Varför uppmanas inte män att vara tacksamma?

Tycker snarare att varken män eller kvinnor uppmanas att vara tacksamma. Är kvinnor ens tacksamma över att leva i världens mest jämställda land? Det verkar inte så, frågan ska hela tiden förskjutas framåt, den ska hela tiden dras till sin spets.

1960: Vi har inte lika rättigheter/möjligheter låt oss fixa det (bra).

2020: Vi är inte exakt lika representerade i antal inom de få yrkesgrupper och positioner vi bestämt att vi bryr oss om (riksdagen/teknologi/ingenjör = ett problem, saneringsarbetare, murläggare, betongare = vem bryyyr sig).

Som jag ser det så här båda könen sina egna unika dysfunktionaliteter. Männen har sin aggression, och det finns gott om historiska perioder när männens dysfunktion lett till kaos. Men den period vi nu går igenom är istället en som präglas av kvinnans högsta dysfunktionalitet: Konformism, ytlig men absolut konformism.

Passa in. Gott är inte något man gör, det är något man säger. Sanningen är subjektiv osv. Min moraliska uppfattning avgör vad andra människor borde ha rätt att säga eller ej.

Vi har skapat ett helt samhälle som jagar upp sig i pöblar och våldsamt gestikulerar hur viktig en fråga är för dem. Men frågan är inte till för att lösas, den är enbart ett medel för att signalera sin moraliska överlägsenhet gentemot andra.

Det är därför (generellt) kvinnor värnar om att Sverige ska ta emot så många flyktingar som möjligt. För det är vad "goda" människor gör. Sen när de negativa konsekvenserna uppenbarar sig (ökad osäkerhet, splittring, sexualbrott osv). Ja då beskyller man män som grupp och går vidare till nästa fråga.

Det är därför (generellt) kvinnor värnar om att Sverige ska kraftanstränga sig för att rädda klimatet. För det är vad "goda" människor gör. Sen när Sverige lägger ner sin kärnkraft och tvingas försörja sin efterfrågan genom att bränna olja. Ja då håller man tyst och går vidare till nästa fråga.

Kan ge fler exempel. Frågorna är inte till för att lösas, de är ett medel för godhetssignalering. Verktyg för att statusmässigt höja sig inom sin grupp. Ingenting åstadkoms medans det mesta slits itu. Det vilar någonting djupt kvinnligt bakom dagens dysfunktion.

Ja jag är tacksam. Jag är tacksam att jag ses som en individ, en individ med ett grundläggande människovärde, med rättigheter som ges till mig oavsett min förmåga, sociala status och livshistoria. Inga av dessa ting ges till mig av naturen. De är en produkt av ett samhälle och en kultur som under loppet av hundratals år strävat mot dessa ändamål. Jag är tacksam för alla dessa och det borde även du vara.

I naturen har du och jag inget värde, du är inte värd lika mycket som din man och din man är inte värd mer än vad han kan förse stammen med. Vi i väst har undsluppit naturens kalla verklighet (till skillnad ifrån stora delar av världen som fortfarande lever i resterna av den) och jag är tacksam. Jag visar denna tacksamhet genom att värna om och beskydda den historia och kultur som skapat den och jag gör det istället för att ägna mig åt att klaga på hur lång tid det tog att nå dit, samt kritisera dess nuvarande läge genom att åberopa dess historia utan någon som helst historisk kontext eller förståelse som du gör.

Män och kvinnor har genom hela vår historia varit ett lag, förtryckta inte av varandra, utan av hunger, svält och sjukdom.

Jag tvivlar inte på att klimatet är en av våra viktigaste frågor. Men när du kraftanstränger dig genom att t,ex dela massa artiklar på facebook (säger inte att du gör det, men inse att väldigt många framförallt kvinnor beter sig på detta vis). Så gör du det inte för klimatet. Du gör det för att framhäva din egna moraliska överlägsenhet. När du samlas i grupp på gator och torg och klimatprotesterar så är du del av samma fenomen. Den goda "in-gruppen" mot den onda eller oförstående "ut-gruppen".

Ingenting åstadkoms.

Slutligen: "jag har ett ansvar att efterlämna en duglig värld att leva i åt mina barn och andras barn" sa nationalisten när han ville minska invandringen. Men någonting säger mig att du inte håller med honom, kan det vara därför att ena frågan tillåter dig att visa din "godhet" medans den andra ej gör det?

Nej. Män står och har alltid stått för majoriteten av våldsamt beteende. Detta tack vare sina högre testosteronhalter, större muskelmassa och högre aggression (attribut som främst kvinnor under hundratusentals år selekterat för genom sina val av partners). Kvinnlig aggression tar ett annat uttryck och fungerar oftare via manipulering, karaktärsmord, verbal mobbning och utfrysning dvs ej fysiskt våld.

Det intressanta för diskussionen är att män inte kan sorteras i en homogen grupp beteendemässigt. Det finns etniska grupper av män som generellt beter sig mindre aggressivt och begår färre sexualbrott (t,ex Kineser, Japaner, Judar, Svenskar etc).

Och grupper som generellt beter sig mer aggressivt och begår långt fler sexualbrott (t,ex Araber, Afghaner och i princip samtliga länder i Afrika).

(Generellt. Inte alla, inte ens de flesta. Men tillräckligt många för att skapa en statistisk och märkbar skillnad).

Det är förmodligen en kulturfråga, men ändrar inte det grundläggande faktumet att svenska kvinnor under en ganska lång tid nu (generellt) röstat emot sin egen säkerhet och frihet.

Och har gjort så i en moralisk gest utan att någonsin undersöka ifall konsekvenserna verkligen är moraliska. (Ytlig konformism).

Män och kvinnor är överlag lika intelligenta. Det är då min åsikt att man då kanske bör undersöka varför en grupp helt plötsligt ifrån ingenstans har börjat sacka efter, istället för att stå och vara skadeglad, som att du på något sätt har något att vinna på, som kvinna, att vi skapar en stor grupp misslyckade, frustrerade och alltmer våldsamma män.

Jag är tvärtom ganska framgångsrik i det jag gör. Är det någon som projekterar här så är det du.