Om ghostning

Vad betyder ens ghostning?

Kanske lika bra jag berättar vad ghostning är: det är att från en dag till en annan sluta svara på tilltal, antingen det är via sms, email, någon app, inte svara när det ringer. Det kan handla om vänner men man talar väl oftast om det inom dejting. Du kan alltså ha dejtat en kille, haft en regelbunden kontakt och just när du trodde att ni hade kommit närmare varandra så försvinner han upp i rök. Blir ett spöke. Som om han aldrig fanns på riktigt. Kille eller tjej, förekommer i alla varianter. 

:( en gång hade jag pratat väldigt länge med en kille på tinder. I flera månader chattade vi och pratade på telefon. Vi klickade verkligen men han var mycket äldre än mig men på något sätt förträngde jag det när vi bara pratade. Sen skulle han komma till min stad och bjuda ut mig på dejt. Jag sa ja men sen kvällen innan kollade jag på hans bilder igen och fick totalt kalla fötter och ghostade honom. Han åkte dagen därpå trots att jag inte svarade och var således ensam i min stad för jag vägrade svara honom. Förjävligt illa gjort av mig.

En annan gång var när jag träffade en kille ute som jag hånglade väldigt intensivt med. Han blev betuttad direkt och vi dejtade ett tag. Han ville att jag skulle träffa hans familj och vänner men då ghostade jag honom :(

Har fler fall. Men båda dessa killar blev nog rätt chockade över att jag gjorde så, båda trodde först att jag blivit skadad eller något eftersom det var så olikt mig att inte svara. Feghet och konflikträdsla samt undvikande beteende är nog stora orsaker till ghostning. För mig är det så iaf. Har inga problem med självkänsla eller självförtroende eller empati för jag har alltid mått extremt dåligt efteråt och svurit för mig själv att aldrig göra om det. Dejtar i nuläget inte pga det. Vill få ordning på mig själv så jag inte utsätter någon igen.

Jag är så tankspridd också och i många fall då jag ghostat har det liksom ?bara hänt?. Det börjar med att jag haft mycket på jobbet och inte svarat på kanske ett dygn. Då blir killen av förklarliga skäl irriterad och börjar tjata och jaga. Då drar jag mig undan ännu mer och han blir ännu mer på och frustrerad. Sen till slut brister det bara och då ghostar jag helt. Men dom fallen är ju lite mer normala iaf.

Ja, om det gäller en partner, nära vän eller någon man dejtat seriöst en längre tid är det illa.

Men jag skulle vilja ge en annan sida av saken. Det händer inte så sällan att män söker kontakt med mig. Ofta är det typ kompisars kompisar eller jobbkontakter, vilket gör dem svårare att totalignorera från början.

Jag svarar artigt på messenger. Nån gång har jag träffat någon i naiv tro att det rörde sig om någon slags aw/kompisöl. Men ganska snart säger magkänslan att de vill något mer. Att jag inte gett dem några sådana signaler och numera är tydlig med att jag är lyckligt upptagen verkar ha gått dem förbi.

När jag drar mig undan kommer nästa fas. De hör av sig och undrar varför jag inte svarar längre. Nu förväntas jag alltså ha ett "göra slut-samtal" med dem. Trots att jag inte velat ha någon "relation" från första början.

Min erfarenhet är dessutom att den typen av män sällan responderar så bra på raka besked. Ibland har de hållit sig preciiiis inom gränsen för vad som skulle kunna vara ett vänskapligt intresse och totalförnekar att det skulle ligga något annat bakom deras kontaktförsök. Ibland har de bara varit obehagliga.

Därför ghostar jag numera.

Det beror på vad det sitter i, har man inte gjort något själv är det antagligen för att slippa ta diskussionen/förklara av ren feghet eller för att de skiter i det. Är det av feghet är det nog för att de vet men det blir lindrigare för dem själva.

Man ger normalt inte silent treatment och de flesta förstår varför, ghostning är en värre version av silent treatment.

Numera skäms jag inte.

Även om jag helst vill undvika att få ett dåligt/aggessivt bemötande är det inte hela anledningen. Jag orkar helt enkelt inte lägga energi på människor som antingen inte förstår sociala spelregler eller struntar i dem. Jag tycker det känns som om den typen av män rider på att många är för artiga för att säga ifrån eller bara ignorera dem.

Om någon inte var intresserad av mig skulle jag MYCKET hellre se att de drog sig undan lite snyggt än att någon som jag typ tagit en fika med en gång känner sig tvungen att förklara varför han inte vill träffa mig igen.

Men det här gäller alltså en viss typ av människor som jag haft rätt ytlig kontakt med. Om det handlar om ömsesidiga relationer brukar jag försöka vara schyst och åtminstone slänga iväg ett förklarande mejl, även om jag t ex upplevt någon som jag dejtat som lite påträngande.

Nej, det låter ju inte påträngande alls av dig.

Nån gång har jag dejtat killar där jag kanske inte tyckt det behövts något "göra slut-samtal" pga kortvarig kontakt men där han fortsatt höra av sig. Då har jag brukat svara och ge en kort förklaring just för att det ändå handlat om en ömsesidig relation och inte en random snubbe som hängt sig på mig.

Jag vet inte om jag missat det men hur länge hade ni dejtat och hur seriös verkade er relation vara innan ghostandet? Jag tycker det är mer avgörande än hur du eventuellt betett dig.

Jo men jag tror vi menar ungefär samma sak med förklaring och "göra slut-samtal" i det här fallet. Alltså att man skickar ett mejl eller ringer upp om man haft mer kontakt och ger en förklaring.

När jag dejtat har jag kanske duckat något sms och sedan insett rätt snabbt att det nog är läge att ge en förklaring och hört av mig.

När det gäller din situation är det svårt att säga så mycket för en utomstående, men det låter ju onekligen som om killen betett sig väldigt illa. Jag vet att det inte är någon vidare tröst men troligen beror det inte på dig utan på att han är omogen. Jag tror inte de som ghostar på ett fult sätt tänker så mycket utan mer gör vad som är bekvämt.

Antingen har han skickat ytterligare något meddelande eller så har det mer varit en magkänsla från min sida att det känns mer rätt än att bara ignorera.

Jag ghostar tyvärr en hel del, tex på tinder. Jag börjar skriva med någon och skriver långa mess fram och tillbaka och sedan försvinner jag efter någon vecka.

Jag vet att det är dåligt men det blir ofta så. Det är när jag inte hunnit få någon känsla för personen men den skriver intressanta mess som jag inte bara vill släppa. Tänker att kanske kan något utvecklas... men det tar emot mer och mer att skriva långa mess och sedan oj så loggade jag inte in på 1-2 veckor pga mkt hände i livet och så har jag råkat ghosta och då känns det ännu mer motigt att öppna appen och ge någon ursäkt :/

Om jag hunnit få någon slags känslor så ghostar jag inte.

Men med mina två förra personer som jag faktiskt träffade irl så ghostade jag dem och de ifrågasatte det. Jag råkade se - fick dåligt samvete - och skrev en ursäkt. I ena fallet ledde det faktiskt till känslor och ett förhållande då.

Det är som att innan man setts så känns de inte helt som människor om man bara skrivit... svårt att förklara. Ghostar aldrig om vi setts irl. Men ibland har man öppnat sig mkt för varandra och skrivit etc och då är det inte snällt :(

Alltså, det är ju jättesvårt att dra en exakt gräns.

Men spontant kändes det svårt att ghosta om vi träffats några gånger, om dejtandet involverat sex eller romantik, eller som ghost girl var inne på, om vi haft mycket kontakt under en längre tid och öppnat upp oss mer för varandra än vad man kanske normalt gör över t ex tinder.

Alltså inte nödvändigtvis allt på en gång, utan något av ovanstående.