Min mans kommentar om min kropp...Överreagerar jag?

Tack för era svar...har vart lite upptagen i helgen så därför ej svarat...

Om jag säger såhär..Varför jag känner som jag gör är en mix av allting. Men FRÄMST, efter att ha tänkt mycket, beror det på min tillit till honom.

Han ljög om sitt förflutna förr, kunde titta mig i ansiktet och säga att det var sanning...och något år senare komma fram med en NY sanning...3 gånger har han ljugit om något som egentligen inte behöver bli en så stor grej utav, men det blev det pga hans lögner.

Så sista gången var kring den tiden då jag skrev den andra tråden.

Jag blev helt och hållet knäpp efteråt. Kunde inte lita på något han sa...var tvungen att dubbelkolla med honom om han ljög eller talade sanning. Till slut kunde jag inte lita på honom om någonting längre, vad det än handlade om...Var alltid tvungen att analysera svaren och såg jag en brist så hängde jag upp mig på det...blev nästan som en OCD av alltihop. Förstod att det skadade både mig och honom, men jag hade och har NOLL tillit till honom.

Kunde han ljuga om sådana fåniga saker som hans förflutna så kunde han väl ljuga om allt annat också? Och kanske tom vara otrogen? För att titta mig i ögonen och ljuga verkade ju inte vara svårt för honom?

har tagit upp detta för honom och han sa att det VAR svårt för honom att ljuga, men jag har inte direkt sett någon direkt ånger efter de gångerna...Har mest bara sett att jag vart en jobbig människa som snokar. TOM de gångerna som han ljög mig i ansiktet så sa han, kan du inte lita på mig så kan vi inte ha ett förhållande. Han ville alltså DÅ att jag skulle lita på hans lögner!

IDAG år 2020, så säger han att han inte ljuger om någonting, inte ens vita lögner.

BAM, vi hade gräl i lördags. Som ni såg i trådstarten så skrev jag att han sa NEJ till om han hade tyckt om min mage på en annan kvinna. Eller ja, han skakade på huvudet den dagen. Så i lördags tog jag upp det. Han menar att han skakade på huvudet som att, åh nej här kör vi på detta igen. Men efter 5 år ihop så vet jag ALLA hans uttryck. Han står då alltså och menar att han aldrig sagt nej och att det är i mitt huvud som det är såhär.

Hur kan det vara det? sa jag, för efteråt så frågade jag dig, varför hade du inte tyckt om min mage på en annan? Och du svarade, hade hon sagt innan att hon hade den magen så hade jag vart ok med det.

Så i stundens hetta i lördags så säger han till slut, efter att jag nästan får panik, för jag känner att han får mig att känna mig gaslightad. Då säger han, vet du vad, jag kommer inte ihåg, du kanske har rätt, v ar så mycket den dagen. Då säger jag, men du sa ju förrut att du var så säker på varför du skakade på huvudet.

Då säger han, inte längre, det är för mycket för mig. Men du har rätt, fortsätter han, hade det vart på en annan kvinna så hade det inte vart min prioritering, men jag hade inte ogillat den.

Då blir jag arg och säger att vi hade kunnat spara den här energin om han från början hade sagt att han inte kommer ihåg!

Varför gör han såhär?

SÅ, nu har jag mått dåligt sen i lördags, för det känns som att han nu försöker ändra vad som hände i fredags och få mig att tro att något annat sades och skedde och att få skadan gjort mindre. Att han såg att jag blev sårad av magkommentaren i fredags och nu försöker försköna hela historien genom att få MIG att verka dum!

Är jag verkligen knäpp? Jag har nu lovat att aldrig mer fråga något och försöka jobba med mig själv...men grälet i lördags och dumförklaringen av mig sitter kvar.

För MIG så kändes det som att han ännu en gång ljög för mig och försökte försköna allt...därav paniken jag fick...

Har försökt tänka positivt sen i lördags, att tänk om han talar sanning, att han kanske var så förvirrad att han inte minns...men varför var han så säker från början då?

Ja denna tråden är ju ett bevis för att han faktiskt sa nej/skakade på huvudet i fredags...för jag skrev denna tråden bara ett par timmar efteråt..

HUR skall jag kunna lita på honom? HUR skall jag göra med allt? Vad tror ni om vårat gräl, ja om detta inlägg över huvud taget..Känner mig så förvirrad nu...

Då kan han ju försköna om allt...att jag har fina bröst, att jag är bra i sängen eller vad fan som helst...nej nu är jag arg!

Är det så min man tänker så ljuger han ju...Och han säger att varför skulle han ljuga, jag blir ju sur på han oavsett. Så han säger att han talar sanning, men jag tror honom inte. tror han säger saker som jag vill höra.

Kanske är så, men borde han inte satsa allt på att berätta sanning efter hur jag har mått och vad han har gjort? Detta är inte ok utav honom om det är så...för då ljuger han om att han inte ljuger igen. Då går vi bara runt i cirklar.

Ok, men antar att du var ärlig hela tiden? Där är skillnaden mellan dig och min man.

Du ljög aldrig, det gjorde min man.

Så vad skall jag lita på? Det han sa om mig i min andra tråd eller det han säger nuförtiden? Jag måste ju lita på något av det eller hur? Så vilket?

Kanske förklara varför min man aldrig har kunnat få utlösning av mig, bara med sin första....Jag är äcklig och ful...

Och barn kan bli tillverkade ändå. runka upp den och föra in...är så arg och ledsen nu...

han har sagt att han kunde komma med henne.

Han var tillsammans med henne i 3 år. han har gjort många svanskote operationer i sin tonår, men efter den sista operationen så började han få svårt att komma med henne sista året. Och med mig kan han inte komma alls.

När han träffade mig hade han trång förhud som han valde att knipsa bort en bit någon månad in i vårt förhållande. Ingen operation, bara bedövningssalva och ett klipp. Så nu är hans ollon bedövat mer eller mindre varje gång vi har sex. Så han säger att det är pga utav det och hans operation som han inte kan komma med mig.

Men att runka funkar ju? och snabbt går det med. är inte ollonet bedövat då? hur kan han komma av runk?

Så i början trodde han att det var som jag var blöt att han inte kunde komma, försökte lägga det på mig...klagade på att kvinnor med breda höfter är större där nere och att jag har tänjt ut mig med dildos...han har tagit tillbaka allt det där dock...och det är domningen som hindrar honom säger han. Han har vart såååå nära många gånger att komma med mig säger han...mmmm visst...

tja, jag pratar aldrig om hans brist av utlösning längre. har vant mig.rör mig inte i ryggen längre. har förstått att det aldrig kommer att ske.

För att han anser att det är jag som har problem. Och kan jag fixa mig själv så blir allt bra eller hur?

Men för att kunna komma någonvart i mig själv så måste jag ju kunna lita på honom. Och fortfarande så förstår jag inte varför han skall ändra på saker som hänt för att få det att låta bättre. Som från i fredags.. Jag var DÄR, jag vet vad jag hörde, men enligt honom så misstolkade jag fel och hörde fel. Det är att mindervärdera mig och höja sig själv.