Ingen av barnen vill ha kontakt?

Vi har haft olika problem med dom olika barnen. Tre av hans äldsta var emot mig från första början, dom två yngsta tjejerna var hos oss ett tag. Jag hade då tre av mina barn medans dom två äldsta bara bråkade med mig. Jag tyckte att vi var en familj med dom yngre barnen!

Nu efteråt har ena mannens dotter, hon som skrev det ovan sagt att det aldrig varit bra, vi var aldrig en familj. Vi var tydligen en destruktiv alkoliserad familj, även när vi var nyktra var det fel. Allt var tydligen såå fel. (Vi hade problem med alkohol ett tag men slutade och var nyktra) Från första stund var dom, mannens döttrar enligt dom själva utstötta och jag är en svartsjuk galen människa. Tydligen var jag även elak mot deras mamma?? Vilket inte ens stämmer. Dom har skrivit att det är så mycket fel och sjukt som hänt så dom vet inte vart dom ska börja. Att jag aldrig kan erkänna mina fel, jag har bett om ursäkt sååå många gånger. Att dom insett detta mer och mer när dom växt upp. Att jag borde söka hjälp. Mina egna barn verkar ha vanföreställningar om vad som hänt under deras uppväxt, dom säger massa saker som aldrig ens inträffat!

Jag har aldrig velat dom illa! Jag vill dom bara väl.

Med svårigheter menar jag att jag har en diagnos, borderline. Jag känner väldigt stark och mycket men jag förstår ärligt talat inte hur jag förtjänar detta..

Enligt barnen har det hänt saker hela tiden. Även när vi varit nyktra. Så det kan inte bero på att jag varit full och inte minns.

Jag kan tycka att dom dömmer mig jättehårt och har orimliga krav på mig. Varför kan bonusbarnen förlåta sin pappa? Han är väl lika delaktig?

Jag upplever att jag hela tiden haft en bra relation med mina små, sen när dom växt upp, då började dom ta avstånd och gå emot mig. Bonusbarnen tyckte jag, var svartsjuka mot mig för jag tagit deras pappa. Jag försökte från start vara en god styvmor och förklarade att pappa älskar er men har även en ny familj att ta hänsyn till. Dom skulle hela tiden ha honom för sig själv, ville bara träffa honom egentligen. Detta gick jag heller ej med på då vi är en familj då vägrade dom komma till oss på flera år sedan återupptogs kontakten för att sedan brytas igen.

Min borderline gör att jag går upp och ner i humör. Jag känner extra starkt och jag vet att det kan bli lite jobbigt ibland men inte SÅ jobbigt att man ska ta avstånd på detta sätt.

Inga av mina barn svarar när jag försöker nå dom. Jag är blockad och blir total ignorerad. Samma med bonusbarnen förutom den yngsta, som svarade min man. Hon svarar aldrig mig men har inte blockat mig. Så jag skrev faktiskt ett meddelande till henne idag och för en gång skull få ett ärligt svar på hur det blivit såhär och om vi på något sätt kan reparera vår familj.

Jag skickade länk hit så hon även kunde läsa här, tänkte att på något sett det kunde hjälpa med utomstående. Att hon kanske svarar då. Jag vill bara ha ett SVAR.