Min nya släpper inte sitt ex

Det är bra att dem är överens men dem måste släppa sin spontanitet mot varandra, fika, kan dem slippa, lämna hämta prata när det gäller barnen. Eller så är det hon själva EXET som håller honom i järngrepp det brukar bli så utan att han märker och nu pratar jag generellt. Han kanske inte ser att hon gör så för att hon är snäll, men det finns gränser. sociala koderna, dem borde släppa varandra helt och umgås på ett bättre sätt eller bara hämta lämna och prats då när det är byte för barnen. 

Att skylla på barnen för just denna situation är lågt. 

Dem kanske inte ens har kommit över varandra? Ställ det ultimata dig eler exet. Ställ krav dem får umgås mindre under normala förhållanden.

Nåt är det ju när han är extremt svartsjuk på kontakter som du haft..  nä jag skulle nog känna mig kvävd av detta.

Egentligen låter det som att båda två har nån form av kontrollbehov där de helt enkelt måste veta vad den andra gör. (svartsjuka förmodligen oavsett vad han än påstår)

En vuxen människa som inte har andra vänner än sitt ex är ju något att verkligen fundera på, han är ju inte handikappad så varför engagerar han sig inte i hobbys och nya vänner? Känns suspekt.

Låter som ni antingen borde hänga alla tre eller komma överens om att nu ska ni två ha egentid. Det blir trångt i er relation om hon kan dyka upp som gubben i lådan och ta sin självklara plats så där.

De borde kanske mejla i stället så att er tid inte kan avbrytas av hennes spontana infall.

Rubriken borde vara "Min nya o hans ex vägrar släppa varandra". Skulle inte förvåna om han s a s blockar dig med, som han gjorde med den andra.  O nu skyller han på att du vill kontrollera situationen. 

Tycker att säg till honom att nu är det upp till honom att visa hur viktig du är för honom, typ.

Varför gjorde de överhuvudtaget slut om allting nu är så himla puttinulligt hela tiden?

Att säga att de ska ha det som de alltid haft det är ju samma sak som att flytta isär men fortfarande vara ihop.

Har de överhuvudtaget gjort slut på riktigt?

Det låter som att de är väldigt nöjda med hur de har det. Det låter också som att du och han pratat om det här en hel del utan att han ändrat sina åsikter.

Utöver det så låter han obehaglig som försöker styra vem du får umgås med. Och omogen som vill att du och hans ex ska prata med varandra och komma överens istället för att du och han sköter det själva.

Jag tycker nog att du ska ta ett steg tillbaka och känna efter om det här verkligen är för dig.

Jag och mitt ex har det ganska exakt så, inte sovit i samma säng, men det skulle kunna hända om det krävdes av praktiska skäl. Vi är INTE intresserade av varandra, det kommer ALDRIG bli vi igen, det är vi helt överens om. Vi försökte länge att lappa ihop det vi hade innan vi gjorde slut, så vi har helt tömt ut den möjligheten. När det väl var dags att göra slut hade vi båda egentligen bearbetat det redan. Att vi kan vara så som vi är med varandra är för att vi är helt och fullt över varandra som partners, men är en familj på samma sätt som tex syskon.

Att han försäkrar dig om att han vill ha dig säger ju ingenting.

Vad GÖR han som bevisar att det ÄR så?

Fast det finns ju uppenbarligen känslor där i massor dessutom om man nu ser hennes gulliga sms med mojisar och alla gulligheter.

Så intimt gulliga som dom är så beter man sig inte om det inte finns känslor.

Om det bara vore vanlig vänskap skulle de inte bli så provocerade av att bli ifrågasatta.

Eftersom båda två tycks skylla ifrån sig och att de båda anser att det är nya partners som automatiskt har fel så är det något som inte stämmer..

Jag undrar ju nyfiket vad som skulle hända om ni börjar prata om förlovning och flytt och det på allvar... Kanske hinta om att titta på hus på annan ort lite längre bort? Prata vitt och brett om att åka bort och förlova er och ha fest hos dina föräldrar? (underförstått att hon inte är välkommen) Vad skulle reaktionen bli? Skulle han klara av det? Skulle hon? Vore jag dig skulle jag testa och se hans reaktion på olika saker som betyder rejäl distans till henne och att hon tappar sin plats i ert liv...