Sova länge på helger som förälder
Det här känner inte jag igen hos varken oss eller någon vi känner. Oftast stiger vi alla upp mellan 7 och 8 på helgen. Barnen kommer ju in till oss om vi inte vaknat först. Sedan går vi upp tillsammans och äter frukost (om inte någon skulle vara sjuk) när vi har vaknat till ordentligt efter en stund.
Jag tycker det låter tragiskt i din beskrivning.
Alltså, såhär är det i nästan varje barnfamilj. Detta är standard.
Kvinnan går upp med barnen på helgmorgnarna, oavsett om det är hennes tur att ta dom eller egentligen hennes tur att ha sovmorgon. Mannen går ej att få liv i.
Kvinnan ger frukost, byter kläder och eventuella blöjor. Hon leker med barnen, kör en tvätt, röjer i köket mm. Planerar för en liten familjeutflykt, packar matsäck mm.
Vid 11 kommer mannen upp efter otaliga väckningsförsök. Sur.
Sätter sig i soffan med mobilen. Svarar knappt på tilltal från varken kvinnan eller barnen. Efter ett tag ska han bajsa. Tar med mobilen eller Ipaden. Sitter där i 30-40 min.
Kvinnan och barnen frågar om han är klar snart, de vill ut på utflykt. Mannen stressar sig inte. När han kommer ut visar han tydligt att han egentligen inte har lust med detta. De går på utflykten. Kvinnan tar övergripande ansvaret, mannen hänger mest bara med.
När de är hemma igen slänger sig mannen på soffan. Han tänker minsann inte lyfta ett finger mer! Han följde ju med ut, fast han inte hade lust! Kvinnan lagar och serverar mat. Städar. Roar barnen. Somnar helt slut med barnen vid 20:30.
Mannen är nu pigg och tittar på film till 02. Tänker surt på kvinnan som smet undan sex idag med.
Nästa morgon börjar det om. Han vaknar inte av barnen på morgonen..