• Anonym (Förkrossad fru)

    Värsta jag varit med om... hjälp

    Hej fl. är helt desperat och förstörd vänder mig hit nu. Jag har gråtit hela natten .. jag är gift med världens snällaste och underbaraste man. Han är jättebra pappa till vårt barn och är aktiv hemma och på vår fritid. Vi har varit tillsammans totalt i 11 år.

    Fram tills förra året var allting bra. Då åkte han på en kryssning med jobbet och träffade en annan. Det blir värre... Jag märkte väldigt snabbt att någonting inte stod rätt till och ställde honom mot väggen. Han bröt då ihop och berättade att han varit med en annan tjej, yngre också när de varit väldigt fulla i en jäkla hytt! Hela mitt liv vändes upp och ner jag grät vi gick i familjeterapi och allting. Allt kändes bra men han har känts frånvarande sedan dess. Nyligen kollade jag hans telefon (vet man får inte göra så). Han har inte alls brutit med kvinnan. De har skickat intima bilder, han har beklagat sig över att hon är gift (!) hon har också barn att de så fort de öppnar gränserna kan ses igen (hon bor i Finland och kan inte svenska heller). Nu till det sjukaste... hon är gravid!!! Och det lutar åt att det är hans!! Det värsta är att det är han som är pådrivande och han vill veta direkt om det är hans ;( Han hör av sig till henne hela tiden och har gjort hur länge som helst och använder tydligen graviditeten som en ursäkt. Vad fan ska jag ta mig till? Vill inte skiljas från honom ... finns det något hopp kvar? Det har varit tårar här hemma inatt och han säger att han ska försöka glömma henne men att han mår jätte dåligt och vill veta ifall det är hans barn och i så fall vara involverad...

  • Svar på tråden Värsta jag varit med om... hjälp
  • Anonym (Ty)

    Vilken fruktansvärd situation du har hamnat i, jag förstår att det måste vara jätte tufft att genomgå detta. Som svar på din fråga om det fortfarande finns något hopp så ställer jag mig mycket tvivelaktig till det.. har har ljugit för dig flera gånger, bedragit dig, gått bakom din rygg. Du blev sårad, förlät honom kanske i utbyte mot att det aldrig skulle hända igen - men så hände det igen. Jag förstår att det kanske inte alltid är så lätt att lämna en person efter så många år ihop, särskilt när man har barn ihop.. men hur ska det kunna återgå till att ni får en bra, tillitsfull relation igen? Kommer du kunna lita på honom igen?

  • Anonym (Förkrossad fru)
    Anonym (Ty) skrev 2020-06-19 06:51:18 följande:

    Vilken fruktansvärd situation du har hamnat i, jag förstår att det måste vara jätte tufft att genomgå detta. Som svar på din fråga om det fortfarande finns något hopp så ställer jag mig mycket tvivelaktig till det.. har har ljugit för dig flera gånger, bedragit dig, gått bakom din rygg. Du blev sårad, förlät honom kanske i utbyte mot att det aldrig skulle hända igen - men så hände det igen. Jag förstår att det kanske inte alltid är så lätt att lämna en person efter så många år ihop, särskilt när man har barn ihop.. men hur ska det kunna återgå till att ni får en bra, tillitsfull relation igen? Kommer du kunna lita på honom igen?


    Alltså... jag arbetar med det men kan inte få dem två ur huvudet. Han har aldrig varit otrogen tidigare mot mig någonsin. Det har jag verkligen känt men nu är allt annorlunda.Problemet är att han säger att han inte litar på sig själv gällande henne att han inte vet varför han hör av sig till henne hela tiden och har frågat om det är okej att de har kontakt och att han träffar henne ibland efter att barnet har kommit ... ;( känns inte alls bra. Vet inte hur jag ska ställa mig till det här..
  • Anonym (TS)
    Anonym (Ty) skrev 2020-06-19 06:51:18 följande:

    Vilken fruktansvärd situation du har hamnat i, jag förstår att det måste vara jätte tufft att genomgå detta. Som svar på din fråga om det fortfarande finns något hopp så ställer jag mig mycket tvivelaktig till det.. har har ljugit för dig flera gånger, bedragit dig, gått bakom din rygg. Du blev sårad, förlät honom kanske i utbyte mot att det aldrig skulle hända igen - men så hände det igen. Jag förstår att det kanske inte alltid är så lätt att lämna en person efter så många år ihop, särskilt när man har barn ihop.. men hur ska det kunna återgå till att ni får en bra, tillitsfull relation igen? Kommer du kunna lita på honom igen?


    Gick du på bet?
    Morgonpigga är de också.
  • Anonym (Förkrossad fru)
    Anonym (TS) skrev 2020-06-19 07:05:03 följande:

    Gick du på bet?

    Morgonpigga är de också.


    Vad menar du... ?
  • Anonym (Oljebyte)

    Nej det kommer inte att bli som vanligt igen. Otroheten kan inte göras ogjord. Den kommer ni alltid få leva med i någon form i ert förhållande. Oavsett om barnet är hans eller inte.

    Om barnet är hans kommer du få leva med att han betalar för det barnet vilket påverkar er ekonomiska vardag. Och han kommer att vilja träffa barnet och vara en del av deras liv så mycket han kan. Vilket kommer att påverka ert liv jättemycket på många olika sätt och du kommer så småningom att få ta hand om barnet också när det är stort nog att få vara hos er.

    Kan du leva med det?

    I ett värre scenario har vi ju fortsatt tjafs och bråk eftersom hon är gift. Hur vet ni att hon är ärlig mot sin man? Kanske behöver din man kämpa för att få göra faderskapstest? Kanske hennes man inte vill ha något med din man att göra och vårdnadstvist måste startas?

    Kan du leva med det? Kan du stötta honom i sånt läge?

    I ett tredje tänkbart scenario är att din man eller hon så småningom måste byta land och flytta närmare varandra pga barnet. Vilket ju inte du kan göra något åt.. Har intima bilder fortsatt att skickas kanske de till och med överväger att testa att vara ihop?

  • Anonym (???)

    Så ni gick i terapi men han fortsätta ändå ha kontakten. Han satt och ljög i terapin om att han ville vara kvar med dig? Han var ett svin från början av detta och han har inte ändrats. Nu säger han att han ändå vill stanna med dig? Märkligt av honom då att ha haft kontakten kvar i hemlighet! 

  • Anonym (Förkrossad fru)
    Anonym (???) skrev 2020-06-19 07:58:31 följande:

    Så ni gick i terapi men han fortsätta ändå ha kontakten. Han satt och ljög i terapin om att han ville vara kvar med dig? Han var ett svin från början av detta och han har inte ändrats. Nu säger han att han ändå vill stanna med dig? Märkligt av honom då att ha haft kontakten kvar i hemlighet! 


    Ja. Vi har alltid haft det bra och vi kom i terapin fram till att vi skulle ha total öppenhet mot varandra vilket han har vägrat. Förstår inte hur det har kunnat bli så här. Han är en som helt annan person som jag inte känner sedan förra året... han har sagt att han behöver tid att komma över vad som hänt med henne. Ska jag sätta någon deadline?
  • Anonym (Förkrossad fru)
    Anonym (Oljebyte) skrev 2020-06-19 07:50:37 följande:

    Nej det kommer inte att bli som vanligt igen. Otroheten kan inte göras ogjord. Den kommer ni alltid få leva med i någon form i ert förhållande. Oavsett om barnet är hans eller inte.

    Om barnet är hans kommer du få leva med att han betalar för det barnet vilket påverkar er ekonomiska vardag. Och han kommer att vilja träffa barnet och vara en del av deras liv så mycket han kan. Vilket kommer att påverka ert liv jättemycket på många olika sätt och du kommer så småningom att få ta hand om barnet också när det är stort nog att få vara hos er.

    Kan du leva med det?

    I ett värre scenario har vi ju fortsatt tjafs och bråk eftersom hon är gift. Hur vet ni att hon är ärlig mot sin man? Kanske behöver din man kämpa för att få göra faderskapstest? Kanske hennes man inte vill ha något med din man att göra och vårdnadstvist måste startas?

    Kan du leva med det? Kan du stötta honom i sånt läge?

    I ett tredje tänkbart scenario är att din man eller hon så småningom måste byta land och flytta närmare varandra pga barnet. Vilket ju inte du kan göra något åt.. Har intima bilder fortsatt att skickas kanske de till och med överväger att testa att vara ihop?


    Jag kan stötta honom med barnet så länge jag vet att det är mig han vill vara med. Har problem med smygandet... han har ringt henne till och från gymmet och de har även fortsatt skicka olämpliga bilder. Han har bett om det flera gånger. Det sårar mig så mycket. Vi har bra sex. Jag vet inte vad hennes man säger om allting...
  • Anonym (Oljebyte)
    Anonym (Förkrossad fru) skrev 2020-06-19 08:13:23 följande:

    Jag kan stötta honom med barnet så länge jag vet att det är mig han vill vara med. Har problem med smygandet... han har ringt henne till och från gymmet och de har även fortsatt skicka olämpliga bilder. Han har bett om det flera gånger. Det sårar mig så mycket. Vi har bra sex. Jag vet inte vad hennes man säger om allting...


    Eftersom han smyger med henne och skickar olämpliga bilder så är ju min gissning att han har känslor för henne och att de just nu kanske förstärks av att hon är gravid med vad de tror är hans barn. Det blir nån slags känslobubbla där. Och han har kanske paradoxalt nog svårt att kunna uttrycka sig om dessa känslor till nån annan än henne. I nån bakvänd omsorg tror han nog att han gör dig en tjänst genom att sköta det bakom ryggen på dig. Han vill kanske skona dig från att sitta och prata om henne med dig.

    Att förbjuda den kontakten skulle inte förändra särskilt mycket egentligen.
  • Anonym (???)
    Anonym (Förkrossad fru) skrev 2020-06-19 08:10:45 följande:
    Ja. Vi har alltid haft det bra och vi kom i terapin fram till att vi skulle ha total öppenhet mot varandra vilket han har vägrat. Förstår inte hur det har kunnat bli så här. Han är en som helt annan person som jag inte känner sedan förra året... han har sagt att han behöver tid att komma över vad som hänt med henne. Ska jag sätta någon deadline?
    Jag hade haft oerhört svårt att fortsätta tillsammans med denne man. Du skriver ju själv att ha vägrat gå med på total öppenhet - men då kommer man aldrig ur en sådan här kris! Det visar väldigt tydligt att han inte klarat av att tänka sig in helt i din situation: "älskling, snälla, jag vill stanna hos dig men jag vill ändå inte vara helt ärlig" (alltså du ser ju hur det låter) Han vill så att säga både ha kakan och äta den, kanske inte i betydelsen av att ha mer sex med denna kvinna, men just att han har det här som en liten hemlig del i sitt liv och han vägrar ge dig den öppenhet som krävs för att man kanske ska kunna laga. 

    Det är som du skriver, som en helt annan person än den man trodde att man kände. Jag hade valt att separera. Jag hade också kontaktat hennes man för att försöka ta reda på om han vet något. Det skulle ju eventuellt kunna vara makens barn och då blir det här en jäkla cirkus om din man går och tänker en massa saker kring detta barn.

    Jag tänker att hade detta gällt mig, så hade jag inte klarat av detta i "nöd och lust" utan sagt: "vi separerar, du får reda ut din sörja på egen hand och du är inte villig att jobba på vårt förhållande helhjärtat eftersom du fortsatt att ha konversation med henne, du har dolt detta, vägrat ha total öppenhet. det visar bara hur lite prioriterad jag är, vår familj är. Jag kan inte vara den som ska upprätthålla alltsammans medan du springer runt och har hemligheter och kanske längtar efter en annan" 

    Men vad f-n fortsätter han att BE om bilder på henne? Alltså du hör ju, han säger att han vill reparera med dig men han gör inget för att det ska kunna bli så. Snacka går ju, är en gammal floskel men den är väldigt sann: det är hundra gånger enklare att säga rätt ord, att säga det den andre vill höra, men det är så oerhört svårt att visa detta i praktiken. Så, mitt råd är att inte lyssna på vad han säger, titta på vad han gör.
Svar på tråden Värsta jag varit med om... hjälp