Vad gör man vid Nekat snitt?

Varför är du rädd? Kroppen har alla resurser som krävs för att det ska gå bra, operation är ju större risk för att det åt helvete på något sätt, flera gånger om, du öppnas, du har risk för infektion och ska dras med ett fult ärr. Nä, du fixar det ...

Kanske bör vi också beakta att rädsla inte alltid är rationellt

Ok. Så om rädslan i sådana fall är irrationell bör man då handla i enlighet med den?

80 procent får någon form av bristning. Sedan läker majoriteten av dessa snabbt och bra och ger inga problem. Så nej. Alla spricker inte men MÅNGA.

Dock kan ju sägas att de allra flesta har en positiv upplevelse. MEN hur många av dem som mot sin vilja fött vaginalt har haft en positiv upplevelse? Och hur många av dem har fått allvarliga bristningar? Det är ju egentligen det som är relevant.

Naturligtvis kan man jobba på att överkomma rädslan och få en fin förlossning. Och kanske även utan att ha överkommit sin rädsla. Men att vara rädd är naturligtvis ingen bra förutsättning

Jag har fött tre barn och varit lika rädd varje gång. Aldrig spruckit och varit uppe på benen 30 min efter förlossningen och mått som vanligt.

Jag har fött tre barn och varit lika rädd varje gång. Aldrig spruckit och varit uppe på benen 30 min efter förlossningen och mått som vanligt.

Och vad skulle hon med den till? Lämna tillbaka ungen?

Jag tror inte att någon ångrar sina barn oavsett kompikationer.

Sen tycker jag att vården borde steppa upp mer för de som drabbas av förlossningsskador.

På det sättet skulle nog också många planerade snitt inte behövas.

Det ÄR fakta att det är större risker för både mor och barn med snitt. Det går inte att prata bort.

På den tiden då jag födde mitt första barn, på 80-talet, tog de det säkra före det osäkra och klippte i underlivet i förebyggande syfte. Då slapp man spricka och klippet var lätt att sy ihop efteråt. Vissa klipptes mer än andra, och det kändes inte ens efter en bäckenbottenbedövning. (Som visserligen sved ordentligt men det var inte hela världen.)

När jag födde mitt andra och sista barn, ca 15 år senare, sa de att de inte gör så längre för att underlivet "anpassar sig".

Uppenbarligen anpassar det sig inte tillräckligt, så varför inte återgå till klipp som faktiskt förhindrade dessa orimliga underlivsskador?