Sonen äter färre och färre saker. Hur behålla en bra vardag?
Det som gäller - som jag tror kan fungera - är tålamod och kontinuitet.
Börja laga allsidig, varierad mat och håll fast vid det.
Detta är vad som serveras - helt lugnt och fridfullt.
Och nu kommer den verkliga utmaningen:
Om/när sonen går i bitar - låt honom göra det då. Om han skriker och gapar, ligger på golvet och vrider sig i synbara kramper, låt honom göra det.
Om han ger sig på andra familjemedlemmar får du eller din partner naturligtvis gå in och bryta, men jag får inte känslan av att det är riktigt där.
Argument kan du lämna därhän, tror jag - som du själv säger är han inte mottaglig.
Hunger däremot, det fungerar; det är instinkt, ren biologi. Det handlar om helt andra saker än logisk argumentation.
Jag tycker mig också spåra att du vill ha middagen som en trevlig stund - om du vill kan jag förklara varför, och vad baksidorna med detta kan vara.