När och hur fick ni veta om graviditeten?

Åh, jag älskar plushistotier. Har själv två stycken små där hemma och jag hoppas lite på en tredje. Mannen vill vänta men vi kör på avbrutet samlag hela månaden och skulle det ske något så skulle han inte bli ledsen. Jag hoppas ju innerligt på att han ska"råka" göra bort sig men det har inte hänt än.

Jag har alltid känt att jag varit gravid innan jag vetat det. Det har varit som en aura kring magen. En känsla. Inga ömma bröst eller molande innan BIM. Bara den där känslan av att veta. Skumt.

Har du några symptom?

Jag har också tempat, så precis som du TS har jag misstänkt att jag var gravid när tempen började stiga över mina normala temperaturer. Jag brukar ligga på 36,9-37,2 efter ägglossning men vid tre av fyra graviditeter har tempen stigit till 37,3 efter ägglossning och efter att det hände första gången jag blev gravid så visste jag i princip varför tempen var så hög de andra gångerna :) Sen blev jag också sjukt konstig i magen. Magont, diarré osv. Precis som vid en magsjuka. Har också bara hänt mig som gravid och inte innan vanlig mens.

Med första barnet hade vi försökt i nästan ett år. Alla ansra månader innan testade jag med graviditetstest nån dag innan bim men det blev ju alltid minus. Men så i oktober 2009 så väntade jag på mensen, jag var heeeelt övertygad om att jag inte var gravid. Dagarna gick och ingen mens. När jag gått typ 6 dagar över så köpte jag ett test (trots att jag hade en massa billiga tester hemma, fattar inte hur jag kunde låta bli att testa!!), doppade testet och satte en timer och råkade kasta ett öga på testet. Det var redan positivt! Jag blev helt galen, sprang runt i lägenheten och skrek Jag är gravid! Det var bara jag hemma men jag blev tvungen att säga det högt för att fatta.

Sedan kom det några missfall och andra tråkigheter mellan men nästan 5 år efter vi bestämt att vi skulle ha ett till barn så kände jag att jag var gravid (hade ju varit det 5 ggr innan så...). Det var trettondagen och mensen skulle komma om några dagar. Testade, det blev positivt och jag kunde inte känna nån glädje alls. Var säker på att det skulle bli ett 5:e missfall på raken. Men det blev en till pojke, helt fantastiskt!

Tredje barnet kom till efter ytterligare ett missfall. Vi hade inte riktigt försökt som med dom andra två. Men så en dag i maj började jag igen känna att det var nåt på gång, det var några dagar innan jag skulle ha mens. Funderade fram och tillbaka om jag skulle beställa hem några test. Tyckte det var lite onödigt eftersom jag säkert inte var gravid. Vi hade haft sex EN gång och halvt avbrutet så hur skulle jag kunna vara gravid... jag blir ju inte så lätt gravid. Men så beställde jag några tester och dagen efter så testade jag och visst var testet positivt. Jag var väl inte helt säker på att det skulle bli nån bebis den här gången heller men i slutet av januari förra året kom det en liten tjej.

Trots att jag fått en massa missfall och gått många år där jag inte blivit gravid alls så skulle jag inte ändra på nåt. För hade jag inte fått missfallen skulle inte våra två yngsta existera idag. Några andra barn, ja visst men inte just dessa två. Så jag är idag tacksam för missfallen och åren av väntan. Konstigt hur det kan bli...