• Fri 8 May 2020 16:33
    925 visningar
    11 svar
    11
    925

    När och hur fick ni veta om graviditeten?

    När jag blev gravid så hade jag kört NC över ett år innan. Vi tänkte att vi slutar skydda oss och jag höll koll på ÄL via appen. Blev gravid på första försöket. Misstänkte det några dagar innan BIM pga ordentligt förhöjd temp. Tog test tidigt på morgonen på BIM, smög in under täcket med min sambo och så tittade vi på det tillsammans. Det andra strecket var svagt först så min sambo såg det inte först. Jag fick övertyga honom.

    När fick du veta? Misstänkte du innan? Varför?

    Planerar syskon nu och väntar på BIM så är enormt nyfiken på fler historier. Tempar inte nu så känner mig mer vilse

  • Svar på tråden När och hur fick ni veta om graviditeten?
  • Intenu­inteså­här
    Fri 8 May 2020 20:45
    #1

    Åh, jag älskar plushistotier. Har själv två stycken små där hemma och jag hoppas lite på en tredje. Mannen vill vänta men vi kör på avbrutet samlag hela månaden och skulle det ske något så skulle han inte bli ledsen. Jag hoppas ju innerligt på att han ska"råka" göra bort sig men det har inte hänt än.

    Jag har alltid känt att jag varit gravid innan jag vetat det. Det har varit som en aura kring magen. En känsla. Inga ömma bröst eller molande innan BIM. Bara den där känslan av att veta. Skumt.

    Har du några symptom?

  • Fri 8 May 2020 20:57
    #2

    Med både första och andra hade jag en fladdrande känsla i magen innan bim. Med första barnet kände jag också då ägget fäste. Sedan fick jag plus på bim. Med den andra plussade jag fyra dagar före bim :) Den gången hade jag bara en tanke om att jag ville testa fast det var flera dagar kvar, ifall man skulle kunna se något.

  • Fri 8 May 2020 20:58
    #3

    Med första "visste" jag att jag var gravid innan plus :)

  • Fri 8 May 2020 21:04
    #4

    Jag har också tempat, så precis som du TS har jag misstänkt att jag var gravid när tempen började stiga över mina normala temperaturer. Jag brukar ligga på 36,9-37,2 efter ägglossning men vid tre av fyra graviditeter har tempen stigit till 37,3 efter ägglossning och efter att det hände första gången jag blev gravid så visste jag i princip varför tempen var så hög de andra gångerna :) Sen blev jag också sjukt konstig i magen. Magont, diarré osv. Precis som vid en magsjuka. Har också bara hänt mig som gravid och inte innan vanlig mens.

  • Fri 8 May 2020 22:35
    #5
    Intenuintesåhär skrev 2020-05-08 20:45:40 följande:

    Åh, jag älskar plushistotier. Har själv två stycken små där hemma och jag hoppas lite på en tredje. Mannen vill vänta men vi kör på avbrutet samlag hela månaden och skulle det ske något så skulle han inte bli ledsen. Jag hoppas ju innerligt på att han ska"råka" göra bort sig men det har inte hänt än.

    Jag har alltid känt att jag varit gravid innan jag vetat det. Det har varit som en aura kring magen. En känsla. Inga ömma bröst eller molande innan BIM. Bara den där känslan av att veta. Skumt.

    Har du några symptom?


    Nej ÄL var igår, så alldeles för tidigt för symptom. Galet svullen mage dock, vilket jag aldrig brukar ha.
  • Fri 8 May 2020 22:36
    #6
    Solblomma30 skrev 2020-05-08 21:04:25 följande:

    Jag har också tempat, så precis som du TS har jag misstänkt att jag var gravid när tempen började stiga över mina normala temperaturer. Jag brukar ligga på 36,9-37,2 efter ägglossning men vid tre av fyra graviditeter har tempen stigit till 37,3 efter ägglossning och efter att det hände första gången jag blev gravid så visste jag i princip varför tempen var så hög de andra gångerna :) Sen blev jag också sjukt konstig i magen. Magont, diarré osv. Precis som vid en magsjuka. Har också bara hänt mig som gravid och inte innan vanlig mens.


    Det låter som jag, jag blev dock mer förstoppad, det brukar jag aldrig vara.
  • Mon 11 May 2020 15:22
    #7

    Hade börjat med NC just för att lära känna min kropp efter pillerstopp. Körde med ÄL-test och fick positivt. Väntade till äl+9 innan jag testade men hade mina aningar då jag hade ömma bröst samt halsbränna jag aldrig brukar ha. Blev ett jättesvagt streck och nu är jag i 13+2 och har RUL om 3 veckor :)

  • Thu 14 May 2020 08:52
    #8

    Med första sonen försökte vi aktivt, så jag testade tror jag 1-2dagar innan bim och blev helt paff när de var 2 streck på stickan. Tillråga på allt hade vi besök så fick hålla minen och berätta till sambon senare under dagen.

    Med andra sonen körde vi osyddat då vi ville ha barnen hyffsat tätt, på bim gick jag hela dagen och väntade på mensen men den kom inte, flera gånger trodde jag att nu, nu kom den men nope.. Hade även nolnand evärk som jag trodde då var mensvärk och ett vagt illamående. Tog ett test vid 17.30 som visade 2 streck.. Åkte snabbt till apoteket för att köpa ett digitalt som jag tog bästa morgon som visade gravid 1-2 veckor. Kan tillägga att detta var 5 dagar innan första sonen skulle fylla 1 år :)

  • Thu 14 May 2020 16:45
    #9

    Med första barnet hade vi försökt i nästan ett år. Alla ansra månader innan testade jag med graviditetstest nån dag innan bim men det blev ju alltid minus. Men så i oktober 2009 så väntade jag på mensen, jag var heeeelt övertygad om att jag inte var gravid. Dagarna gick och ingen mens. När jag gått typ 6 dagar över så köpte jag ett test (trots att jag hade en massa billiga tester hemma, fattar inte hur jag kunde låta bli att testa!!), doppade testet och satte en timer och råkade kasta ett öga på testet. Det var redan positivt! Jag blev helt galen, sprang runt i lägenheten och skrek Jag är gravid! Det var bara jag hemma men jag blev tvungen att säga det högt för att fatta.

    Sedan kom det några missfall och andra tråkigheter mellan men nästan 5 år efter vi bestämt att vi skulle ha ett till barn så kände jag att jag var gravid (hade ju varit det 5 ggr innan så...). Det var trettondagen och mensen skulle komma om några dagar. Testade, det blev positivt och jag kunde inte känna nån glädje alls. Var säker på att det skulle bli ett 5:e missfall på raken. Men det blev en till pojke, helt fantastiskt!

    Tredje barnet kom till efter ytterligare ett missfall. Vi hade inte riktigt försökt som med dom andra två. Men så en dag i maj började jag igen känna att det var nåt på gång, det var några dagar innan jag skulle ha mens. Funderade fram och tillbaka om jag skulle beställa hem några test. Tyckte det var lite onödigt eftersom jag säkert inte var gravid. Vi hade haft sex EN gång och halvt avbrutet så hur skulle jag kunna vara gravid... jag blir ju inte så lätt gravid. Men så beställde jag några tester och dagen efter så testade jag och visst var testet positivt. Jag var väl inte helt säker på att det skulle bli nån bebis den här gången heller men i slutet av januari förra året kom det en liten tjej.

    Trots att jag fått en massa missfall och gått många år där jag inte blivit gravid alls så skulle jag inte ändra på nåt. För hade jag inte fått missfallen skulle inte våra två yngsta existera idag. Några andra barn, ja visst men inte just dessa två. Så jag är idag tacksam för missfallen och åren av väntan. Konstigt hur det kan bli...

  • Thu 14 May 2020 18:54
    #10
    syntharen skrev 2020-05-14 16:45:49 följande:

    Med första barnet hade vi försökt i nästan ett år. Alla ansra månader innan testade jag med graviditetstest nån dag innan bim men det blev ju alltid minus. Men så i oktober 2009 så väntade jag på mensen, jag var heeeelt övertygad om att jag inte var gravid. Dagarna gick och ingen mens. När jag gått typ 6 dagar över så köpte jag ett test (trots att jag hade en massa billiga tester hemma, fattar inte hur jag kunde låta bli att testa!!), doppade testet och satte en timer och råkade kasta ett öga på testet. Det var redan positivt! Jag blev helt galen, sprang runt i lägenheten och skrek Jag är gravid! Det var bara jag hemma men jag blev tvungen att säga det högt för att fatta.

    Sedan kom det några missfall och andra tråkigheter mellan men nästan 5 år efter vi bestämt att vi skulle ha ett till barn så kände jag att jag var gravid (hade ju varit det 5 ggr innan så...). Det var trettondagen och mensen skulle komma om några dagar. Testade, det blev positivt och jag kunde inte känna nån glädje alls. Var säker på att det skulle bli ett 5:e missfall på raken. Men det blev en till pojke, helt fantastiskt!

    Tredje barnet kom till efter ytterligare ett missfall. Vi hade inte riktigt försökt som med dom andra två. Men så en dag i maj började jag igen känna att det var nåt på gång, det var några dagar innan jag skulle ha mens. Funderade fram och tillbaka om jag skulle beställa hem några test. Tyckte det var lite onödigt eftersom jag säkert inte var gravid. Vi hade haft sex EN gång och halvt avbrutet så hur skulle jag kunna vara gravid... jag blir ju inte så lätt gravid. Men så beställde jag några tester och dagen efter så testade jag och visst var testet positivt. Jag var väl inte helt säker på att det skulle bli nån bebis den här gången heller men i slutet av januari förra året kom det en liten tjej.

    Trots att jag fått en massa missfall och gått många år där jag inte blivit gravid alls så skulle jag inte ändra på nåt. För hade jag inte fått missfallen skulle inte våra två yngsta existera idag. Några andra barn, ja visst men inte just dessa två. Så jag är idag tacksam för missfallen och åren av väntan. Konstigt hur det kan bli...


    Så härligt att läsa om dina plus, framför allt när du sprang runt och skrek. Skönt att allt blivit bra till slut.
  • Lisa says
    Sun 17 May 2020 13:43
    #11

    Vi hade försökt nästan 1,5 år, precis påbörjat infertilitetsutredning. Läkaren hade satt upp en tid för att spola mina äggstockar, och jag var rädd och tyckte det var asjobbigt och ville så gärna slippa blanda in andra människor i alltsammans.
    Det var en lucka kvar, en ägglossning, innan den där fruktade spolningen. Jag sa till min sambo att nu gör vi ett sista seriöst jävla försök själva. Tog ägglossningstest för att vara säker och så hann vi med tre bra omgångar på knappt 1,5 dygn, och några till under dagarna efter för säkerhetsskull.
    Mindre än en vecka senare visste jag att jag var gravid. Kunde inte äta pannkakorna på jobbet, kunde knappt titta på dem, och allting luktade så himla starkt omkring mig.
    Tog graviditetstest en vecka före beräknad mens, men det visade negativt. Fast jag visste innerst inne ändå. Jag älskar ju pannkakor! Och brösten gjorde ont. Vi pratade försiktigt om det hemma men vågade inte tro så mycket. Tog ett till test en lördagmorgon några dar senare och det var positivt! Sprang in till sambon som låg kvar i sängen och väntade.
    Det var två dagar innan spolningen och jag var så sjukt nöjd när jag kunde ringa läkaren och avboka tiden!
    I början av hösten ska bebisen komma. Världens största äventyr.

Svar på tråden När och hur fick ni veta om graviditeten?