• Anonym (sorgsen)

    Min mamma dog för fem månader sen och sorgen är inte lättare :((

    Jag är 35 år och i sorg.  Nu har det gått fem månader sen min mamma hastigt gick bort och sorgen känns värre än precis när hon dog. Jag kan inte förstå att vi aldrig mer ska ses och nu kom sommaren och vi kan inte resa som vi gjorde tillsammans varje sommar. Hon var min stöttepelare, min bästa vän, hon gav mig så mycket kärlek och hon gjorde mig lycklig. 

    Hur ska jag klara detta? Jag drömmer varje natt om min mamma och vaknar och kan knappt tro att det är sant att hon är borta. Jag gråter så fort jag är ensam, jag kan inte lyssna på lugn musik, då bryter jag ihop. 

    Jag har försökt tänka att hon fick ett bra liv, att vi har levt fint tillsammans och hon fick många bra år. Jag har läst att jag ska acceptera att hon är död. Men det hjälper inte. Det känns bara ännu mer sorgligt. 

    Jag läser ofta om vad som händer vid dödsögonblicket och jag försöker förstå var hon befinner sig nu. Finns det något tillstånd som hon kan befinna sig i? Bortom det vi känner till? Är hon med mig? Hur kändes det när hon dog? Förstod hon att jag var där? 

    Jag har tänkt att jag borde börja dejta och hitta en ny man, jag har ingen nära vuxen att dela vardagen med och därför är det nog ännu svårare för mig än för min syster som är gift (tror jag iallfall) men så som jag är orkar jag knappt prata med de vänner jag har... Ingen kommer ju bli intresserad av en deppig kvinna som inte orkar engagera sig i en ny relation... det känns som jag sitter fast i en bubbla nu som jag inte kommer ur. Jag behöver någon i mitt liv som bryr sig om mig, men jag orkar inte ta tag i det. Å jag har ingen lust att gå med i någon dejtingapp och träffa främlingar som det sen inte blir något med.

    Jag är så rädd att jag aldrig kommer känna samma glädje igen. Livet känns inte som förr. Kommer det någonsin att göra det igen? Är det någon som har erfarenhet av det här? Det känns så ensamt, och ingen kan ta hennes plats. :( 

  • Svar på tråden Min mamma dog för fem månader sen och sorgen är inte lättare :((
  • Anonym (sorgsen)
    Aniiee skrev 2020-06-18 23:25:01 följande:

    Ha inte så bråttom. Det har bara gått 5 månader. Ta en dag i taget, ett steg i taget. Gör det du behöver för att bearbeta och sörja. Gå igenom minnen och sånt om du känner för det, med eller utan din syster. Gärna med. Släng ut en tråd i din mammas bekantskapskrets och se om någon där vill prata. Det finns säkert någon gammal vän som gärna delar ungdomsminnen. Försök också hitta någon som gärna bara är med dig, som du kan göra något eller bara inget tillsammans med som inte är kopplat till din sorg. Försök få till lite milijöombyte också även om det bara är någon dag då och då.

    För mig behövde jag ta mig igenom 3 saker innan det blev bättre; den första tiden efter, födelsedagen och julen. Först efter det lättade den värsta dimman


    Tack för ditt svar. 
    Jag har så svårt för att sörja ihop med min syster :(( Vi är så olika och det är nästan så att jag saknar min mamma ännu mer när jag är med min syster, det är jättekonstigt :(( Det är som att jag hela tiden tänker "så här skulle inte mamma gjort" eller "så här skulle mamma sagt istället" osv. Jag och mamma hade så mycket bättre relation än jag och min syster. Min syster har också en man och jag är ensam, och jag känner att hon inte heller riktigt finns där för mig i min sorg. Hon får sitt stöd hemma och har inte visat att hon vill vara en del i min sorg känner jag :((

    Jag försöker byta miljö, jag åker ut och sätter mig vid vattnet om jag kan och jag har även bytt stad och promenerat runt för att komma ifrån. Men det är också svårt för jag saknar mamma bredvid mig :((

    Jag tänker också på julen, mår illa nästan när jag tänker på att vi ska fira utan mamma. Och imorgon är det midsommarafton och det hade hon tyckt varit så trevligt :((
  • Anonym (Samma här)
    Anonym (Vet) skrev 2020-06-18 23:30:06 följande:
    Sorg måste få ta tid, den är fruktansvärd första året.

    Det är så mycket man ville göra, så mycket man inte pratade om. Var inte rädd för att prata vid graven och var inte rädd för att prata om saker som får dig att skratta. Det är lätt att säga men man får göra något konstruktivt nu när man sörjer.

    Skriv dagbok till din mamma, börja baka, måla eller skulptera.

    Många mår bra om de kan skapa något så att de inte fastnar i sorgen och får svårare att komma ur den. Plantera blommor om du gillar det, skriv en bok som handlar om din sorg.

    Kram
    Tack, du lär veta som gått igenom din sorg, jag känner inte att jag är riktigt där än, men jag gör mitt bästa.
  • Anonym (sorgsen)
    Anonym (Vet) skrev 2020-06-18 23:30:06 följande:
    Sorg måste få ta tid, den är fruktansvärd första året.

    Det är så mycket man ville göra, så mycket man inte pratade om. Var inte rädd för att prata vid graven och var inte rädd för att prata om saker som får dig att skratta. Det är lätt att säga men man får göra något konstruktivt nu när man sörjer.

    Skriv dagbok till din mamma, börja baka, måla eller skulptera.

    Många mår bra om de kan skapa något så att de inte fastnar i sorgen och får svårare att komma ur den. Plantera blommor om du gillar det, skriv en bok som handlar om din sorg.

    Kram
    Tack för dina tips. Jag har målat lite och faktiskt har det kännts bra att fokucera på något annat. Ja jag är rädd att jag fastnar i sorgen, jag känner att den är värre nu än för fem månader sen och blir orolig att jag hamnar i en depression. Jag har haft svårt att prata högt men det kanske är något som hjälper.
  • Anonym (Vet)
    Anonym (sorgsen) skrev 2020-06-18 23:28:09 följande:

    Jag beklagar :(( 

    Jag pratar med henne i mitt huvud men blir efter ett tag så ledsen. Skriva brev kanske är bättre att göra för att få ner orden :(( 

    Graven känns overklig, jag bryter ihop när jag är där. Å det känns inte som att hon är där...

    Tack för att du delade med dig. 


    Graven är jobbig, brukar ta med änglar och katter och pryda graven med. Hon älskade dessa och det blir lättare med tiden.
  • Anonym (sorgsen)
    Anonym (Samma här) skrev 2020-06-18 23:31:22 följande:
    Jag har som man kanske i sorg kan känna att hon varit i min närhet efter att hon gått bort. Nånstans så tror jag på ett liv efter detta och det är som om hon velat säga mig att inte ska vara ledsen eller annat hon kunde ha sagt som när hon levde. Vet inte hur det är för dig men det kan vara så att de vill åtminstone hälsa efteråt.
    Det händer att jag hör hennes kommentarer i mitt huvud, som när något händer eller jag ser något och då vet jag vad hon skulle säga. Då kan jag nästan känna att vi är tillsammans. 
    Jag brukar försöka fantisera att hon faktiskt lever. Att hon är i trädgården medan jag lagar mat eller något. Som att hon faktiskt är i närheten. 

    Jag såg tecken i början, tänkte på henne och tänkte ge mig ett tecken eller så och då kunde det komma en vindpust t.ex. Och jag tolkade det som att det var hon. Jag blev lite glad då. Det var mer så i början, det hjälpte. Men ju längre tiden går desto mindre tänker jag så, och desto mer avlägset känns allt. 

    Jag har så svårt att förstå att vi inte ska ses igen och leva tillsammans som förr.
  • Anonym (Samma här)
    Anonym (sorgsen) skrev 2020-06-18 23:33:31 följande:
    Tack för dina tips. Jag har målat lite och faktiskt har det kännts bra att fokucera på något annat. Ja jag är rädd att jag fastnar i sorgen, jag känner att den är värre nu än för fem månader sen och blir orolig att jag hamnar i en depression. Jag har haft svårt att prata högt men det kanske är något som hjälper.
    Jag har också oro över att fastna i depression iom. sorgen. Det är bra att du försöker vara kreativ, men du måste också tillåta dig själv att sörja, gråta och komma igen. Det är inte lätt det här..
  • Anonym (sorgsen)
    Anonym (Vet) skrev 2020-06-18 23:34:02 följande:
    Graven är jobbig, brukar ta med änglar och katter och pryda graven med. Hon älskade dessa och det blir lättare med tiden.
    Jag hoppas det, jag har också tagit med blommor och det har känns bra att göra fint där. Men det känns också väldigt jobbigt, och det känns inte som att hon är där :((
  • Anonym (Vet)
    Anonym (sorgsen) skrev 2020-06-18 23:33:31 följande:

    Tack för dina tips. Jag har målat lite och faktiskt har det kännts bra att fokucera på något annat. Ja jag är rädd att jag fastnar i sorgen, jag känner att den är värre nu än för fem månader sen och blir orolig att jag hamnar i en depression. Jag har haft svårt att prata högt men det kanske är något som hjälper.


    Det är inte fel att prata med en kurator eller psykolog. Ibland har man så mycket tankar och känslor att det bara ärven röra på insidan. Ibland kan det vara skönt att bara få prata medan någon bara lyssnar. Man kommer i en dipp när dwt gäller högtider. Speciellt om de var viktiga för den som gick bort. Efter att mamma gick bort så blev inte julen som vanligt. Hon älskade den högtiden. Nu har vi det som en vanlig dag fast med presenter och godare mat.
  • Anonym (Vet)
    Anonym (sorgsen) skrev 2020-06-18 23:33:31 följande:

    Tack för dina tips. Jag har målat lite och faktiskt har det kännts bra att fokucera på något annat. Ja jag är rädd att jag fastnar i sorgen, jag känner att den är värre nu än för fem månader sen och blir orolig att jag hamnar i en depression. Jag har haft svårt att prata högt men det kanske är något som hjälper.


    Det är inte fel att prata med en kurator eller psykolog. Ibland har man så mycket tankar och känslor att det bara ärven röra på insidan. Ibland kan det vara skönt att bara få prata medan någon bara lyssnar. Man kommer i en dipp när dwt gäller högtider. Speciellt om de var viktiga för den som gick bort. Efter att mamma gick bort så blev inte julen som vanligt. Hon älskade den högtiden. Nu har vi det som en vanlig dag fast med presenter och godare mat.
  • Anonym (Vet)
    Anonym (sorgsen) skrev 2020-06-18 23:33:31 följande:

    Tack för dina tips. Jag har målat lite och faktiskt har det kännts bra att fokucera på något annat. Ja jag är rädd att jag fastnar i sorgen, jag känner att den är värre nu än för fem månader sen och blir orolig att jag hamnar i en depression. Jag har haft svårt att prata högt men det kanske är något som hjälper.


    Det är inte fel att prata med en kurator eller psykolog. Ibland har man så mycket tankar och känslor att det bara ärven röra på insidan. Ibland kan det vara skönt att bara få prata medan någon bara lyssnar. Man kommer i en dipp när dwt gäller högtider. Speciellt om de var viktiga för den som gick bort. Efter att mamma gick bort så blev inte julen som vanligt. Hon älskade den högtiden. Nu har vi det som en vanlig dag fast med presenter och godare mat.
Svar på tråden Min mamma dog för fem månader sen och sorgen är inte lättare :((