• Amidina

    30+, inga barn, kämpar för ett plus

    Hallåj! 
    Jag kommer tillbaka hit lite då och då, och varenda gång hittar jag nya vänner som lyckas bli gravida medan vi bara fortsätter försöka och inget händer.
    Jag blir snart 35 år och maken min 39, vi har försökt i snart 3 år utan något som helst resultat, och sökte hjälp första gången för ca 2 år sen. Har ÄNTLIGEN fått göra klart min utredning (efter att ha bytt gyn typ 4 ggr), som visar på att jag har fritt flöde i äggledarna, endometrios och myom (visste jag iofs om sen innan), och att jag är allmänt frisk. Gubben har liiiite ont om simmare, och de är en aning missbildade, men vi hamnar numera ändå inom "normal"-kategorin båda två.

    Nog för att det är kul med kompisar i alla åldrar, men det är rätt jobbigt att omges av kvinnor som är minst 10 år yngre än mig och dessutom blir gravida hyfsat fort, eller såna som redan har barn. Förstår helt att det är en kamp att kämpa för syskon, men det ÄR inte samma sak som att inte ha några barn alls.

    Så finns det några som mig där ute, så hör gärna av er, jag har precis passerat ägglossning mha Letrozol för 4e gången, och mår inte sådär jättebra emotionellt (eller fysiskt). Lite systerskap hade gjort gott tror jag. Hjärta

  • Svar på tråden 30+, inga barn, kämpar för ett plus
  • Amidina
    Anonym (R) skrev 2020-07-01 19:01:26 följande:

    Har ni planerat ivf?


    Inte än, vi står inför insemination till hösten om inget hänt då. Solig Är superkänslig för alla typer av hormonell behandling, så med endometriosen är det inte säkert vi kan göra IVF om det kommer till det, men vi får se helt enkelt!

    Hur är det för dig?
  • Amidina
    Primulina skrev 2020-07-01 22:09:19 följande:

    Vi är i en liknande sitta. Har försökt i ungefär 2,5 år min mens var borta i 2 år men nu är den tillbaka igen. Vi har gjort utredning för 1,5 år sen vilket visade dålig äggreserv. Så det är ivf som gäller men för det behöver jag gå ner i vikt. Sen ledde hela resan till depression som man också måste ha kontroll på för att få hjälp. Nu börja jag få kontroll på depressionen men vikten är ett pågående projekt.

    Mina vänner är som tur va i olika livsskeden så där får man va vem man är. Jobbet har dock haft babyboom så där är det tyngre. För mig är Corona en gåva som gör att jag kan fokusera på annat och slippa bäbisnack på fikat.

    Jag har fått hjälp av kurator och har börjat bli tillfreds med vårat problem. Det är fortfarande en en stor sorg i mig men jag fokuserar på annat så får man se vad som händer. Jag fyller 35 nästa år och velar mellan paniken att bli gammal och känslan av att fira skiten ur den. Har aldrig förut haft åldernoja men 35 är ett jobbigt steg.


    Men din stackare, inte lite att gå igenom. :( Hur har de mätt äggreserven på dig? För om det är AMH så kan jag iaf komma med lite pepp om att det måttet är hur väl äggstockarna svarar på hormonell stimulering, inte hur många ägg som faktiskt finns där. Hjärta Och responsen kan man i de flesta fall få upp genom livsstilsförändringar (typ om man har nån näringsbrist eller stressar mycket). Har lärt mig att kolla upp allt själv i efterhand när jag fått info från vården, och det genom deras egna faktasidor mm.

    Skönt att du slipper bebispratet just nu, får passa på att fokusera på sånt som gör dig glad, och att må bättre. Själv tar jag bort folk från sociala medier lite titt som tätt eftersom det gnälls om deras barn och graviditeter till höger och vänster.

    Då är vi jämngamla typ. :) Har också lite åldersnoja om jag tänker efter ibland, men sen har jag en tendens att försöka ifrågasätta mig själv när det gäller sånt och 35 är ingen ålder ju. Vi är naturligt fertila ett bra tag till de flesta av oss, och livet i övrigt tenderar ju att bli bättre ju äldre man är, bara man väljer rätt synvinkel. Solig 
  • Amidina
    Primulina skrev 2020-07-02 20:42:21 följande:
    Vi är i ganska samma sitta hör jag. Jo det är lågt AMH 0,4 men det var under tiden jag inte hade haft mens på 2 år så tänker ändå att jag kanske har starta om igen. Jag är dock utdömd på min utredning och de va beredda att försöka 1 ivf försök men vill förbereda mig på äggdonation och det var 1 år sen nu. Så mina chanser är inte så stora men jag försöker leva på hoppet, för man vet inte vad som kommer att hända. Kanske börjar jag funka normalt nu med en jämn menscykel. Det är bara att vänta.

    Men det är lättare att leva med mens än utan. Jag har haft alla gravidsymtom som finns plus massa annat som jobbigt dreglande. Jag blockar alla bäbisar barn funkar dock att se på fortfarande. Med bäbisar är det som att man måste titta och undra hur det skulle va vilket jag mår bäst av att slippa.

    Min övervikt ligger också mycket i psyket vilket jag jobbar med nu. Så mår mycket bättre men när man grottar i gamla beteenden, tröstkänslor mm så är det lätt att snubbla men jag tror att lösningen finns där och blir bättre snart. Så jag tar den långa hållbara resan för att panikbant löser bara ut ångest och depression.

    Jag har också gått på letrozol så vet hur den medicinen kan sätta sig på hjärnan. Hoppas du mår bättre snart och att du får det du längtar efter. Hur många där är det och vänta?
    Ja, då är det kanske inte jättekonstigt om äggstockarna inte svarade så väl. Ingen mens innebär ju ingen ägglossning. Blir så himla frustrerad när vården är så snabb och otrevlig (och i många fall okunnig), det finns nämligen förbaskat jäkla mycket man kan göra själv för att cykeln ska rätta till sig och komma igång igen.
    Om du idag har regelbunden mens så har du även regelbunden ägglossning, och då är det till att försöka få den så himla bra som det bara går, vilket man oftast kan göra med lite lätta om än besvärliga livsstilsförändringar.

    Du har verkligen helt rätt tänk låter det som, att du vill ta den längre resan och faktiskt bli bättre på djupet. Hjärta Alltså det blir liksom inte smartare än så, för de som bara slänger plåster på och tvingar kroppen genom IVF när de inte mår bra, hur orkar de sen med en bebis när den väl kommer med det enorma de kräver? Man måste må bra för att orka vara mamma liksom. Känner bara att jag vill ge dig en bamsekram, känner igen mig så himla mycket. Har själv gjort en enorm psykologisk resa för att hantera gammalt skit, och även lite nuvarande skit, och det är allt annat än lätt. Har du hjälp av någon att bearbeta allt?

    Idag är jag på ÄL+5, har 8 dagar kvar tills mensen förhoppningsvis inte kommer. ;) Har dock haft mer fysiska symptom från letrozolen den här gången, men nu tog jag bara 1 tablett om dagen istället för 2 som sist. Då fick jag både självmordstankar och sprucken cysta..
  • Amidina
    Anonym (R) skrev 2020-07-23 13:35:22 följande:

    Insemination med partnerns spermier? Håller tummarna för er att det går vägen!

    Själv har jag en kille på 4 månader


    Ja, precis! Tack så mycket för stödet! :)

    Kom din lille till med insemination eller?
    35 år, inga barn, kämpat i 3 år, endo och myom. Nördig gällande kvinnlig fertilitet, fråga mig gärna så hjälper jag alltid!
  • Amidina
    Anonym (R) skrev 2020-07-23 15:42:02 följande:

    Nej han kom på naturlig väg :)


    Så skönt, vi hoppas ju få till det nu i sommar så vi inte behöver genomgå insemination men skönt att det finns ändå liksom. :)
    35 år, inga barn, kämpat i 3 år, endo och myom. Nördig gällande kvinnlig fertilitet, fråga mig gärna så hjälper jag alltid!
  • Amidina
    Anonym (Elefantöra) skrev 2020-07-24 19:04:28 följande:

    Hej, jag hakar gärna, har regelbunden mens, normalviktiga, ingen endometrios eller annat som spökar. Jag är 30 år och sambon 33. Det vill bara inte fungera helt enkelt. Vi skickade in papper för utredning i mars då vi hade försökt i ett år och vi hoppas få utredning till hösten. Jag delar absolut era känslor och frustration, när grannen frågade för tredje gången varför vi inte har några barn höll jag på och dra undan rullatorn för honom!


    Hej! Inte så mycket liv här i tråden (än), men du är så välkommen så.
    Är det långa väntetider där ni bor? Jag valde till sist att gå privat eftersom jag inte fick gjort en ordentlig utredning, men nu är det äntligen klart för oss och även om det inte gav några svar så är det åtminstone rätt mycket som blivit avbockat. :)
    Förstår helt klart den där frustrationen, brukar dock mota själv med att säga som det är att vi försöker (mha läkare) men att det går trögt, då brukar de flesta bli obekväma och tysta. :P 
    Fast sen finns å andra sidan andra högen som då kommer med sina "tips", så det blir lätt lite pest eller kolera det där.
    35 år, inga barn, kämpat i 3 år, endo och myom. Nördig gällande kvinnlig fertilitet, fråga mig gärna så hjälper jag alltid!
  • Amidina
    Anonym (Elefantöra) skrev 2020-07-24 20:06:05 följande:

    Nej, jag såg det. Tänkte väcka liv i tråden ;)

    Utredningen ska egentligen omfattas av vårdgarantin, bor vid ett universitetssjukhus så man söker direkt till deras fertilitetsklinik, men pga Corona har de stängt mycket av sin verksamhet. Vi har funderat på att söka privat om vi inte får hjälp till hösten. Vi har varit och lämnat proverna, och mina prover såg bra ut vad jag kunde utläsa och amh såg ok ut (vad jag kunnat tolka) så vi bestämde oss för att ha lite is i magen och vänta in hösten :)


    Det uppskattas! ;) Den kan ju vara lite mer långtgående än de vanliga BIM-trådarna tänkte jag, och så kan det vara skönt att prata med andra i liknande situation och åldersgrupp. :)

    Skönt att ni fått lämnat prover iaf, det är ju första steget om jag minns rätt, och kan ge en bra fingervisning om eventuella problem. Har han fått lämna spermaprov också eller det är bara blodprov än?

    Har ni någon strategi över sommaren eller det är mest försöka pricka äl och njuta av den lilla sol vi får? :)
    35 år, inga barn, kämpat i 3 år, endo och myom. Nördig gällande kvinnlig fertilitet, fråga mig gärna så hjälper jag alltid!
  • Amidina
    Anonym (Elefantöra) skrev 2020-07-25 15:39:10 följande:
    Vi har lämnat spermaprov med, men vi kan inte se svaret på 1177. Min sambo har opererat ena testikeln så vi är helt klart väldigt nyfikna på svaret.

    Vi renoverar mycket i huset, det hjälper att fokusera på något annat. Vad har du/ ni för strategi? :)
    Åh, vad störigt! Ni kan inte ringa in och begära att få ut resultatet?

    Vad skönt ändå att ha något att sysselsätta sig med, även om en renovering kanske nästan blir lite mycket ibland. :P
    Vi bor ute på landet med odlingar och höns (och hundar och katter), så här finns alltid att göra! Men planen just nu är att försöka ta det lugnt, ha kul och njuta av sommaren och solen när den tittar fram. Jag har fått letrozol som jag tagit i två cykler nu, och så försöker vi pricka in ägglossningen som vanligt. Dags imorgon här, så lite extra mys har det ju blivit. ;) 
    Ska ringa kliniken och boka tid om inget hänt tills september, så vi har ett par försök till på egen hand. :)
    35 år, inga barn, kämpat i 3 år, endo och myom. Nördig gällande kvinnlig fertilitet, fråga mig gärna så hjälper jag alltid!
  • Amidina
    Anonym (Elefantöra) skrev 2020-07-25 18:56:15 följande:
    Att ha djur måste vara en perfekt distraktion, och härligt med odlingar!

    Har du pocs också eller kan letrozol hjälpa ändå? :)
    Jo tack, lite väl mycket ibland. :P I år har det varit rent kaos i trädgården, men där är det ju skönt att kunna tänka att det kan vi ta igen nästa år istället.

    Nä, jag har regelbunden ägglossning, men lite lågt östrogen, så därför fick jag letrozol. Vet egentligen inte hur mycket nytta den gör, har mest fått jobbiga biverkningar ärligt talat.
    35 år, inga barn, kämpat i 3 år, endo och myom. Nördig gällande kvinnlig fertilitet, fråga mig gärna så hjälper jag alltid!
  • Amidina
    Anonym (Elefantöra) skrev 2020-07-26 20:55:32 följande:
    Får man några symtom av östrogenbrist eller märks det främst på prover? Spännande att det händer någonting, pröva något nytt för att öka chanserna! ????????
    Det märks ffa på väldigt lätt mens för mig iaf, och att jag är allmänt rätt torr i hela kroppen liksom. Vissa månader har jag haft en väldigt lätt blödning i bara 2 dagar, sen är det över och det pekar ju på att livmoderslemhinnan inte har fått växa till sig ordentligt.
    Har testat den medicinen förr utan effekt, men skam den som ger sig antar jag. :P
    35 år, inga barn, kämpat i 3 år, endo och myom. Nördig gällande kvinnlig fertilitet, fråga mig gärna så hjälper jag alltid!
  • Amidina
    Anonym (Elefantöra) skrev 2020-07-27 13:44:58 följande:
    p

    Okej, jag är själv lite nybörjare inom ämnet.. jag har problem åt andra hållet, jag småblöder i flera dagar innan mensen drar igång, det började dock för ett halvår sen, så ganska nytillkommet problem . Det känns som det borde kunna påverka äggets möjlighet att fästa?
    Ah, ja det är ju inte något gott tecken det heller. :/ Kan vara progesteronbrist, i så fall har kroppen lite svårt att hålla kvar slemhinnan tillräckligt länge och man kan få spottings lite hur som. 
    Har du läst något hos Vulverine, hon skriver massvis med bra info om bland annat hormoner och hur man kan rätta till såna problem. :)
    35 år, inga barn, kämpat i 3 år, endo och myom. Nördig gällande kvinnlig fertilitet, fråga mig gärna så hjälper jag alltid!
  • Amidina
    Anonym (Elefantöra) skrev 2020-07-28 18:20:33 följande:
    Ja, jag har blivit lite av en Google-expert senaste halvåret och har diagnostiserat mig själv med både progrestoronbrist och ?svag ägglossning?, trots att jag själv brukar dra en djup suck inombords då mina patienter kommer in genom dörren med en färdig ?google-diagnos? ;). Hon skriver och förklarar bra, samtidigt som jag inte vill experimentera själv med hormoner innan utredningen. Jag tänker att det nog är nästintill omöjligt att få hjälp för mellanblödningar nu mitt i Corona kaoset eftersom det inte är akut (även om det såklart känns akut för mig). Målet för denna månaden är att sluta med kaffe och försöka äta mera fisk. Kör du någon speciell livsstil eller behandling för att maxa chanserna? :)
    Haha, jo man blir rätt så ivrig när man har google till hands idag. :P Men allt med måtta.. Vad jobbar du som om du har patienter, om man får fråga? :) Kan tänka mig att det är frustrerande, åtminstone om de inte alls är öppna för att de kan ha fel. :P
    Kan ju dock vara bra att ha ett hum tänker jag, om man har gått på diverse olika symptom och lägger fram ett förslag till läkaren iaf, för vissa gånger finns det ju annars lite för många alternativ för att de ska hinna gå igenom alla på den lilla stunden man får vid ett möte. 
    Och jag menar inte att du ska experimentera med syntetiska eller bioidentiska hormoner så sett, utan bara att man kan ju, precis som du gör, förändra vissa saker i kosten eller sömnrutinerna eller så och kanske iaf komma en bit med att lösa problemet. :) 

    Jag har fått letrozol de senaste 2 cyklerna (och ett par vändor för några år sen) för att "boosta" ÄL, men än har det inte gett några resultat annat än en massa besvärliga biverkningar. Jag har ju normalt sett regelbunden ÄL men de ville se om den kunde bli starkare eller nåt. Annars försöker jag vara så hälsosam jag orkar, äta bra mat, vara ute i naturen, sova ordentligt och sådär. :)
    35 år, inga barn, kämpat i 3 år, endo och myom. Nördig gällande kvinnlig fertilitet, fråga mig gärna så hjälper jag alltid!
Svar på tråden 30+, inga barn, kämpar för ett plus