Är personer utan barn experter på barnuppfostran ?

Jag är tvillingmamma och jag låter inte mina barn springa och skrika och låta hur mycket som helst. Ja, barn måste få synas och höras, men det finns en gräns och en plats för allt. Om omgivingen ofta blir irriterad kanske de har rätt i sin kritik? Sedan jag själv fick barn har jag lärt mig att det finns vuxna som har helt orealistiska förväntningar på barn, men också vuxna som har rätt i sina påpekanden, samt föräldrar som inte uppfostrar sina barn. Det finns alla sorter, barnlösa och icke barnlösa.

Barn gör inte alltid som man säger. Som förälder är det din uppgift att ta fighten och sätta gränser när det behövs. Ja, det ÄR krävande att vara förälder. Vissa barn är mer krävande än andra. Omgivingen får ha förståelse, men till en viss gräns. Det säger jag som själv är förälder. Det finns barnlösa vuxna som tycker att barn alltid ska vara tysta och snälla, men jag upplever inte att det är så vanligt. De flesta förstår. Alla har ju själva varit barn.

Sen har ju alla som har barn varit barnlösa och kan jämföra. Jag fick barn relativt sent, hade alltså ganska många vuxenår som barnlös bakom mig. Jag upplever inte att det är så vanligt med barnlösa självutnämnda "experter". Men visst, de finns. Sedan jag själv blev förälder har jag mer förståelse för vissa saker, t ex att allt inte är så enkelt samt att föräldrar med väldigt krävande barn kan vara slutkörda. Faktum kvarstår dock. Vi låter inte våra barn springa och skrika och låta hur mycket som helst och det finns en anledning till det.

Det klart att man inte vet hur det är i vardagen, förrän man själv har barn. Att ha barn betyder dock inte att man är någon generell expert. Jag och maken är "experter" på våra barn, inte på andras. Sen måste man inte vara en perfekt förälder. Ingen är perfekt, "good enough" räcker.