Inlägg från: cosinus |Visa alla inlägg
  • cosinus

    Leva med livslång sorg och besvikelse- uppskatta det man har?

    Nu har jag för all del 2 döttrar också men även 2 söner.

    Saker som jag och sönerna gör ihop.

    -Jag har varit/är tränare i båda killarnas idrotter. Jag gillar för all del fotboll men har fått lära mig gilla även dans som både döttrarna och ena sonen håller på med.

    -Killarna är faktiskt de som tycker bäst om att basta så jag får oftast med mig iaf en i bastun. Där kan vi sitta och surra om en massa roliga saker.

    -Lurar med mig något barn att handla (olika om det är någon av döttrarna eller sönerna som följer med). Även det trevligt.

    -Spelar pingis, vi har tillgång till pingisbord och bägge sönerna börjar bli riktigt vassa. Tur mamman är mer taktisk :)

    -Bakar och lagar mat. Försöker få dem mer självgående och sakta men säkert så...

    Båda killarna är/har varit riktiga mysungar. Den äldre (14) blir fortfarande gärna kliad på ryggen eller masserad fötterna på o s v men den yngre (12) är fortfarande extremt gosig och vill gärna mysa i soffan under samma filt på kvällen. Två fantastiska killarn, bröder och söner (och ja jag vill sälja dem på blocket ibland men) vi har fantastiskt mycket kul ihop.

  • cosinus
    Anonym (Pojkmamma) skrev 2020-04-27 13:40:12 följande:
    Det låter härligt. Jag är ingen sportig person intressemässigt och på fotbollsmatcherna är det oftast bara pappor som stod och skrek på sina söner, alternativt pratade bilar eller jobb. Mammorna var på dans eller något annat roligare med döttrarna. Så där stod jag och lyssnade på prat om olika Volvomodeller och frös.

    Mina barn kan på sin höjd koka pasta. Har försökt få dem intresserade och när de var små gillade de att baka men inte nu.

    Kanske är det lättare att uppskatta söner om man även har döttrar?
    Alla mina barn har spelat fotboll och andra lagidrotter då jag själv älskar alla bollar som finns och i 5 fotbollslag, 4 innebandylag och 3 basketlag så har det aldrig varit någon skillnad i engagemanget på sidlinjen på föräldrarna. Massor av engagerade mammor och pappor.

    Ska jag generalisera så har det varit mindre högljudda kompisar till döttrarna men å andra sidan oändligt många fler intriger att lösa mellan kompisarna. Otacksamma ungar finns bland båda könen och några av de mest artiga och väluppfostrade barn jag träffat är killarna i ena sonens individuella idrott. Fantastiska killar, hade kunnat ta hem varenda en av de äldre åt min 16-åriga dotter (förutom att hon skulle säga upp kontakten med mig då :) )

    Min helt ärliga upplevelse är att det inte är någon större skillnad alls mellan sönerna och döttrarna och framförallt inte hur det är att vara mamma till dem. Det finns otroliga individuella skillnader mellan barnen. Men inga tydligt kopplade till kön. 
Svar på tråden Leva med livslång sorg och besvikelse- uppskatta det man har?