• Anonym (Maken)

    Hur förklara för henne att kläderna är för små numer

    Hej!

    Min hustru varierar i vikt en hel del i perioder, i synnerhet de senaste åren har det varit stora variationer.

    Hon är 44 år. För några år sen blev hon sjuk (cancer). Idag är hon friskförklarad igen och mår bra. Hon motionerar regelbundet och trivs med det. Hon är förtjust i sötsaker, chips och godis och äter en del sånt, inte minst sent på kvällarna då hon smyger med det. Hon är nog medveten om att det inte är hälsosamt att äta det hon gör men gör det ändå (kanske inte kan låta bli).

    Problemet vid hennes stora variationer i vikt är att hon inte själv verkar inse att hon passar inte i samma kläder som hon hade innan hon gick upp så mycket i vikt. Som exempel: Senast härom dan använde hon en sommarklänning som förr satt som den borde. Nu sitter den på tok för tight och valkarna lägger sig överallt. Hon skulle naturligtvis behöva gå upp i storlek. Så här är det med alla hennes kläder såklart men ibland syns det ju mer.

    Förr beklagade hon sig över att ökat i vikt så mycket. Nu verkar hon iallafall mef kläderna inte bry sig längre, eller struntar i det.

    Nu till min fundering: hur säger jag på bästa sätt till henne att kläderna inte passar numer. Att säga rakt ut hur det är lär ju sänka henne än mer.

    Att antyda försiktigt samma sak blir ju inte bättre.

    Bara låta det vara - jo så har jag ju gjort nu men när valkarna sväller och det skulle bli så mycket bättre bara hon valde en par storlekar större...

    Hur gör hag bäst i detta känsliga läge för att hjälpa henne bäst?

  • Svar på tråden Hur förklara för henne att kläderna är för små numer
  • Anonym (Julia)

    Säg bara avslappnat och vardagligt: Hördu, den där klänningen ser för liten ut tycker jag. Ta bladet från munnen! Hon kanske blir lite stött men det får du ta med ro. Ibland behöver man få sig ett litet uppvaknande. Min sambo har sagt något liknande till mig någon gång och det är jag faktiskt bara tacksam för, i alla fall i efterhand!

  • Anonym (Emma)

    Hon lever lite i förnekelse.

    Oavsett vad du säger så kommer det att såra henne då hon har komplex över sin vikt. Ibland behöver man tuff kärlek för att vakna upp och göra något åt det man inte är nöjd med. Det är enkelt att leva i förnekelse av många orsaker. Rädsla för att misslyckas, rädsla för att bli sedd i början av sin resa och kanske bli skrattad åt. Ofta säger man att man inte vet vad man ska göra eller komma med ursäkter som att det funkar inte på mig eller jag har kraftig benstomme. Man ljuger för sig själv, ett exempel är hennes smygätande.

    Vad som är rätt och fel att säga är svårt, men det bästa du kan göra är att säga något. Få henne att känna sig attraktiv trots sin vikt. Fråga eller föreslå om hon inte vill köpa lite nya kläder. Du kan också förbereda henne innan du säger detta. Säg att det du kommer att säga kanske sårar henne men det är absolut inte din mening med detta. Du kan även säga nåt i stil med att hon borde ha kläder som smickrar och framöver hennes kropp.

    Jag hade också kläder som inte passade mig mer. Vissa slutade jag använda då man såg valkar men andra plagg använde jag fortfarande. Sen insåg jag att jag del inte var bekväm i dem kläderna. En tröja kunde sitta tajt över axlarna och brösten. Den funkade om jag stog upp men när jag satt så stramade det åt. Sen satt inte kläderna så smickrande på mig vilket fick mig att se och känna mig större. Men i min hjärna så kände jag mig smal om jag kunde få på mig en s eller en 38 i storlek.

    Hade nån i min närhet sagt något så hade min första reaktion varit att bli såra eller irriterad. Men en tanke skulle ha väckts och jag hade lagt märke till att kläderna inte passade.

    Det är ett känsligt ämne och mycket komplex inblandat. Det man måste lära sig är att ens storlek inte sätter värdet på en eller avgör hur attraktiv man är. Sätt dig ner med din fru och prata. I längden så gör du henne en tjänst men hon lär nog inte se det som det först. Va ärlig och tydlig med att du älskar henne och finner henne attraktiv men hennes kläder gör henne inte rättvisa.

  • Anonym (Frun)

    Jag har varit helt ärlig i just den frågan med min man. Jag har sagt helt rakt, men i snäll ton, att han nog borde köpa några tröjor och skjortor i XL. Han tog inte illa upp, utan gjorde en garderobsrensning och köpte lite nytt.

    Men för många kvinnor är ju kroppsstorleken tyvärr en väldigt känslig fråga. När hon köper nya kläder, köper hon i rätt storlek då? Det kanske går att nämna i samband med nyköp, typ: vad fin du är din nya klänning. Den gröna du alltid hade förr har ju krympt lite i garderoben.

    Eller nåt sånt.

  • HannahHorvath

    Föreslå en gemensam shoppingtur bara. Du kanske också behöver några nya plagg?

    Då köper hon förmodligen inte fel storlek, eller?

  • HannahHorvath

    Om man är missnöjd med sin nya större storlek så vill man ju oftast inte köpa nytt eftersom man tänker att man ska gå ner ändå. Att gå upp i storlek kan kännas som att man accepterar läget eller ger upp. Sen går tiden och man går runt i obekväma kläder..

  • HannahHorvath

    Om man är missnöjd med sin nya större storlek så vill man ju oftast inte köpa nytt eftersom man tänker att man ska gå ner ändå. Att gå upp i storlek kan kännas som att man accepterar läget eller ger upp. Sen går tiden och man går runt i obekväma kläder..

  • Anonym (Ärlig man)
    Anonym (Maken) skrev 2020-06-14 08:29:19 följande:

    Nu till min fundering: hur säger jag på bästa sätt till henne att kläderna inte passar numer.


    Vad du än gör så säg inte så som jag sa till min fru tidigare i dag.

    Hon hittade ett par gamla shorts som legat längst in i garderoben i många år. Efter lite ansträngning lyckades hon få dem på sig, och tittade på mig och sa: -Dom är lite små. Varpå jag svarade helt utan att tänka: -Nä, det är ändan som är för stor.

    Inte populärt!
  • Tom Araya
    Anonym (Maken) skrev 2020-06-14 08:29:19 följande:

    Hej!

    Min hustru varierar i vikt en hel del i perioder, i synnerhet de senaste åren har det varit stora variationer.

    Hon är 44 år. För några år sen blev hon sjuk (cancer). Idag är hon friskförklarad igen och mår bra. Hon motionerar regelbundet och trivs med det. Hon är förtjust i sötsaker, chips och godis och äter en del sånt, inte minst sent på kvällarna då hon smyger med det. Hon är nog medveten om att det inte är hälsosamt att äta det hon gör men gör det ändå (kanske inte kan låta bli).

    Problemet vid hennes stora variationer i vikt är att hon inte själv verkar inse att hon passar inte i samma kläder som hon hade innan hon gick upp så mycket i vikt. Som exempel: Senast härom dan använde hon en sommarklänning som förr satt som den borde. Nu sitter den på tok för tight och valkarna lägger sig överallt. Hon skulle naturligtvis behöva gå upp i storlek. Så här är det med alla hennes kläder såklart men ibland syns det ju mer.

    Förr beklagade hon sig över att ökat i vikt så mycket. Nu verkar hon iallafall mef kläderna inte bry sig längre, eller struntar i det.

    Nu till min fundering: hur säger jag på bästa sätt till henne att kläderna inte passar numer. Att säga rakt ut hur det är lär ju sänka henne än mer.

    Att antyda försiktigt samma sak blir ju inte bättre.

    Bara låta det vara - jo så har jag ju gjort nu men när valkarna sväller och det skulle bli så mycket bättre bara hon valde en par storlekar större...

    Hur gör hag bäst i detta känsliga läge för att hjälpa henne bäst?


    Ta med henne ut på en shoppingtur med orden att hon behöver nya kläder. Funkar nog bäst om du betalar, då behöver hon inte motivera behov i förhållande till egen plånbok.
    Antyd inte att det har med hennes storlek att göra, men tar hon upp det, så säg att hon är det vackraste som finns, men att hon ska ha kläder som också sitter bra.
  • Anonym (Alva)

    Är detta ett problem?

    Valkar som syns på en kvinna, ve och fasa!

    Blir faktiskt uppriktigt förbannad på att en kvinna inte ska kunna klä sig hur hon själv vill för att hennes kropp på något sätt väcker provokation eller misstro.

    Du verkar se det som ett problem att hon inte ifrågasätter sin kropp och viktuppgång, du har inte tänkt tanken att hon kanske ser på sin kropp och sitt liv i ett helt annat ljus efter att hon överlevt ett mycket dödligt sjukdom?

    Att hon unnar sig då hon vet att livet är bräckligt? Att det kan vara värt att njuta och vara lite snäll mot sig själv? Hon verkar ju motionera regelbundet så uppenbarligen är hon mån om sin hälsa. Det verkar vara fåfängans kedjor hon snarare släppt och det är väl bara positivt?

Svar på tråden Hur förklara för henne att kläderna är för små numer