Ska män ta mer skit från dig

Jag har svårt och tro att det diskuteras mycket inom feminismen. Om det gjorde det så skulle inte feminister se rött så fort jag som man uttrycker ett missnöje med något i samhället för att jag är man. De borde vara mer intresserade av att höra hur jag känner för att i så fall ändra på situationen. 

Det jag upplever är att feminister per automatik diskvalificerar en man som på något sätt upplever sig offer för något, "en man ska inte få komma o säga något" mentalitet. 

Tyvärr är det många feminister som ser världen med såna glasögon. Du är man = du har det så bra så du får inte säga något. 

Jag är kvinna (oavsett kvinnan på riktigt är offer eller framgångsrik) = jag ska få fördelar för att jag är kvinna och det är då per automatik synd om mig.

Jag skulle hoppas att man förmedlar mer det budskap du faktiskt gör. Men när det kommer till kritan hos många så visar man en helt annan sida.

Hej, :)

Jag tror jag förstår hur du menar. Tolkar ditt svar i mångt o mycke som att beroende på hur och var du säger något så får du svar utefter det. Håller med dig i det och det finns många som skriver provocerande saker och får svar därefter. 

Låt mig dela med mig av min story från början innan jag visste ens vad feminism var. Är uppvuxen inom kyrkan så mitt sätt o se på människor är formad därifrån och som jag tycker är sund. Inom kyrkan så är alla lika värda, barn, vuxna, män, kvinnor och jag umgicks med alla och har fått med mig en massa bra värderingar in i vuxenlivet. 

Var väl inte förrän jag blev vuxen som jag ens fick upp ögonen för feminism. När jag var liten så var det inte så utbrett i media som det är nuförtiden heller så det var ju lätt att missa det.

Jag läste på om feminism och då budskapet är gott, en vilja att alla är lika värda oavsett kön i samhället osv gjorde att jag tänkte mig att feminister måste ju vara ett glatt välkomnande gäng som i positiv anda försökte få folk att tänka i andra banor. För så skulle jag ha tänkt om jag försökte förändra människor, då skulle jag vilja få med mig människor för ju fler jag får med mig desto bättre blir det ju. 

Feministerna beskrev i alla fall feminismen som något som skulle hjälpa båda könen. Vad kul och bra tänkte jag, har själv känt att det finns en rad saker som jag inte gillar i samhället och som slår emot män, jag kanske hittade en grupp människor jag kunde ha intressanta diskussioner om det jag kände då alla vill väl ta upp det som ligger dem själva närmast om hjärtat.

Vid det här laget så skulle jag lätt kunna ha blivit en som kallar mig för feminist om jag också hade blivit välkomnad. 

Den tråkiga sanningen är att min uppfattning av feminister idag är långt ifrån min första tro ovan. Undantag från dig som verkar vara seriös.

Det började med att jag försökte ta upp till diskussion några saker som jag som man kände var fel. Jag fick då snabbt lära mig att för att jag var man så fick jag definitivt inte gnälla på något för jag var ju så priviligerad på grund av mitt kön, skulle jag sen tycka något var fel så fick man bara tycka sånt som feministerna hade på sin lista som var fel för män. Gick man utanför den ramen med att t.ex. tycka något annat var fel smått som stort så gjordes det allt för att motbevisa att det inte alls var någon synd om mig eller inte alls var fel. 

Den välkomnande känslan började grusas. Så män fick inte själva äga sin känsla om felaktigheter i samhället.

Sen fick jag upp ögonen för de feminister som hörs och syns på olika typer av media. Uttryck som "hata alla män", "män är svin" osv. det passade inte riktigt in i min bild om allas lika värde och någon välkomnande känsla infann sig inte. Oavsett hur mycket man försvarade sådana uttryck med att det menas det ena och det andra och de har säkert blivit rejält brända av män. Men det är oavsett anledning inte alls sådana uttryck jag skulle använda mig av om jag ville få med mig människor. De är ju direkt avvisande uttryck och gjorde att min känsla grusades mer.

Har gett feminister chansen flera ggr men min känsla är att man ofta är mer intresserad av att vinna poäng, få rätt i sak än att förändra världen. Gruppen feminister har blivit lite som en grupp av inbördes beundran, en tillhörighet. Som exempel så säger man att det finns olika typer av feminister vilket borde göra att feminister själva avfärdar andra feministers ideer. Men i verkligheten så är det ingen feminist som vågar säga något emot vad en annan feminist har sagt. Man kan inte känna efter och tycka själv utan då är man för rädd för att bli utfryst och dömd.

Om en feminist har sagt något så blir det lag för de andra inom gruppen hur snett det än må vara som sagts. 

Man är mer intresserad av att vinna mark i något slags "krig" emot män än att vinna medmänniskor som tillsammans kan förändra något. Så att få rätt i sak, eller vinna poängen, sista ordet i något är viktigare. Troligen blir man stärkt i gruppen då. 

Nu blev det här långt och finns mycket mer jag skriva om det. Men får begränsa mig någonstans. 

Så jag står fortfarande för allas lika värde och rätt i samhället. Men för stor majoritet av feministerna har inte övertygat mig i sättet de gör det på och bemötandet för att jag ska ställa mig bakom feminismen som verktyg för att nå jämställdhet. 

Sorgligt men sant. 

Jag skulle önska också att det vore så att vi försöker ordna världen så att den är lika. 

Det som ändock förbryllar mig är hur man i modern tid:

* Skriver lagen så att kvinnor har rätt att begära en kvinna vid t.ex. visitationen inför en flygresa. Men en man har ingen rättighet till det. I personalen måste det alltid finnas en kvinna anställd men inte en man. Män kan bara önska men om det inte går så är det bara avstå resan eller acceptera läget. Visserligen utomlands men har självt blivit visiterad av en kvinna som tog mig mitt i skrevet på mitt könsorgan och jag hade bara att lyda och se glad ut eller skippa resan.

Det hade varit hur lätt som helst att skriva in rättigheten för båda könen men ändå undviker man det.

* Sen barnsben och in i vuxen ålder så kommer det in kvinnlig personal i omkädningsrummen och ända in i duscharna när man står o duschar på t.ex. badhus. Det var först i vuxen ålder jag fick höra av kvinnor att de aldrig stött på något liknande av män i deras omklädningsrum. Tar man upp det så skrattas sånt här bort. 

* På krogen så är det mer regel än undantag att det kommer kvinnor fram till bardisken för att trycka sig fram mellan männen och skuffa undan även fast man är före i kön. De vet att ingen kommer protestera och att de får service snabbare just för att de är kvinnor. Det här vet kvinnorna och utnyttjar det istället för sunt förnuft.

* På krogen så kom en tjej och tvingade till sig en kyss av mig genom att handfast ta tag i mitt huvud och dra det mot sig. Jag stod som chockad och inget jag hade bett om. Hon trodde säkert hon gjorde mig en tjänst. På den tiden visste jag inte ens att jag som man kunde göra något åt det. Å andra sidan så ska det mer till att få en kvinna utslängd då det krävs mer.

Andra tjejer har försökt få mig utslängd. Vad gjorde jag för fel, frågade om en av hennes kompisar ville dansa. Som tur är synade vakten bluffen.

* Upplever att när det kommer till brott så betraktas män som skyldiga tills motsatsen har bevisats och tvärtom när det kommer till kvinnor. 

* Har blivit utnyttjad av tjejer på andra sätt.

Finns mer och skriva om men börjar så här. Vill på intet sätt förringa kvinnors problem i samhället. Men med ovan sagt så vill jag visa på att jag tycker inte att kvinnor nöjer sig med lika. Inom många områden så har jag bevittnat hur man som tjej har börjat utnyttja sin nya ställning i samhället för att dra fördelar. 

Pendeln svänger över och många ser saker som en slags kompensation. Det man missar i det hela är att det inte är säkert dagens kvinnor har något att bli kompenserade för och dagens män är inte de som gjort illa. Utan man försöker kompensera för vad dåtidens kvinnor fick lida för.

Inte sagt att man ska göra saker för att förbättra samhället men det är ibland lätt att tro att alla tjejer sköter sig och är snälla. 

Tack själv ThreeCherries för att ha en god ton.

Egentligen tycker jag det hela är ganska enkelt. De flesta människor har ju sunt förnuft och vill att världen ska vara rättvis. Sen finns det en mindre grupp som ställer till med dumheter. 

Varför kan vi inte bara enas då och tillsammans jaga de personer gör illa? Varför göra det till ett könskrig. Vi vet att det finns både män o kvinnor som gör illa till både män och kvinnor. Javisst att män är överrepresenterade inom vissa brott, men genom att göra det till ett vinklat könskrig så kommer man aktivt att blunda för de förövare som inte stämmer in i normen.

I min värld så är väl ett brott lika fel oavsett könet på förövaren. Men idag så skrattas t.ex. sexuella brott kvinna till man bort medans det omvända blir rejält uppmärksammade. Är inte brottet i sig lika hemskt oavsett kön? 

Om det nu är som man säger att man vill se till allas lika värde så borde vi ju strunta i det här könskriget. Vi borde gå ihop som människor och jaga de som beter sig illa oavsett könet på förövaren och offret. Varför är man så ovillig till det?

Mina misstankar är att man vill så gärna tillhöra en grupp och det blir lite beroendeframkallande att få avreagera sig och jag tror i vissa fall man till och med gillar att det blir en slags kamp mellan könen. Man går igång på själva krigandet. Om vi alla går ihop så försvinner lite vi och dem känslan och man känner att man tappar sin tillhörighet.

Det här med att det bara är männens ansvar att reda ut. Jag kan förstå hur man tänker men ärligt talat. Det finns ju en mängd kvinnor som också upprätthåller de normer som gör att män ska vara macho. Om det finns ett brott där kvinnor är överrepresenterade vilket det säkert gör så inte skulle jag sitta med armarna i kors och tycka det är kvinnornas sak att lösa. Vi är väl alla ansvariga för hur samhället ser ut. 

Jag fick ingen blankett där jag kunde kryssa i att jag ville bli man när jag föddes. Jag har inte mer eller mindre ansvar för vad andra människor gör bara för att jag föddes som en man. Men alla har väl ansvar för att påverka vår omgivning till att göra gott både man som kvinna.