Partner som lägger sig i ens klädsel..

Har inte sagt det rakt ut till någon men de vet säkert då detta inte är ovanligt, inte i den kulturen vi båda kommer ifrån iallafall. Hade mer fått "Jaha okej, vad är problemet?" eller "Ja män är ju sådana" som svar. Dessutom håller jag sådant inom stängda dörrar då det rör oss bara (förutom nu på fl då jag är anonym).

Jag uppskattar verkligen dina och andras tips, tack. Men han är inte farlig och jag vill absolut inte blanda in kvinnojouren, speciellt då jag vet att deras enda råd är att lämna.
Tänkte mer allmäna tips om hur det går att lösa i ett förhållande utan att behöva lämna, men var nog naiv nog och tänkte inte på att den kanske enda lösningen hade varit att sätta stopp direkt, vilket ju är försent nu.

Jag klär mig gärna i typ tröja, jeans/byxor och en lång kofta som slutar till typ knäna. Men då klagas de på att underlivsområdet syns, försöker jag täcka det med koftan så klagas det på att rumpans form syns och får höra "Tycker du verkligen det här är en okej klädsel? Bara horor går runt så". Ger upp och tar på mig en långklänning, ej tajt utan pösig. Då klagas det på att man kan se min rumpa pga vinden, så får ha en tjock ful kofta ovanpå så jag ser ut som en soptipp på gatan, och får gå runt och hålla i skiten hela tiden så att vinden inte ska göra så att min rumpa syns ändå. Ibland vet jag inte själv vad han vill, ofta är allt fel fel fel.

Ja jag tar ju upp att jag inte tycker de är fina eller bekväma men får "Jo de är visst fina" som svar.

Men tack för tips, kanske kan köpa mer kläder som vi båda kan kompromissa om så kan det funka bättre. Har hittills mest varit problem med kläderna jag redan har så vi får se. Tack som sagt.

Jag förstår redan det.
Jag får ångest för att ni missförstår allt jag skriver och tolkar allt värre än vad det faktiskt är.

Nej, inte alla eller ens de flesta. Men där jag har min bakgrund och med den kultur jag har så jo, skulle säga de flesta.
Men det behöver inte vara samma krav för det utan alla män har ju olika syn på vad som är okej.. Jag kanske inte ens får ha jeans av en annan man, som jag kan ha idag, medan den andra kanske är okej med att jag gymmar medan min nuvarande inte tycker det är okej. Förstår du? Varför skulle man chansa? Dessutom när jag redan trivs med min man idag, förutom just som jag skrivit flera gånger att jag tycker det med klädseln börjar bli obekvämt på senaste tiden.

Jag vågar dessutom inte prata öppet om det och speciellt inte med någon insatt eftersom jag har ett barn. Är orolig för att socialen tvingar mig välja mellan båda.
Men det är skönt att kunna skriva här lite iallafall.

Det är inte olagligt att ha krav och synpunkter på sin partners klädsel, även om det inte anses okej. Men stor skillnad mellan vad som är oacceptabelt i samhället och juridiskt.

Tack, ja jag ska visa att det räcker ifall det blir värre. Men tror inte det kommer bli värre än såhär gällande klädseln. Men ska verkligen göra det.

Ni förstår inte att det inte handlar om någon hederskultur, sexistisk kultur absolut. Men inte heder.

När ni ändå tagit upp Fadime så vet ni ju att hennes pappa tillslut gick med på att tillåta henne vara tillsammans/gifta sig med hennes svensk-iranske pojkvän, men släkten höll inte med och satte stopp. Pappan hade ingen chans mot dem ändå för det är så det funkar i en hederskultur. Individen har ingen betydelse, gruppen däremot har.

Det är INTE så hos oss.
Vi är faktiskt inte ens speciellt kulturella av oss då båda tycker att det finns så mycket skit som inte är bra. Allmänt men även saker som rör kvinnor. T.ex ville jag för några år sedan göra en tatuering som jag inte fick göra först, men efter övertalning gick det bra trots att det är tabu i vår kultur. Men varken jag eller mannen bryr oss eftersom det vi tycker är viktigare. Vi skiter totalt i vad andra tycker.
Allt handlar om min mans värderingar och åsikter, som delvis präglats av vår kultur såklart men återigen ingen hederskultur. Släkten/gruppen betyder ingenting för oss.

Han har flera i sin släkt som gjort och gör saker som är riktigt tabu men alla snackar med dem ändå som vanligt, i värsta fall kan någon familj välja att inte prata med dem mer men oftast är allt som vanligt även om man anser att det de gjort är jättefel.

Så jag tycker verkligen ni är för hårda mot min man just nu. Ni kan faktiskt inte förvänta er att man ska assimileras helt och hållet till svenska värderingar, även om integration är viktigt. Det bästa är väl att kunna välja från båda kulturer.

Skillnaden är väl att hemlandet inte är ett riktigt demokratiskt land med fri och rättigheter, tillskillnad från Sverige.
Men som svar på frågan, reaktionen mot en svensk som levde svenskt i hemlandet hade antagligen varit detsamma som era reaktioner just nu mot mig.

Jag vet inte.

Jaha, ni menar så. Men som sagt som jag skrivit innan så kan jag inte gå över den gränsen. Handlar inte om att jag är rädd för att han ska göra något, handlar mer om respekt. Kan inte bara. Hade snarare velat hitta en lösning som både gillar.

Men kanske kan tänka på det om det skulle bli värre. Så tack ändå.

Det är svårt att förklara, skrev för typ 2-3 dagar sedan i tråden att det kan handla om heder men inte att det är hederskultur/förtryck som vissa andra nämnt. Dvs hans åsikter väger mer än släktens, vi har inte detta synsätt att släkten/gruppen är viktigare. Men han har ibland sagt att det handlar om hans heder, men återigen, inte så som ni tror. Svårt att förklara.

Ja men det är delvis mitt fel eftersom jag från början tillät honom istället för att sätta stopp. Avskyr bråk så har väldigt många gånger bara bitit ihop för att inte göra situationen värre, och alla gånger vi bråkat så är det alltid jag som går och ber om ursäkt även fast jag ibland tycker det är han som gjort fel. Bara för att undvika bråk. Så som sagt, mitt fel också.

Vill tacka er alla som kommit med råd och tips, och jag har bestämt mig för att ta till mig det flera har föreslagit. Ska ta på mig som jag gjort tidigare och som jag anser är täckande nog, och bara gå ut. Imorgon.

Orkar inte med tjafset mer, blev bråk idag också när jag var ute och köpt en ny byxa som jag inte ens tycker är speciellt fin utan köpte för hans skull, och så börjar han ändå klaga på den och såklart börjar sedan föreläsningen om hur kvinnor är och att kvinnor verkar sakna hjärna. Så trött på tjatet. Så som sagt, tack till er alla som kommenterat, så får jag se hur det blir imorgon.