Om ghostning
Tror att de som ghostsr antingen är ena osäkra jävlar eller bara egoistiska och lata. Eller båda.
/ghostad av min pojkvän som jag varit tillsammans med i nästan ett år
Tror att de som ghostsr antingen är ena osäkra jävlar eller bara egoistiska och lata. Eller båda.
/ghostad av min pojkvän som jag varit tillsammans med i nästan ett år
Ghostning säger ju så klart mer om den som ghostar än den som blir ghostad, om vi nu håller oss till de som inte lämnar något besked eller förklaring överhuvudtaget. Osäker, egoistisk, och/eller lat. Osäkra är vi väl lite till mans, lite egoistiska också, och vem har inte velat ta den enklaste vägen om vi kunnat... men om man hade vetat om hur ont man gjorde den andra när man bara skär av all kommunikation, hade man gjort det då?
Hur var det för dig med den här pojkvännen? Mådde du mycket dåligt? Mådde du dåligt länge? Det svåra är ju att landa i vad som har hänt och att bara kunna bearbeta och gå vidare. Vad har varit svårast för dig?
Det där är läskigt, att han har vetat men inte jag. NÄR visste han? Jag försöker tänka lite hur det hade varit om han hade berättat, då hade det också funnits en tidsskillnad på när han visste och när jag visste, men på ett annat sätt.
Kastas du mellan att det är slut och att det kan ha hänt något?