet inte om detta.

    Familjen är rik och bor i storstad.

    Vad är rätt sak att göra för de inblandade? Vad tycker du?

    Det här är en historia ur TV-serien I maffians mitt som jag ser med mina tonårsgrabbar hemma. Vi hade intressant nog helt olika bedömningar av situationen ovan. Vem gjorde rätt och fel - moraliskt och juridiskt? Vad tycker ni?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2020-04-07 08:55
    Jag och tonårsgrabbarna hemma sågh klart serien och den fokuserade helt på den kriminella maktkampen. Det här dilemmat som beskrivs ovan berördes knappt i McMafia.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2020-04-16 14:02
    www.svtplay.se/i-maffians-mitt

    en.wikipedia.org/wiki/McMafia
  • Svar på tråden Otrogen pappa som gjort dotterns tjejkompis med barn
  • Rudbeckius

    Det intressanta var att tonåringarna såg helt annorlunda på vad som är rätt eller fel här, vad tycker du?

    Om du inte är intresserad eller orkar av den här sortens frågeställning ber jag dig respektfullt lämna tråden och debattera sådant du orkar. Jag skulle aldrig ifrågasätta dina tankar. Min gisnsing är att du inte orkar särksilt mycket och aldrig analyserar, för du tycker att det är att gräva ner sig? Det säger en hel del om din kapacitet.


    Anonym (lll) skrev 2020-03-27 10:59:10 följande:

    Hur orkar du ens? Varför gräva ner sig så i detta? 


  • Rudbeckius
    Fjäril kär skrev 2020-03-27 11:15:45 följande:

    Rent juridiskt finns det klara besked kring en graviditet och en bebis och det är därifrån man måste utgå ifrån vad som är rätt och fel. Tack gode gud för det!

    Moraliskt vore det ju bra om den otrogne mannen står för det han gjort och tar konsekvenser av det i form av underhåll för barnet. Punkt.


    Pappan blev oerhört tagen och rörd över beskedet om graviditeten. Han har gott om pengar, vilket även tjejkompisen/älskarinnan har. Pappan vill gärna se sitt yngsta barn växa upp nära sig.

    Frun visste redan om otroheten och hade erbjudit tjejkompisen att ta över sin make. Frun lever rätt nöjt med shopping och sitt eget liv. Hon var förstås kränkt men inte farligt. 

    Så du ser otroheten som det mest moraliskt värsta? Så såg mina tonårspojkar på det med.

    Hur tycker du vuxna dottern och sonen agerade? 
  • Rudbeckius
    Anonym (Mimmi) skrev 2020-03-27 11:22:02 följande:

    Som den vuxna dottern hade jag bett den gravida "kompisen" att fara åt helvete. Vad ska man med en sån "kompis" till, som knullar med ens egen farsa?

    Vidare hade jag spritt ut till allmän kännedom vad hon går för.


    Dottern avslutade bryskt vänskapen med sin gravida tjejkompis. Tjejkopisen vädjade om stöd och fortsatt vänskap. Hon förklarade sig. Hon mådde dåligt.

    Dottern verkar ännu inte vilja sprida ut detta till världen för att skämma ut tjejkompisen. Dottern har berättat för sin bror.

    Du menar att vänskapen är det som svikits mest här och att dottern är den som blivit kränkt? 

    Finns det andra perspektiv, tycker du? Mina tonårskillar hemma tyckte också att tjejkompisen var en slampa som var värd allt förakt. 
  • Rudbeckius

    Pappan beskrivs som lätt alkoholiserad, med minnen från en kriminell och fortfarande hotfull ungdom. Han har byggt upp en ren hederlig tillvaro och månat om att hans barn ska bli hederliga vanliga överklassmänniskor.

    Han framställs inte alls som mer egoistisk än övriga inblandade, tvärtom bryr han sig rätt mycket. Han har längtat efter närhet och fick ju ömsesidig sådan med den vuxna tjejkompisen.

    Hans reaktion och vilja att vara kärleksfull mot sitt ännu ofödda yngsta barn ser du som egoistiskt och narcissistiskt? Skulle han avvisa barnet menar du?

    Även vuxna dottern och brodern accepterar ju barnet efter att ha erbjudet sig att betala rejält för att tjejkompisen skulle göra abort, nu har de erbjudit sig betala för att deras halvsyskon ska skiljas från tjejkompisen/mamman efter födseln och uppfostras av andra. Du tycker att de agerar OK?

    Mamman förnekar nog inte alls, hon verkar kunna stå ut med otroheten och sätta sig över den. De har så lång realtion bakom sig och hon ställer sig över det. Hon tycker pappan är en drummel, men kanske inte så förfärlig som du menar?

    Så du tycker att dottern, sonen och mamman skulle vända pappan och tjejkompisen samt bebisen ryggen helt och hållet? Ingen sorts kontakt alls?

    Så hårt bedömde inte ens mina tonårsgrabbar hemma att man skulle göra.


    Anonym (sådär) skrev 2020-03-27 12:24:23 följande:
    Tja, pappan är ju förmodligen kroniskt egoistiskt/narcissistisk (förklarar ju varför han satte på dotterns kompis) så det är väl klart att hans reaktion är att enbart utgå efter vad han vill och tycker alla andra självklart ska acceptera "kärleksbarnet" i sitt liv.

    ALLT i pappans agerande är ju omoraliskt eftersom han agerar själviskt, både otroheten och att han vill att alla ska acceptera barnet. Mammans agerande låter som någon slags sjuklig stoppa huvudet i sanden reaktion, ren förnekelse.. Dottern och sonens agerande verkar vara de enda någorlunda friska´dock lite tragiskt att de enbart ger så på den sk kompisen, de borde vänt pappa ryggen oxå.
  • Rudbeckius
    Physalis skrev 2020-03-27 12:58:21 följande:

    Jag tycker att pappan har störst ansvar för hela situationen och är därför mest moraliskt förkastligt.

    Sen blir det svårare. Att medvetet delta i en otrohet och med någon vars familj man känner väl är omoraliskt enligt mig. Samtidigt tycker jag det är riktigt illa att försöka övertala någon annan att göra abort för sin egen bekvämlighets skull. Detaljer som om det var en engångsgrej på fyllan eller en längre affär, varför kompisen väljer att behålla barnet samt hur syskonen gjort för att försöka övertala henne skulle kunna få mig att byta åsikt.

    Men i nuläget så säger jag att kompisen är näst värst och sedan syskonen.

    Frun är oskyldig.


    Bra resonerat. Det var så jag ville att tonrårsgrabbarna hemma ska börja resonera. Du tänke rungefär så här i omoralisk topplista?

    1) Pappan är otrogen och sviker äktenskapet och skämmer ut sig med lång kärleksaffär med vuxna dotterns tjejkompis (och vuxen sonens f d första flickvän). Pappan har dock längtat mycket efter närhet med en kvinna. Pappan ställer upp för nytt barn.

    2) Tjejkompisen sviker vänskapen med vuxna dottern för att inleda lång kärleksaffär med pappan. Hon råkar bli gravid och vill behålla barnet. Hon mår väldigt dåligt, av skam och ovisshet.

    3) Vuxna dottern tar genast avstånd från tjejkompisen när hon anförtror sig ledset och berättar om at thon är gravid med vuxna dotterns halvsyskon. Vuxna dottern fördömer och kallar sin ledsna tjejkompis för hora. Vuxna dottern läxar upp sin pappa för otroheten...

    4) Vuxne sonen snickrar ihop med sin syster till ett förslag om pengar för abort alternativt mycket pengar för att bebis/halvsyskon ska lämnas bort och uppfostras utan sin mamma/tjejkompisen. Tjejkompisen tackar dock nej till båda förslagen, hon har gott om egna pengar.

    5) Mamman har ingen skuld. Hon verkar ha stöttat och älskat sin make/pappan i många år men han verkar ha saknat nära kärlek ett bra tag. Så blir det lätt i långa relationer.

    6) Fostret/halvsyskonet/barnet - hur ser du på det? Jag kan tycka att vår vuna skyldighet att ta hand om ett nytt liv är mycket viktigt. Och att vi inte ska döma barn för deras föräldrars strulighet.
  • Rudbeckius
    Anonym (sådär) skrev 2020-03-27 12:30:31 följande:
    Det kanske inte handlar om vilket som är värst vänskap eller föräldraskap... kompisen betyder inget för dem och är någon de lätt kan göra sig av med, pappan är det inte lika lätt att göra sig av med. Det kanske hade varit annorlunda om de hade varit vuxna och inte varit beroende av föräldrarna?

    Sen finns det en ekonomisk aspekt i det. Om pappan är rik så har ju det blivande barnet rätt att ärva pappans tillgångar när han dör.
    Ja, men det är just det, de är vuxna. Vuxna dottern och sonen är båda vuxna 25+ och redigt förmögna/självständiga. De är inte mer än känslomässigt beroende av sina äldre föräldrer.

    Menar du att de helt ska vända sin mångåriga kompis ryggen för evigt för att hon blivit gravid? Ska de även vända bebisen/halvsyskonet ryggen? Det vill ju inte dottern och sonen, de ville abort eller att barnet skulle separeras från tjejkompisen/mamman.

    De har mycket pengar tydligtn allihop. Hundratals miljoner pund typ. Det räcker till alla. Men jag förstå inte att det skulle spela nån roll alls? Hur tänker du om de hade vanligt lite/mycket pengar?
  • Rudbeckius

    Precis så resonerade jag också till tonårsgrabbarnas förvåning hemma. De satte värde noll på den lilla bebisen.

    Jag fortsatte resonemanget sedna utifrån din sista mening om att det inte ska drabba barnet. Då behöver de vuxna verkligen bete sig vuxet och respektfullt så att barnet får en bra uppväxt med många närstående som älskar det.

    Verkligheten blir nog sällan så som du och jag tänker, tyvärr. Vi får se hur TV-serien utvecklar sig. Det handlar ju egentligen inte i huvudsak om detta, berättelsen handlar ju om gammal långsint blodig hämnd inom maffian...


    Barbro45 skrev 2020-03-27 13:21:57 följande:

    Här verkar alla tala om pappan, mamma, kompisen, syskonen. Vilken av dem är mest moraliskt förkastligt. Det handlar om fem vuxna som gjort egna val. Pappan avlar ett barn utanför äktenskapet, mamman accepterar att han gör det, kompisen inleder en relation med en upptagen man, syskonen försöker med mutor/hot rädda sin familjs anseende.

    Ingen verkar tänka på barnets rätt till sina genetiska rötter, rätt att ha kontakt och umgänge med mamma och pappa, rätt till resurser till sitt uppehälle, rätt till arv efter sina föräldrar.

    Vilken relation de vuxna sedan väljer att ha till varandra är ju helt upp till dem så länge det inte drabbar barnet.


  • Rudbeckius

    Oj, mina tonårsgrabbar var också inne på hämnd. De sa Gud förlåter, vikingar gör det inte... (från en annan serie på TV)

    Så att för dig att döda/abortera en bebis i magen mot mammans vilja är rätt sorts hämnd, lagom liksom? Och att lura henne med fortsatt låtsat stöd och vänskap, är det rätt då? Är inte straffet för hårt mot vad som hänt? Det är ju inget brott juridiskt alls.

    Och pappan som varit otrogen är en förrädare som ska straffas av sina vuxna barn? Vad hade deras ofödda halvsyskon tyckt om det? Pappan förtjänar inga fler barn för att han är otrogen? Hur ska han straffas bäst, tycker du? Han har ju inte heller gjort något juridiskt brott.


    Anonym (Raptor) skrev 2020-03-27 13:45:46 följande:

    Jag hade "stöttat" min tjejkompis och sen lurat i henne en hästdos abortpiller.

    Den familjeförrädaren ska inte ostraffat kränka min mor och ha ett barn med min far, och inte förtjänar han fler barn heller som han beter sig.


  • Rudbeckius
    Anonym (sådär) skrev 2020-03-27 13:50:11 följande:
    Förmodligen för att tonåringar inte har någon erfarenhet av föräldraskap, kärlek till barn och instinkten att beskydda dem vaknar ju oftast till liv efter att man själv fått barn.

    Men bara för att barnet är oskyldigt och har rätt till kärlek betyder inte att det står över alla andras rätt och känslor. Så att ensidigt fokusera på barnet och ignorera alla andras känslor är oxå fel. Syftet är kanske gott men man agerandet är delvist egoistiskt för man sätter sina egna känslor för barnet före alla andras känslor. Man får ju inte glömma att barnet även om det oskyldigt symboliserar två helt olika saker för de olika partnerna. 

    Det är inte så konstigt att verkligheten sällan blir som ni tänker för ni tänker väldigt ensidigt och lägger bara värde i barnets rätt men ignorerar alla andras. Verkligheten fungerar sällan så. De flesta människor kan nog ta in ett oskyldigt barn i sitt liv OM det sker frivilligt, ingen gillar att få ett barn nerkörd i halsen mot sin vilja oavsett hur oskyldigt det är, framför allt inte om barnet i sig är produkten av ett stort svek och en massa lögner. Det spelar ju oxå in i ekvationen.
    Nja, jag tror varken Barbro45 eller jag resonerar ensidigt, lägger allt värde på barnet och ignorerar helt de fem vuxna. Det menar vi inte, men barnet är helt skyddslöst. De andra är myndiga.

    Vi sätter det mest värnlösa barnet högt upp, det har en rätt att skyddas och få en bra uppväxt med vuxna som älskar det. Vi ignorerar inte alls de andra, men de har redan bra liv och bör ta ansvar för sina liv och att bete sig bra - dvs inte döma moraliskt och just ensidigt för hårt hit och dit.

    1) Pappan har ett stort ansvar mot barnet i många, ansvar för sin del i relationen med sin jämnåriga hustru och får förstå om de ska gå skilda vägar, han bör vara respektfull mot sin älskarinna och hantera båda sina kvinnor så bra han kan. Han är fortsatt pappa och bör vara en god sådan mot sina vuxna barn. Han är en bra och älskad pappa. Han behöver sannolikt välja med vilken av kvinnorna ha ska bo med. Jag gissar på hustrun/mamman som verkar stå ut. Vi får se.

    2) Syskonen har ett ansvar att respektera sitt ofödda halvsyskon och tjejkompisen/barnets mamma. De måste inte vara bästisar men de bör inte frysa ut.

    3) Tjejkompisen bör betänka barnets bästa och dess rätt till bra familj, hon behöver hantera sin relation till pappan utifrån den.

    Det behöver inte vara svart eller vitt. Och nu är ju byken i luften, det verkar ju vara svek som de kanske kan hantera. Svek kan vara olika stora. Och lögner finns väl också olika och när det är avslöjat finns ju inga lögner längre. 
     
Svar på tråden Otrogen pappa som gjort dotterns tjejkompis med barn