Hur ser ni på detta? Normalt eller psyksjuk?

Ja att vara självmordsbenägen är självfallet ett symptom på allvarlig psykisk ohälsa. Ska vi seriöst tro att du inte vet om något så grundläggande?

Aha, du är en av dom människorna.. som gillar att sätta sig i offerrollen så fort någon säger minsta lilla emot dom. 

Jag vet att du inte är korkad och jag vet att du förstår att det inte är normalt att vara självmordsbenägen. Sådana spel kanske funkar på andra inte på mig. Skriv att du vill ha hjälp istället. 

Fast att det är helt normalt för dig är något helt annat, du vet ju fortfarande från ett allmänt perspektiv att det inte är normalt eller bra att vara självmordsbenägen. 

Hur hade du tänkt att du överdriver? Man mår som man mår, är man deprimerad och/eller självmordsbenägen så är man ju det, det är inget man väljer eller kan välja bort. Vad kunde vara mer allvarligt än att vilja dö?

När började du må såhär? Vet du vad som triggade igång det? Har du någon diagnos eller någon diagnos du själv misstänker?

Om du tänker på att dö, vill dö och planerar olika sätt att dö är det självklart att du är självmordsbenägen. 

Jag menar vissa människor som själva aldrig lidit av psykisk ohälsa till någon allvarligare grav kan ha svårt att förstå eller tro på psykisk ohälsa. Det är inte lika "lätt att ta på" som fysiska besvär för dem. Men de allra flesta människor ser väldigt allvarligt på depression och självmordstankar. 

Här kan du använda dig av ett av psykiatrins skattningsinstrument för depression som heter MADRS-S för att själv se hur dina symptom graderas av vården: www.viss.nu/Global/Blanketter/MADRS-Sjalvskattning.pdf

0-12 är ingen till lätt depression
13-19 är lätt depression
20-34 är måttlig depression
35 och över är svår depression

Sökte aldrig dina föräldrar hjälp för dig när de såg att du mådde dåligt som ung? Har du haft kontakt med psykolog förut?

Sant men hon har ju tydligen undersökt metoder, verkar känna sig meningslös för världen, tänker på det dagligen och verkar inte långt ifrån det. Söker hon hjälp kan psykologen gå igenom suicidstegen med henne för att avgöra mer exakt var hon står. 

Nej just det kanske de inte visste men att du var så isolerad och måtte väldigt dåligt kanske de märkte menar jag. 

Har det hjälp något med någon av kontakterna? Hur kommer det sig att du aldrig tog upp självmordstankarna?

Jag menar, det är inte just ordet självmordsbenägen som är det viktiga. Du lider av självmordstankar och mår otroligt dåligt, det är det viktiga. Sedan låter det inte som att du är akut självmordsbenägen men samtidigt kan sådant gå fort. Problemet är inte ens självmordstankarna, för de är ju bara symptom på din underliggande psykiska ohälsa. Självmordstankar visar bara att det gått så långt och du behöver hjälp snabbare för att förebygga eskalering. 

Jättebra att du inte har planer på att ta ditt liv. Du behöver inte försöka gradera din psykiska ohälsa. Du mår otroligt dåligt och behöver hjälp. En psykolog kommer inte döma dig, hen vet bättre än att tro de där sakerna. 

Om du vågar söka en ny vårdkontakt skulle jag uppmuntra dig att ta upp det redan vid första mötet. Redan vid första meningen om du kan. Det är bra för dig att få ur det direkt, inte behöva känna att du fastnat i massa andra ämnen där det aldrig känns rätt att ta upp eller liknande. Psykologen lär fråga något i stil med varför du är där, varför du sökt hjälp eller fråga vad du vill prata om. Säg redan då "jag har haft tankar om självmord i många år". 
Jag tänker inte säga att det inte finns kompletta arslen rent ut sagt inom psykisk vård. Det finns även många fall där man helt enkelt inte funkar med sin psykolog eller vad det nu är. Man klickar med olika personer eller behöver olika sorters bemötanden. Då behöver du inte se det som ett misslyckande utan då testar man nästa person. Ofta kan personen rekommendera någon annan. Men generellt sätt är personerna pålästa, förstående och det sista de skulle göra är att döma. 

Du kan alltid försöka, om du redan lider av självmordstankar och mått såhär dåligt såhär länge är det kanske värt chansen?

Har du människor i ditt liv som du bryr dig om och som bryr sig om dig? Något husdjur du älskar? Någon hobby eller bara vardaglig grej som ger dig lycka?