Anonym (Förkrossad fru) skrev 2020-06-19 08:10:45 följande:
Ja. Vi har alltid haft det bra och vi kom i terapin fram till att vi skulle ha total öppenhet mot varandra vilket han har vägrat. Förstår inte hur det har kunnat bli så här. Han är en som helt annan person som jag inte känner sedan förra året... han har sagt att han behöver tid att komma över vad som hänt med henne. Ska jag sätta någon deadline?
Jag hade haft oerhört svårt att fortsätta tillsammans med denne man. Du skriver ju själv att ha vägrat gå med på total öppenhet - men då kommer man aldrig ur en sådan här kris! Det visar väldigt tydligt att han inte klarat av att tänka sig in helt i din situation: "älskling, snälla, jag vill stanna hos dig men jag vill ändå inte vara helt ärlig" (alltså du ser ju hur det låter) Han vill så att säga både ha kakan och äta den, kanske inte i betydelsen av att ha mer sex med denna kvinna, men just att han har det här som en liten hemlig del i sitt liv och han vägrar ge dig den öppenhet som krävs för att man kanske ska kunna laga.
Det är som du skriver, som en helt annan person än den man trodde att man kände. Jag hade valt att separera. Jag hade också kontaktat hennes man för att försöka ta reda på om han vet något. Det skulle ju eventuellt kunna vara makens barn och då blir det här en jäkla cirkus om
din man går och tänker en massa saker kring detta barn.
Jag tänker att hade detta gällt mig, så hade jag inte klarat av detta i "nöd och lust" utan sagt: "vi separerar, du får reda ut din sörja på egen hand och du är inte villig att jobba på vårt förhållande helhjärtat eftersom du fortsatt att ha konversation med henne, du har dolt detta, vägrat ha total öppenhet. det visar bara hur lite prioriterad jag är, vår familj är. Jag kan inte vara den som ska upprätthålla alltsammans medan du springer runt och har hemligheter och kanske längtar efter en annan"
Men vad f-n fortsätter han att BE om bilder på henne? Alltså du hör ju, han säger att han vill reparera med dig men han
gör inget för att det ska kunna bli så. Snacka går ju, är en gammal floskel men den är väldigt sann: det är hundra gånger enklare att säga rätt ord, att säga det den andre vill höra, men det är så oerhört svårt att visa detta i praktiken. Så, mitt råd är att inte lyssna på vad han säger, titta på vad han
gör.