Autism, lycklig?

Min son har också autism, på vissa områden fungerar han bättre, på andra områden fungerar han sämre. Vi fokuserar på det som fungerar bättre/bra och glädjas åt framstegen han gör.

När han fick sin diagnos, han var 5 år, blev allt nattsvart, även fast jag misstänkt det i flera år så blev det mer verkligt när det kom på papper. Jag såg inte heller någon lycklig framtid för honom. Men när han fick diagnosen fick vi helt annan hjälp och verktyg att kommunicera och strukturera vardagen. Det öppnade sig en helt ny värld och han började utvecklas på ett helt annat sett. Idag är han 12 år och har ett lycklig liv. Han är nöjd och glad nästan hela tiden men inte på samma sätt som ett barn utan diagnos. Jag har 5 barn och det är bara han som har diagnos (yngsta barnet). Han är en fantastisk kille och ofta får jag höra att han är alltid så glad, att han lyser upp rummet osv. Jag älskar alla våran barn men till honom har jag en speciell band. Han är unik och fantastik men har särskilda behov. Han har utvecklat sitt eget språk och vi förstår vad han vill och menar.

Även fast det känns tungt just nu så finns det definitivt en ljus framtid för ditt barn, dig och din familj. Ta emot och sök den hjälp du och ni kan få av kommun och landsting. Prata med din man, bli ett team ihop. Var rädda om varandra och försök ordna så du och din man kan göra något ihop utan barn ibland ex. Gå ut och äta, se på bio osv. Det finns en framtid och ni kan jobba ihop och få den positiv och ljus!