Hur undvika dras in i medberoende?

Tack till alla som svarat och gett värdefulla råd och tips!

Min mamma blir irriterad eller rentav arg när jag säger att jag inte är beredd att ta över föräldraansvaret (för det är i praktiken vad hon gör när mamman inte tar sitt ansvar).

Min mammas ständiga argument är: "Jag tänker bara på barnen, jag struntar i X" (barnens mamma).

Problemet är mer mångfacetterat som jag ser det.

Min bror är t.ex. livrädd för att stöta sig med barnens mamma som är minst sagt labil. Därför vill han inte ställa krav på henne, utan backar så fort hon bråkar. Hon har t.ex. trots löfte till socialen om att ordna backup under sina veckor inte talat med sina föräldrar (barnens morföräldrar). Min bror tror att det är för att hon skäms över att socialen genomfört två utredningar på mindre än ett år, och hon vill inte att någon ska få veta det. Så hon säger till soc att hon har ordnat backup fast hon inte har det...varpå min bror får ta på sig det också vilket i sin tur 80% av tiden innebär att ansvaret bollas över på min mamma...

Barnens mamma har både pensionerade föräldrar och syskon på nära håll som skulle kunna fungera som backup, men hon vill uppenbarligen inte dra in dem då hon skäms över situationen. Så hon väljer att inte göra någonting, trots att hon gång efter annan trillar dit och börjar dricka igen när hon har barnen. 

Jag föreslog att min bror skulle kontakta hennes föräldrar och informera dem om situationen, också för att ge dem en chans att bestämma hur pass involverade de vill vara. De kanske skulle ställa upp om de insåg vidden av det hela...

Min mamma sa direkt att det vill han inte av rädsla för ex-sambons reaktion. Jag invände då att i så fall handlar det ju inte bara om barnen, utan ytterst om att vi ska rätta oss efter hans ex, dvs missbrukaren. Allt sker m a o på hennes villkor, och hon vet dessutom att hon inte behöver ta ansvar för andra är hela tiden beredda att rycka in och täcka upp för henne. Därför kan hon hoppa av behandling efter behandling utan konsekvenser. Vilket jag har svårt att acceptera.

Som jag ser det handlar det alltså inte bara om barnens bästa i alla lägen, utan om två separata problem där det ena är att mamman inte tar tag i sitt missbruk trots alla möjligheter till hjälp och behandling. Och så länge det inte ställs några krav på henne och hon kan styra vem som får veta vad känner hon heller ingen press på sig att styra upp situationen.

Jag ser det som att min bror följer minsta motståndets lag för att undvika bråk, vilket inte ligger i barnens intresse även om han intalar sig det. Tvärtom tror jag att det vore bra att involvera även morföräldrarna så att barnen får ett mer omfattande nätverk.

Anonym(C),

En kommentar till det du sa om stereotypa könsroller: din beskrivning är mitt i prick. Min mamma verkar se modern som den centrala gestalten i barns liv, medan pappan i första hand ska dra in pengar till försörjningen. Så visst är det så att det anses vara synd om barnen som har en mor som inte klarar av att ta hand om dem, och det är synd om min bror som måste ta hand om dem och samtidigt jobba...jag tror inte heller att en kvinna skulle ha fått samma sympati eller avlastning. Trots allt är det många ensamstående mammor som jobbar heltid, men det verkar ses som helt naturligt och något de förväntas klara av när de nu satt barn till världen...

Jag tror snarare att min bror är bekväm av sig och inte vill försaka något, och det behöver han ju inte heller så länge det alltid finns någon som ställer upp och avlastar honom...först måste han få hjälp med barnen för att kunna sköta sitt jobb, och sedan måste han ju få ha en fritid också, stackaren...det är ju viktigt att han hinner gå på gymmet för att hålla sig i trim, det är viktigt att han får träffa kompisar och gå på krogen osv...

Jag har sett det här mönstret många gånger i min omgivning. Kvinnor behandlar söner som att de är i behov av mer hjälp, mer återhämtning och mer nöjen, ofta så till den grad att mamman själv måste ta över det som är en vuxen människas ansvar. Min sambos mamma har haft lite såna tendenser som vi har fått jobba mycket med. Man skulle kunna säga att en del mammor hindrar sina söner från att utvecklas till fullgångna vuxna genom att ständigt ursäkta dem och ta över när sönerna försöker slipper ansvar.

Om det hade varit mitt syskon hade jag gjort så att jag hade hjälpt till efter att syskonet själv hade gjort allt i sin makt. Jag hade tyckt att farmor borde ha en liknande roll dvs inte slita ut sig. Barnen behöver en förälder i första hand och det är din brors omognad som gör att han inte förstår det. Din brors exfru är instabil och opålitlig pga sitt drickande så det är inte värt att hoppas att hon fixar en backup. Du har givetvis gjort helt rätt.

Det låter faktiskt som att du är avundsjuk och missunsam. Det är ett omäkta jobb att vara en ensamstående förälder. Tänk om fler mammor fick liknande stöd som din bror.

Så du tycker fler mor-, far- och svärföräldrar ska slita ut sig, gå in i väggen och inte ha ett eget liv för att deras barn inte kan ta ett större ansvar för sina? Klart att det är bra om ensamstående föräldrar kan få stöttning men kanske inte på bekostnad av andras välbefinnande? Och visst att ts bror behöver en syster som kan hjälpa till men kanske inte hela tiden och kanske inte för att han själv ska slippa göra bortpriorigeringar, som att söka nytt jobb. Hade jag varit ts och ställt upp många helger för att min bror ska jobba så hade jag krävt ersättning för det. Ts brors mamma hade kanske klarat av situationen om hon gick ner i arbetstid och fick betalt av sin son för att ta hand om hans barn så han kan jobba heltid och resa i jobbet. Nu får mamman både jobba och ta hand om sina barnbarn på sin lediga tid vilket hon beklagar sig över och känner sig utmattad av. Jag tycker att ts bror får tänka över sin jobbsituation och sina prioriteringar. Visst att man kan ställa upp på sin familj men någonstans finns en gräns. I det här fallet handlar det dessutom om att ts brors ex är alkolist och att hon inte behöve ta ansvar för det är så synd om henne. Det är ett problem att hon ljuger för socialtjänsten, döljer ditt problem och att ts bror och mamma blir en del av det och det är att vara medberoende, att försöka skydda den som har ett missbruk. Visst ska inte barnen utsättas för en risk men att skydda den som är alkoholist är inte bra. Om ts mamma ska driva någon form av familjehem eller jourhem till sina barnbarn kanske hon kan få ersättning från soc med det så hon inte behöver jobba heltid och slita ut sig själv.

Då jag är ensamstående känns det ofta som om jag förväntas ta ansvar "då jag ändå inte har något viktigare för mig"...