Någon som har erfarenhet av att låta barn hoppa över en klass?

Vad vill han själv? Det skulle jag ta störst hänsyn till. 

Jag tror att det kommer bli utmaningar oavsett vad han kommer göra. För om han nu skulle hoppa över en klass. Så kanske han får mera utmaningar om han nu känner att det inte gynnar honom. Tänkom han gör alla uppgifter i matteboken och sen då? ska han gå upp till gymnasium nivå? Desstumer han blir äldre mera utmaningar.

Jag tror att det blir så har n familj som har så han gick över till 9an och han fick inte nog och det blev svårare för han och lärare. Dem kunde inte utmana honom på bästa sättet. Till slut fick han gå i skolan som vanligt och fick ha kurser hemma med olika ämnen med lärare. På FaceTime 

Kan funka men några saker att fundera på
En del barn rusar i den mentala utvecklingen för att sen pausa.
Han kommer ligga ett år efter sina klasskompisar i kroppslig utveckling. Behöver inte bli ett problem men kan bli lite jobbigt.

Att ha det för lätt i skolan är lika "farligt" som när nivån är för svår, det dödar lusten att lära.

Vad vill sonen själv? Jag tänker tillbaka själv, att i den åldern var det inte skolan som var det viktiga för mig, utan de sociala bitarna, och att behöva skiljas från mina vänner hade aldrig varit ett alternativ, men det låter som om din son kanske inte värdesätter sina klasskamrater i lika hög grad som jag gjorde? 

Det jag tänker på som negativt är att även om nian blir mer motiverande, iom att sonen både hamnar på en högre, mer anpassad nivå, så kanske han har svårt att hålla de höga betygen (jag antar) han har, både pga högre nivå och att han dessutom kan behöva läsa till delar av kunskap från åttan. Det KAN påverka hans slutbetyg, och därmed hans möjligheter att komma in på gymnasiet där han vill. 

Jag hade nog låtit det bli så om både lärarna var för det och om sonen själv tyckte det var en bra idé. Kunskapsmässigt så tror jag lärarna är fullt kapabla att göra en bedömning om hans nivå. 

Det är jobbigt för barn att vara minst och fysiskt ligga efter klasskompisar, speciellt i tonåren. Om han bara har godkänt i vissa ämnen kan det bli problem om han hoppar över en årskurs - kanske kommer han få kämpa för att hänga med helt plötsligt.

Jag hade inte låtit honom hoppa över en klass, men försökt ha en dialog med skolan för att få mer utmanande uppgifter i vissa ämnen.

Inga erfarenheter, mer än att jag hade två klasskamrater när jag gick i grundskolan som började "ett år för tidigt", dvs redan i 1:a klass.

Har din son gått i samma skola 1-7:an? Eller har han bytt skola till högstadiet? Är det samma klass, eller en "ny" klass? Hur har hans IUP:er sett ut under 1-6:an? 

Det är frågor jag skulle ställa mig själv. Sen skulle jag givetvis involvera mitt barn i denna frågeställning. Vad vill din son själv? MEN jag skulle även göra frågan lite bredare, och lyfta fram andra saker. Trivs din son i sin klass? Har han kompisar i denna klass som han umgås med på fritiden? Eller delar någon annan aktivitet med på fritiden?

Jag har själv barn, på högstadienivå och gymnasienivå. Lyssnar jag på mina barns rektor, och jag håller med, så är åren på högstadiet oerhört formativa. Det är ingången i tonåren, pubertet, socialt etc. Det händer mycket mellan åren genom 7:an till 9:an. Att "missa ett skolår" under denna tid är ganska inte bara av godo (för en högpresterande elev). Det är under högstadiet ditt barn ska göra sitt val till gymnasiet och kanske börja känna efter vilka ämnesområdet är jag intresserad av? vad ligger mina styrkor? svagheter? Och det börjar man ofta prata mer om i just 8:an...

Prata med sin son, prata med din sons mentorer, vänd och vrid på frågan. Vad kan skolan göra istället för att bibehålla din sons studiemotivation?

Hur är det med engelska och B-språk? Där kommer han ju definitivt att missa en del som blir svårt att ta igen.

Annars är det säkert helt rimligt om han klarar det socialt. Det borde göras oftare, Sveriges skolsystem borde definitivt vara mer flexibelt.

Vad vill han? Jag tänker så att han är antagligen bara några veckor yngre än de yngsta i klassen över om han är född i början på året och det i sig borde inte vara nåt större problem.

Hej TS,
Var son hoppade over en klass, dock inte sa pass sent som din son utan istallet for att borja i 5:e sa borjade han i 6:e. Vi bor dock inte i Sverige, sa skolsystemet ar annorlunda, men vara erfarenheter kanske kan tillfora nagot anda.
Nagot vi tog med i berakningen var att han redan kande och umgicks med manga barn i den andra klassen, sa socialt blev det inga problem.
Han fick saklart aven sjalv bestamma om han ville bli uppflyttad eller ej, vilket var ett latt val da han redan kunde allt, aldrig hade nagra laxor (som alla andra hade massor av) och i princip anvandes som standig "extralarare" at de svagare eleverna utan att sjalv fa nagra som helst utmaningar.
Vi foraldrar fick dock sjalva se till att han laste ikapp amnen som matte och engelska t ex., vilket inte var nagra som helst problem (tog val 2-3 veckor), men i Sverige gissar jag att det ansvaret ligger pa skolan (att anpassa) och inte pa foraldrarna. I ert fall tanker jag att han kanske kunde lasa ikapp lite under sommaren, med passande material som skolan tillhandahaller, for att gora overgangen lattare (och snabbare) och att skolan sen aven anpassar materialet at honom i borjan - om sa behovs - sa att det inte blir en chock och en alldeles for stor kunskapsskillnad. Men om han har latt for att lara (och vill) sa borde det inte vara nagra problem.
Vi angrar inte att var son hoppade over en klass. Allt har gatt jattebra (han ar t o m en av de basta i klassen) och han sjalv trivs som fisken i vattnet.
  
Dock skriver du att din son "bara" har godkant i vissa amnen, sa for att han inte ska riskera att halka efter i dessa (pga tidsbrist eftersom han nu tvingas lasa ikapp ALLA amnen och da kanske valjer bort de "trakigaste" eller svaraste), sa bor ni vara uppmarksamma pa just dessa amnen.
Lycka till!

Det finns en risk att han kommer att plana ut kunskapsmässigt i gymnasiet, och då kanske det hade varit bättre att gå kvar med sin gamla klass. Rent socialt kan det vara jättesvårt att gå upp ett år under högstadiet. Han lämnar alla vänner bakom sig och de i nya klassen kommer att se honom som en liten unge, så det finns risk att han känner sig lite ensam där.

Med det sagt, jag ser inga större problem med att han flyttar upp en klass. Om han är så framåt i studierna borde det vara en klar fördel. Bara man tänkt igenom situationen först. Och fråga så klart vad han själv vill!