Min mamma har slutat dricka, och jag kan inte vara glad för hennes skull

Det är väl inte konstigt att du inte är glad! Det låter som du levt i en mardröm och tagit ansvar du inte skulle ha behövt ta.

Jag kan bara tänka att man får försöka skilja på att vara glad för att hon är nykter och på att du är ledsen för en förlorad barndom.

Kan tänka mig att det känns som hon borde ha kunnat sluta tidigare, om hon kunde sluta nu, men det kunde hon antagligen inte då. Tror de flesta som känner att de kan det gör det. Av någon anledning så var hon starkare den här gången.

Du har ingen skyldighet att vara glad för hennes skull heller.