När ska man skaffa barn?

Jag tänker att man (med optimala förutsättningar) ska ha bott ihop några år, känna att förhållandet kommer hålla och att det tål påfrestningar.

Och stabil ekonomi osv då.

När båda vill och är redo.

Relationen måste vara i topp. Det är ens framtida barns uppväxt man planerar. Det barnet förtjänar väl de bästa möjliga förutsättningarna?

Ett barn räddar aldrig ett förhållande. Sömnbrist, sexbrist, bristningar, noll egentid/ noll tid som par, sämre ekonomi mm är aldrig bra för ett förhållande.

Allt som är dåligt i ett förhållande blir ännu sämre och tydligare när ett barn är i bilden.

Jag väntade tills jag träffat den bästa möjliga personen och hade de bästa förutsättningarna. Jag ville ge mitt barn en trygg kärnfamilj med föräldrar som är kärleksfulla och inte grälar. Jag ville ge mitt barn den bästa av alla barndomar. Jag fick första barnet när jag var en bit över 30 och det blev en fantastisk familj :) Värt att vänta på med andra ord :) Hade jag fått barn med den kärleken jag levde med när jag var 25 så hade mitt barn fått uppleva gräl, separation och sämre bostad.

Vad är det som inte fungerar i sängen? Vad i det skulle bli bättre av ett barn som tar tid? (läs i alla trådar om sexbristen i småbarnsåren för att få en bild av hur det kan se ut)

Jag tycker det är oerhört naivt att tro att det går att leva sexlöst, helt enkelt för att ett bra familjeliv kompenserar ju inte bristen... Och om ni vill ha syskon?

Om det inte fungerar i sängen innan barn kommer det inte bli bättre efter barn. Hitta rätt kille först eller skaffa barn på egen hand är mitt tips.

Jag slår ett slag för att tänka på att förhållandet ska tåla att BLI gravida... Alla blir inte gravida på tre ligg liksom... Finns det taskigt sexliv när ni börjar fundera på graviditet så kommer det bli tufft att inse att det kräver ett ganska aktivt sexliv under väldigt lång tid. Många förhållanden gungar rejält i fogarna när det blir missfall, långa långa perioder av sex utan att det händer något och att ha sex på "order" (ägglossning) får många att bryta ihop och mannen kan inte prestera...

Klarar man av worst case scenario?

Hej! Vill bara säga att sexlivet absolut kan bli bättre efter barn. Vi har en son på 15 månader och hela detta första år har vårat seglivad varit bättre än på flera år. Att hitta tid är inga problem, trots att vi har ett barn med stort närhetsbehov. Men naturligtvis bör man räkna med ett sämre sexliv efter att fått barn. Nu vet vi ju inte vad erat problem varit, och erat problem kanske är av sådan art att det inte gör varken till eller från att få barn.

I övrigt anser jag att man bör ha bott ihop i några år och också gått igenom svårare perioder och vet att förhållandet klarar det.

Jag brukar råda alla att fundera över hur partnern skulle fungera vid separationZ. Välj en partner som det går att skiljas från. Svårt att veta kanske. Men vissa tecken kan man se hos många på att det kanske inte är en person som kommer kunna samarbeta vid en separation.

Skaffa aldrig barn för att rädda en relation, men det är du ju redan inne på.

Jag kan tillägga att jag har några par i min omgivning som skaffade barn för att slippa ett sexliv... Som på sätt och vis använde barnet för att rädda förhållandet och ha en bekväm ursäkt för att slippa sex när sexlivet fuckade ur... Men ja.. Alla dom paren är skilda nu efter några år.

Vad är det som inte fungerar i sexlivet? Har ni samma syn på ert sexliv? Har ni gjort seriösa försök att få det att funka bättre? Vi hade ett ganska trist sexliv innan och hade svårt att prata om det. Vi har ännu sämre nu och kan fortfarande inte prata om det...