Nejmen, vänta nu.. kvinnan alltid offret? Män är också offer för patriarkala strukturer, det diskuteras mycket inom feminismen. Det handlar inte så mycket om vart man placerar offerrollen, utan mer om att synliggöra strukturer som är skadliga både för kvinnor och män. Men jag förstår dock varför många får intrycket att feminister menar som du skriver, det är inte alltid diskussionerna synliggör lika tydligt att man inte bara hatar på män och menar män är monster.
Om män tar skada av strukturerna kan det omöjligt vara ett patriarkat (mansstyre)
Om män tar skada av strukturerna kan det omöjligt vara ett patriarkat (mansstyre)
Det pratas mycket om den korta tiden då kvinnor inte fick rösta. Inte långt innan fick majoriteten män inte heller rösta, det fanns en manlig elit på toppen som styrde allt och resten fick underordna sig, män som kvinnor. Såna exempel kan också vara talande när strukturerna diskuteras. Men men.
Patriarkala strukturer gynnar män, det är till deras fördel. Klart män kan våldtas, det finns män som blir våldtagna av andra män.
"Macho-normen" är bara en feministisk propaganda förklädd i manshat, då de försöker få män att sluta vara män och propagera för att män är roten till all ondska och därför ska allt manligt försvinna genom att feminisera män.
Ehm.. okej.. ha en fin kväll :)
Tyvärr är det många feminister som ser världen med såna glasögon. Du är man = du har det så bra så du får inte säga något.
Jag är kvinna (oavsett kvinnan på riktigt är offer eller framgångsrik) = jag ska få fördelar för att jag är kvinna och det är då per automatik synd om mig.
Jag skulle hoppas att man förmedlar mer det budskap du faktiskt gör. Men när det kommer till kritan hos många så visar man en helt annan sida.
Hej, :)
Jag tror jag förstår hur du menar. Tolkar ditt svar i mångt o mycke som att beroende på hur och var du säger något så får du svar utefter det. Håller med dig i det och det finns många som skriver provocerande saker och får svar därefter.
Låt mig dela med mig av min story från början innan jag visste ens vad feminism var. Är uppvuxen inom kyrkan så mitt sätt o se på människor är formad därifrån och som jag tycker är sund. Inom kyrkan så är alla lika värda, barn, vuxna, män, kvinnor och jag umgicks med alla och har fått med mig en massa bra värderingar in i vuxenlivet.
Var väl inte förrän jag blev vuxen som jag ens fick upp ögonen för feminism. När jag var liten så var det inte så utbrett i media som det är nuförtiden heller så det var ju lätt att missa det.
Jag läste på om feminism och då budskapet är gott, en vilja att alla är lika värda oavsett kön i samhället osv gjorde att jag tänkte mig att feminister måste ju vara ett glatt välkomnande gäng som i positiv anda försökte få folk att tänka i andra banor. För så skulle jag ha tänkt om jag försökte förändra människor, då skulle jag vilja få med mig människor för ju fler jag får med mig desto bättre blir det ju.
Feministerna beskrev i alla fall feminismen som något som skulle hjälpa båda könen. Vad kul och bra tänkte jag, har själv känt att det finns en rad saker som jag inte gillar i samhället och som slår emot män, jag kanske hittade en grupp människor jag kunde ha intressanta diskussioner om det jag kände då alla vill väl ta upp det som ligger dem själva närmast om hjärtat.
Vid det här laget så skulle jag lätt kunna ha blivit en som kallar mig för feminist om jag också hade blivit välkomnad.
Den tråkiga sanningen är att min uppfattning av feminister idag är långt ifrån min första tro ovan. Undantag från dig som verkar vara seriös.
Det började med att jag försökte ta upp till diskussion några saker som jag som man kände var fel. Jag fick då snabbt lära mig att för att jag var man så fick jag definitivt inte gnälla på något för jag var ju så priviligerad på grund av mitt kön, skulle jag sen tycka något var fel så fick man bara tycka sånt som feministerna hade på sin lista som var fel för män. Gick man utanför den ramen med att t.ex. tycka något annat var fel smått som stort så gjordes det allt för att motbevisa att det inte alls var någon synd om mig eller inte alls var fel.
Den välkomnande känslan började grusas. Så män fick inte själva äga sin känsla om felaktigheter i samhället.
Sen fick jag upp ögonen för de feminister som hörs och syns på olika typer av media. Uttryck som "hata alla män", "män är svin" osv. det passade inte riktigt in i min bild om allas lika värde och någon välkomnande känsla infann sig inte. Oavsett hur mycket man försvarade sådana uttryck med att det menas det ena och det andra och de har säkert blivit rejält brända av män. Men det är oavsett anledning inte alls sådana uttryck jag skulle använda mig av om jag ville få med mig människor. De är ju direkt avvisande uttryck och gjorde att min känsla grusades mer.
Har gett feminister chansen flera ggr men min känsla är att man ofta är mer intresserad av att vinna poäng, få rätt i sak än att förändra världen. Gruppen feminister har blivit lite som en grupp av inbördes beundran, en tillhörighet. Som exempel så säger man att det finns olika typer av feminister vilket borde göra att feminister själva avfärdar andra feministers ideer. Men i verkligheten så är det ingen feminist som vågar säga något emot vad en annan feminist har sagt. Man kan inte känna efter och tycka själv utan då är man för rädd för att bli utfryst och dömd.
Om en feminist har sagt något så blir det lag för de andra inom gruppen hur snett det än må vara som sagts.
Man är mer intresserad av att vinna mark i något slags "krig" emot män än att vinna medmänniskor som tillsammans kan förändra något. Så att få rätt i sak, eller vinna poängen, sista ordet i något är viktigare. Troligen blir man stärkt i gruppen då.
Nu blev det här långt och finns mycket mer jag skriva om det. Men får begränsa mig någonstans.
Så jag står fortfarande för allas lika värde och rätt i samhället. Men för stor majoritet av feministerna har inte övertygat mig i sättet de gör det på och bemötandet för att jag ska ställa mig bakom feminismen som verktyg för att nå jämställdhet.
Sorgligt men sant.