Verkar som att alla står nära sina syskon

Jag tror inte det har nödvändigtvis så mycket med ålder eller kön att göra. Vissa människor har man personkemi med, helt enkelt. Bara för att man är släkt eller familj måste inte det betyda att man trivs med varann, eller ens tycker om varann, även om man älskar dem. Mina barns pappa och hans syskon är ett utmärkt exempel på det.

Jag har en fem år yngre bror som jag - även fast vi aldrig haft en lekkamrat i den andra som barn - alltid stått nära. Trots att vi "skildes åt" tidigt, eftersom jag flyttade hem till vår pappa när jag var 16 och han 11 (vi sågs helger och lov), och sen fick jag barn när jag var 18 och flyttade ut även från pappa, så har vi alltid varit som ler och långhalm.

Vi är nu 37 och 32 år gamla och på samma nivå mognadsmässigt sedan många år och vi umgås sedan läääänge regelbundet, både med våra respektive familjer och på tu man hand. Men vi är ganska lika till personligheten och har mycket gemensamt och samma nördiga intressen, så det har nog också gett en positiv inverkan på vår relation.