Att inte gå ner i vikt trots hårt kämpande

Orkar inte läsa allt som svarats i ditt inlägg så om det blir repris nu så gå inte i taket. Du räknar kalorier och äter därefter,du går varje dag men har för övrigt ett stillasittande liv,,,läste nån som skrev att äter du mycket går du upp i vikt och tvärtom. Visst,,men vad ska kroppen ta av när du äter mindre?? Att försöka bli av med de extra kilona blir svårare med åldern,men nu vet jag ju inte ålder på dig.

Men varför inte testa att äta som du gör samt att börja träna?

Appen du använder kan ju räkna fel oxå. Är ingen expert men har tränat x-antal år,och hittat vad som passar mig,gällande upp/ned viktgång.Vill jag bygga äter jag mer,och vill jag tunna ur käkar jag mindre MEN tränar samtidigt. Kanske inte funkar för alla men gör det för mig.

Orkar inte läsa allt som svarats i ditt inlägg så om det blir repris nu så gå inte i taket. Du räknar kalorier och äter därefter,du går varje dag men har för övrigt ett stillasittande liv,,,läste nån som skrev att äter du mycket går du upp i vikt och tvärtom. Visst,,men vad ska kroppen ta av när du äter mindre?? Att försöka bli av med de extra kilona blir svårare med åldern,men nu vet jag ju inte ålder på dig.

Men varför inte testa att äta som du gör samt att börja träna?

Appen du använder kan ju räkna fel oxå. Är ingen expert men har tränat x-antal år,och hittat vad som passar mig,gällande upp/ned viktgång.Vill jag bygga äter jag mer,och vill jag tunna ur käkar jag mindre MEN tränar samtidigt. Kanske inte funkar för alla men gör det för mig.

Ja ok, då har du rätt, kroppen gör motstånd om man ligger på ett litet underskott hela tiden. Borde kallas sparläge snarare än svältläge.

Antingen får man då ligga på ett ännu mindre underskott(och riskera att man inte går ner något alls) eller på ett större underskott för att komma igång med fettförbränningen.

Något som fungerar ganska bra är att kombinera 6 dagars stort kaloriunderskott med en "ät dag" där du får äta rejält(men inte helt galet...). Det är ett ganska välbeprövat sätt för att hålla igång kroppens egen förbränning och undvika att kroppen går i besparingsläge.

I en sådan metod kanske du äter 1000-1200 kcal per dag(och helst lägga till en timmes extra rask promenad per dag) och sedan varje söndag så äter du kanske 2000 kcal. 

Om man bara har en sådan dag så blir det för de flesta inte samma omstartssträcka för att hitta tillbaka till fettförbränningen.

Det är såklart ingen långtidsstrategi utan till just för viktnedgång, men man kan köra samma princip men med justerade siffror även som en vardags metod för att hålla vikten.

Hej du säger att du inte hamnat i klimakteriet och det är säkert så också.

Tänkte bara berätta för dig om att jag hamnade där vid 42. Åren innan var jag i förklimakteriet och du det där med att försöka gå ner i vikt är f-n i mig stört omöjligt känns det som.

Jag hänger på i denna tråd för lite tips som jag kanske kan använda mig av.

Lycka till med din viktnedgång.

Hej ts.

är inte jätteinsatt men har två grejer jag kom att tänka på när jag läste din tråd.

Dels så är den mesta forskningen som finns om kroppen gjorda på män där antagandet är att kvinnokroppen fungerar som en aningen mindre manskropp. Se på Ted talk "women are not small men" tror jag den hette. Det kan påverka dina resultat om du följer rekommendationer som är baserad på den forskningen.

Vidare så såg jag ett program där några läkare eller forskare pratade i en nyhetssändning om att ens dna kan berätta om vilken procentsuppsättning av proteiner, kalorier och fetter som just ens egen kropp mår bra av. Jag tror det var Milou, men är inte 100 % säker. Det kan också vara något som kan hjälpa dig.

Hoppas att du kommer tillrätta med ditt problem. Jag förstår att det måste vara superfrustrerande att anstränga sig så och inte få resultat.

Nja faktiskt inte, för de flesta i alla fall. Om du bryter mönstret ?rejält? en dag men sedan går ned till väldigt lågt kaloriintag direkt efter så hamnar du inte nödvändigtvis i den där jobbiga perioden igen, har ingen vetenskap bara erfarenhet egen och andras men är som att kroppen har en del inbyggd tröghet dvs gör man en ändring i bara en dag så hänger den liksom inte med.

Skulle du däremot 2-3 dagar i rad gå upp på bara strax över plus minus noll i kcal så behöver du igenom startsträckan igen.

BMI ger trots allt en fingervisning om hur man ligger till viktmässigt. I kombination med midjemått blir det ännu bättre. 

Som jag har förstått det är det fler personer som har ett BMI under 25 men ett hälsofarligt midjemått än personer som har ett BMI över 25 och ett hälsosamt midjemått. Det är nog ytterst sällsynt att en kvinna som inte är proffsatlet har ett BMI över 30 och ett hälsosamt midjemått.

Kvinnor ska ha midjemått helst under 80 cm för att inte ha förhöjd risk för sjukdomar. Men absolut under 88 cm. 

Jag har tidigare skrivit i tråden att jag inte haft behov av att gå ner i vikt - det stämmer då jag har ett stabilt BMI 22, min kropp vill inte röra sig så mycket åt något håll när det gäller vikt. Men jag hade ett midjemått på 86 cm och insåg att jag tillhörde de som har för mycket fett trots ett BMI som ligger inom normalspannet. Läste en intressant artikel om det på träningslära.se:

traningslara.se/50-av-alla-tjejer-och-kvinnor-ar-overviktiga-trots-normalt-bmi/

(Tycker det är en bra sida med mycket information överhuvudtaget!)

Så jag fick börja träna rejält och tänka över vad jag åt och minskade midjemåttet med en cm i veckan tills jag kom ner till 79, då tog jag det lugnare igen men hade lärt mig mycket om kost och träning under tiden.

Åldern ställer till det en del. Jag äter mindre och väger mer i fyrtioårsåldern än jag gjorde i tjugoårsåldern, när det var det omvända som gällde. Kroppen förbränner färre kalorier när man blir äldre. Men, det ändrar inte på faktum att övervikt beror på man får i sig fler kalorier än man gör sig av med. Något annat är fysiskt omöjligt.