Min mans kommentar om min kropp...Överreagerar jag?

Vad tyst det blev

En fråga...om min man säger att jag har hans ideal mage för att den sitter på mig och för att det är ideal för honom då han älskar mig och inte vill ändra på min mage, men att min mage hade inte varit ett ideal på en annan kvinna....är det då ett ideal? Enligt honom så är det så. Förstår inte riktigt vad han menar...Bättre att fråga här än att fråga honom....

Men vad menar min man med "varför inte?" när jag frågar honom om han tyckt om mina bröst på en annan kvinna? Varför säger han plötsligt så när han alla andra gånger sagt att han tyckt om dem på en annan kvinna?

Och ja, jag skulle också vilja ha svar på: .om min man säger att jag har hans ideal mage för att den sitter på mig och för att det är ideal för honom då han älskar mig och inte vill ändra på min mage, men att min mage hade inte varit ett ideal på en annan kvinna....är det då ett ideal? Enligt honom så är det så. Förstår inte riktigt vad han menar...Bättre att fråga här än att fråga honom....

För att svaret betyder mycket för MIG.

Ingen som vill svara på detta?

Men vad menar min man med "varför inte?" när jag frågar honom om han tyckt om mina bröst på en annan kvinna? Varför säger han plötsligt så när han alla andra gånger sagt att han tyckt om dem på en annan kvinna?

Och ja, jag skulle också vilja ha svar på: .om min man säger att jag har hans ideal mage för att den sitter på mig och för att det är ideal för honom då han älskar mig och inte vill ändra på min mage, men att min mage hade inte varit ett ideal på en annan kvinna....är det då ett ideal? Enligt honom så är det så. Förstår inte riktigt vad han menar...Bättre att fråga här än att fråga honom....

För att svaret betyder mycket för MIG.

Tack för era svar...har vart lite upptagen i helgen så därför ej svarat...

Om jag säger såhär..Varför jag känner som jag gör är en mix av allting. Men FRÄMST, efter att ha tänkt mycket, beror det på min tillit till honom.
Han ljög om sitt förflutna förr, kunde titta mig i ansiktet och säga att det var sanning...och något år senare komma fram med en NY sanning...3 gånger har han ljugit om något som egentligen inte behöver bli en så stor grej utav, men det blev det pga hans lögner.

Så sista gången var kring den tiden då jag skrev den andra tråden.
Jag blev helt och hållet knäpp efteråt. Kunde inte lita på något han sa...var tvungen att dubbelkolla med honom om han ljög eller talade sanning. Till slut kunde jag inte lita på honom om någonting längre, vad det än handlade om...Var alltid tvungen att analysera svaren och såg jag en brist så hängde jag upp mig på det...blev nästan som en OCD av alltihop. Förstod att det skadade både mig och honom, men jag hade och har NOLL tillit till honom.

Kunde han ljuga om sådana fåniga saker som hans förflutna så kunde han väl ljuga om allt annat också? Och kanske tom vara otrogen? För att titta mig i ögonen och ljuga verkade ju inte vara svårt för honom?

har tagit upp detta för honom och han sa att det VAR svårt för honom att ljuga, men jag har inte direkt sett någon direkt ånger efter de gångerna...Har mest bara sett att jag vart en jobbig människa som snokar. TOM de gångerna som han ljög mig i ansiktet så sa han, kan du inte lita på mig så kan vi inte ha ett förhållande. Han ville alltså DÅ att jag skulle lita på hans lögner!

IDAG år 2020, så säger han att han inte ljuger om någonting, inte ens vita lögner.
BAM, vi hade gräl i lördags. Som ni såg i trådstarten så skrev jag att han sa NEJ till om han hade tyckt om min mage på en annan kvinna. Eller ja, han skakade på huvudet den dagen. Så i lördags tog jag upp det. Han menar att han skakade på huvudet som att, åh nej här kör vi på detta igen. Men efter 5 år ihop så vet jag ALLA hans uttryck. Han står då alltså och menar att han aldrig sagt nej och att det är i mitt huvud som det är såhär.

Hur kan det vara det? sa jag, för efteråt så frågade jag dig, varför hade du inte tyckt om min mage på en annan? Och du svarade, hade hon sagt innan att hon hade den magen så hade jag vart ok med det.

Så i stundens hetta i lördags så säger han till slut, efter att jag nästan får panik, för jag känner att han får mig att känna mig gaslightad. Då säger han, vet du vad, jag kommer inte ihåg, du kanske har rätt, v ar så mycket den dagen. Då säger jag, men du sa ju förrut att du var så säker på varför du skakade på huvudet.
Då säger han, inte längre, det är för mycket för mig. Men du har rätt, fortsätter han, hade det vart på en annan kvinna så hade det inte vart min prioritering, men jag hade inte ogillat den.

Då blir jag arg och säger att vi hade kunnat spara den här energin om han från början hade sagt att han inte kommer ihåg!

Varför gör han såhär?

SÅ, nu har jag mått dåligt sen i lördags, för det känns som att han nu försöker ändra vad som hände i fredags och få mig att tro att något annat sades och skedde och att få skadan gjort mindre. Att han såg att jag blev sårad av magkommentaren i fredags och nu försöker försköna hela historien genom att få MIG att verka dum!

Är jag verkligen knäpp? Jag har nu lovat att aldrig mer fråga något och försöka jobba med mig själv...men grälet i lördags och dumförklaringen av mig sitter kvar.

För MIG så kändes det som att han ännu en gång ljög för mig och försökte försköna allt...därav paniken jag fick...
Har försökt tänka positivt sen i lördags, att tänk om han talar sanning, att han kanske var så förvirrad att han inte minns...men varför var han så säker från början då?

Ja denna tråden är ju ett bevis för att han faktiskt sa nej/skakade på huvudet i fredags...för jag skrev denna tråden bara ett par timmar efteråt..

HUR skall jag kunna lita på honom? HUR skall jag göra med allt? Vad tror ni om vårat gräl, ja om detta inlägg över huvud taget..Känner mig så förvirrad nu...
Då kan han ju försköna om allt...att jag har fina bröst, att jag är bra i sängen eller vad fan som helst...nej nu är jag arg!