Avskyr min dotter

Tja. Att vända blicken inåt och själv inse sin egen del av den uppkomna situationen kanske kan få dig att känna mer empati och mindre hat för en oskyldig femåring så på det viset kan det förhoppningsvis hjälpa. Det är ju trots allt du som vuxen som har ansvaret för er situation inte en oskyldig femåring som inte vare sig valt att få bli född, få ett funktionshinder, bli lämnad av sin pappa, få ett syskon etc. Barnet har noll kontroll övet situationen ni befinner er i. Ansvaret ligger 100% hos dig. Du måste se på ditt barn med helt andra ögon..

Du kan lämna denna tråd, du tillför inget mer än att du försöker få mig att må ännu sämre.

Jag lämnar denna tråd nu. Jag mår galet dåligt redan och sånt här kan jag inte med att läsa just nu. Tack ni som försökt komma med tips..

Hur gammal var hon när hennes pappa bara öveegav henne? Kan inte det spela in?

Snälla gå och titta på ditt barn med lite andra ögon. Hon är jätteliten och helt utlämnad och maktlös i sin tillvaro...världen helt obegriplig för henne och du är hennes allt.

man kan inte bli vräkt för att ett barn springer inne i lägenheten dagtid. Det räknar som normala ljud när man lever i ett flerfamiljshus så det behöver du itne oroa dig för. 

Jag kanske borde förstå..

har ett autistiskt barn som terroriserat sin syster i alla år. Det har varit totalt kaos. BUP kortis psykologer krävt hjälp kämpat som en gnu aspergercenter ADHD center gått alla utbildningar mm

Jag hörde en mening i veckan ?jag överlever - men jag lever inte?. Den är så enormt sann.

Jag har överlevt i alla år men inte levt. Samma barn är nu mycket äldre, snart vuxen och mer kaos än någonsin - så pass att vi har ingen kontakt alls och hen gör allt för att jag ska må så dåligt som möjligt. Många soc möten och utredningar senare så är det fortfarande ingenting som händer. barnet med många olika diagnoser (bla att hen inte kan skilja dröm ifrån verklighet alla gånger) kommer undan med alla sina enorma lögner. Helt tappat förtroendet för svensk psykvård. Den existerar inte..

Idag efter väldigt många år av hot manipulation lögner mm så har jag valt att ha NOLL kontakt med mitt barn. Jag gav upp, slängde in handduken, för att få fortsätta överleva. För att inte krossas helt.

Ditt barn är 5 år.. det finns fortfarande en chans att få hjälp.

Att försöka sätta dig in i allt. Få stöd, avlastning mm.

Diagnoser går inte över, det behövs ofta ?strategier?och att man som vuxen ändrar sitt tankesätt. Inte curla såklart men sätta rutiner, hålla fast vid rutiner, andas och gråta i badrummet när det blir för mycket. Även se till att stärka lillasyster.

Och glöm inte bort sig själv...

Jag hade övervägt att flytta till en lantlig miljö så att barnet kan få ut all sin energi genom utomhuslek. Det verkar vara populärt att hyra ut stugor och småhus nuförtiden, så det finns möjligheter även om en inte har råd att köpa hus.

Själv bor jag i hyreslägenhet mitt i stan, men växte upp i lantlig villamiljö. För mig fanns det inget roligare än att leka i skogen så mycket jag kunde. Där kunde jag skrika och stoja hur mycket jag ville och de enda som stördes var fåglarna

En vän till mig är ensamstående med pappan ute ur bilden. Hon har två barn och båda barnen har autism + asperger samt autism + Adhd. Hon hade länge en stödperson, en kvinna dom kom hem till dom varje vecka och lekte med barnen, lagade mat, fixade och donade. Det verkade funka jättebra och min vän fuck avlastning varje vecka. Och barnen slapp åka någonstans. Kanske har din kommun något sånt stöd?

Hon har inte trotssyndrom?