Barn kränkt i skolan

Idiotfröken.

Jag hade iof tagit med barnet hem och sedan kontaktat rektorn.

Visste skolan om varför han inte ville ta av sig luvan? Är ju stor skillnad på om man bara bestämmer sig för att man inte vill ta av sig luvan bara för att eller om det är som det var för ditt barn. Skulle jag mött din son hade jag självklart tröstat, försökt locka honom att visa håret för mig, peppat honom och sagt att det att han inte tycker det är bra inte betyder att klasskamraterna tycker så, försökt få honom lugnad så vi ska kunna gå in i klassrummet. 

Att de tycker han ska gå hem när han väl lugnat sig och är med i klassen tycker jag inte alls är bra. Om ett barn är hysteriskt och man inte lyckas lugna det utan känner att det måste hämtas, men barnet sedan lugnar sig och mår okej igen skulle jag ringa föräldern på nytt och säga att det lugnat sig. Förutsatt att barnet inte lugnat sig för att föräldern är på väg, förstås. Barn i förskoleklass vänder fortfarande ofta rätt fort och kan ha en bra dag efteråt, medan en äldre elev oftare är utmattad efteråt.

Kränkt är världens mest överutnyttjade uttryck...
Suck
Agerandet ANMÄL är det mest näst överutnyttjade.

Ja, barn blir ledsna ibland. Ja barn är elaka ibland, jag det blir fel ibland.
Istället för att förklara för barnet att det blir fel ibland så uppmuntrar du honom till att känna sig kränkt och att allt är alla andras fel och att man ska ANMÄLA?

Suck igen.
 
Varför ha regler och lagar i skolan och i samhället om man bara ska följa dem om man har lust?

Herrejisses...

Ja, jag sa varför att han klippt sig och han tyckte de blev för kort och att de va därför han inte ville ta av sig luvan när de ringde mig, och då hade han redan sagt de själv.

Du läste inte ens TS va?

Du läste inte vad jag skrev och funderade ett varv?

Hur uppmanar jag honom att känna sig kränkt? Jag tog självklart inte denna diskussion inför honom. Men självklart skall alla barn ha någon som står bakom dom när de har blivit fel. Självklart skall han känna att han är så mycket värd att när nåt händer honom att jag inte sopar de under mattan, och självklart så skall han bemötas med respekt.

Varför pratade ni inte igenom det innan lämning?

Brukar bli så om jag säger nått att då blir de en grej och han tycker de är jobbigt. Trodde inte han skulle tycka de va så jobbigt som de sen blev, tyvärr.

Japp, man ska ta barn på allvar. Det betyder inte att man alltid har rätt i sina känslor. Ibland och ofta hos unga vuxna är det otroligt vanligt med ofantliga överdrifter hur och när de väljer att känna sig kränkta.

Som vuxen har man då ett ansvar att förklara och faktiskt tona ner.
Till exempel: regler och lagar gäller ALLA oavsett vad man tycker om dem eller inte. Det är något man som förälder har en skyldighet att lära sina barn.