Hur kan det vara möjligt att föas i en fel familj? Vad hade hänt med mig om jag växte upp med trygghet, kärlek & stöd m.m?

Hej!

På mina papper från Förskolan & lågstadiet så har lärarna beskrivit mig som en kille med en bra social kompetens. Där jag hade förmågan att komma bra överens med jämnåriga barn och äldre barn. Jag umgicks med många. Positiv och glad kille som är fantasirik.

Jag har alltid varit en positiv kille med full kärlek till naturen & djur/insekter. Fann mycket saker intressanta.

Jag kände av sympati i tidig ålder. Jag hjälpte en kille som grät, där jag som barn tog hand om och bjöd hem till mig.

Min mor fann honom lustig och sade: ''Jag skall hålla mig borta ifrån onormala människor''. Jag fick alltså ingen positiv kritik för min insats utan jag fick snarare en utskällning. Mycket av min uppväxt bestod av att inte ''skämma'' ut mamma. Min mor var/är aggressiv och slog oss barn flera gånger. tryckte ned oss m.m. Hon gav borta många av mina ägodelar som jag älskade bara för att hon själv skulle utses som ''generös'' och få uppmärksamhet.

Jag har levt en uppväxt där det bestod av våld m.m. Jag har lagt märke till min mors släkt och henne själv. Jag har tyckt att släkten på hennes sida verkar vara tokiga. Min fars sida har jag inte noterat så mycket, men utifrån honom själv att döma verkar han ganska så mesig och naiv. Jag kan inte riktigt formulera honom som person via text. Men det är mycket snack om att det är synd om honom. Vid ett tillfälle förstod han sig inte på varför jag grät och nästintill tryckte på den ''känsliga knappen'' ännu mer. Som om han förväntade sig att som barn så skall man per automatisk älska sin far, när han i själva verket var en mycket frånvarande fader. Men å andra sidan kan hans gener kanske vara positiva i och med att han var tidigare gift med någon annan och skaffat barn. Där barnen har en bra liv numera. Men det kanske är också tack vare att de föddes med en mor som var positiv och en mor som brytt sig = bra gener och bra uppväxt.

I min äldre brors fall har han alltid haft svårare med det sociala livet och därav inte haft förmågan av att kunna skaffa vänner/haft svårare att komma överens. Vilket gjort honom till en osäker person i vuxen ålder.

I mitt fall hade jag lätt för att få vänner och blev omtyckt i många ställen förutom i hushållet jag levde i, där det var ständigt kritik, fysisk/psykiskt misshandel m.m.

Jag har ingen kontakt med min biologiska familj idag och tänker ibland vad det hade hänt med mig om jag växte upp med trygghet, kärlek, stöttning, börja på fritids aktivitet och fått experimentera/utforska med saker och ting istället för att ha blivit isolerad.

Vart fick jag till exempel min sympatiska förmåga någonstans?

Vart fick den goda sociala förmågan någonstans?

Skulle aldrig falla mig in att agera mot mina barn så som jag har blivit uppväxt.

Hur var det ens möjligt att jag växte upp i en sådan förfärlig familj när jag själv har  i barndomen haft goda förmågor. Idag upplever jag mig som en förstörd person. En omogen människa som inte var redo med vuxenlivet. Konflikträdd, lider av nedstämdhet i vissa perioder, måste bygga upp all betyg från grunden m.m. Kan ibland känna en frustration över min mor på grund av allt som jag missat. Massa saker hon har ''lärt'' mig som jags enare förstått att det var ren lögner för att hon skall själv kunna få som hon vill.

Kan man alltså födda i fel familj?

Hur var detta möjligt för min del trots den dåliga genen. Min far kanske har bättre gener, jag vet inte. Men han själv verkar vara rätt ostabil.  Jag har i alla fall inte märkt någon ambition i hans värld och han tycker sig ha rätten till att få saker trots att han inte har bidragit till någonting. Bara för att han är ''pappa''. Min mor har detsamma inställning och har noll förståelse över varför jag till exempel inte vill ha något med henne att göra. Ibland kan hon uttrycka sig: ''Men det där var länge sedan''. Men ändå gör samma ''misstag''. Till exempel gjorde hon sig av med min akvarium utan att hennes  förvarning, fråga eller någonting. Den var bara borta en dag. Och fortfarande har hon ingen förståelse varför man blir förbannad på henne.

Tack för svar!

Tänkte att denna passar bäst i psykologi delen, men jag tror att vissa känner sig bekväm med att vara anonyma. Därför valde jag här.

Tack!

Det första är att jag kommer validera din situation och dina känslor, det måste vara oerehört tufft det du berättar om när allt är så olikt sig själv och man är förvirrad men ändå måste navigera sig fram.

Två: som dina föräldrar var och är har ingenting med dig och göra utan det är dem och deras liv, gener och erfarenheter och lärdomar ( oftast misslyckade lärdomar, vilket är en av mina största irretationer i livet att människor skaffar barn utan att läkt sig själva så att de kan ge nästa generation det det barnet behöver. Exempelvis "the mothers gaze".)

Tre: vad jag har förstått är att vi är här på jorden för att lära, oss eller andra. För att få information att ta med oss tillbaka när vi dör. Ur lidandet uppkommer många lärdomar.

Hoppas du fick någon validering eller svar på fina frågor. Fortsätt vara den du är!

Du kanske har ärvt grund för din personlighet från personer långt, långt bak i släkten som du inte alls känner till? Eller typ från någon avlägsen släkting som du aldrig har träffat?

Sen samtidigt är det ju dessutom så oerhört komplicerat det här med hur en människas personlighet utvecklas, kan ju liksom verkligen vara så många olika saker som spelar in, som exempelvis ärftliga faktorer, precis som du är inne på, och detta då säkert på ett väldigt komplicerat sätt, med olika gener i arvsmassan som samspelar och påverkar varje individ på ett unikt sätt. Samt dessutom, som du också är inne på: uppväxtmiljön, och då också, tänker jag lite: hur varje unika individ påverkas av sin uppväxtmiljö, vilket säkert kan påverkas dels a vilka ärftliga tendenser man råkas födas med. Samt dessutom tror jag för min del också att personlighetens utveckling påverkas mycket av en massa olika händelser som slumpartad råkar inträffa under ens uppväxt, just precis samtidigt som personen råkar vara i olika stadier av personlighetens utveckling i sitt undermedvetna, vilket som sedan jag antar att i princip är totalt omöjligt att spåra tillbaka sen i efterhand - och alla dessa slumpartade händelser tänker jag ju också då att påverkar olika människor väldigt olika, beroende på vad för ärftligt medfödda personlighetsdrag de fötts med, vilket i sin tur gör det hela ännu mer komplicerat. Så detta är ju förmodligen helt klart en mycket, mycket komplicerad fråga du funderar på. ;)

Men jag beklagar hur som helst att du fick utstå en så pass jobbig uppväxt som du berättar om, hoppas verkligen du har det bättre i dag, och om inte att du i så fall lyckas må bättre och få en fin tillvaro nån gång så småningom <3 Kram