Min son är inte hanterbar längre.

Han är inte utredd. Tror inte det rör sig om en diagnos heller, mötet elever varje dag med olika diagnoser och det känns inte troligt att han har en..men har tänkt väldigt mycket i den banan. Däremot tror jag det handlar om hur vi bemöter honom. Vi är separerade, han har nya syskon hos både oss och pappan. Vi har en väldigt god relation, har inga problem att umgås privat och ringer alltid varandra om det är något. Upplever dock att han har svårt att känna tillhörighet (hur mycket vi än försöker). Om än vi försöker hålla ?jämt? jag och hans pappa, så är det inte lätt att byta miljö och leva var o varannan- vecka liv. Försöker alltid göra minst en sak bara med honom varje vecka, antingen med mig eller med min sambo.