Ångest som inte går att hantera?

Jag skulle nog rekommendera en riktigt bra psykolog. Det är inget fel på dig så sett, men du behöver definitivt få hjälp att hantera din ångest.
Jag har en hyfsat mild social ångest, men klarar inte riktigt av att jobba i nuläget, och har fått ett par panikattacker förr. Har dock jobbat som fan med mig själv, både ensam och med psykolog för att hantera mina känslor, förstå var de kommer ifrån och varför, och sen verktyg för att kunna ta mig igenom dem.

Att sluta tvärt med medicin på eget bevåg är kanske inte helt smart, särskilt om du tagit dem så länge. Ta kontakt med läkare och se till att få någon som faktiskt lyssnar på dig, och som du kan diskutera dosering med. I bästa fall kanske du inte behöver dem, men oftast bör man trappa ner istället för att sluta helt tvärt.

Kan endast tipsa dig om att lyssna på musik när du börjar fokusera på andningen. Nynna, mima eller sjung med i låtarna, då brukar man tappa fokus på andningen och den blir lugnare igen.

Tror inte det är något fysiskt fel på dig, ångest gör sånna saker med en.

Förväntansångest, då är man livrädd att samma sak ska hända igen så man fokuserar på det hela tiden. Blir en ond spiral.

Om du åt ssri i 7år o slutade tvärt år det inte bra. Du blr trappa ner tsm med en läkare .. om det skulle varit nåt allvarligt borde dem sett det när du åkte in med ambulans.

Jag förstår hur du mår ja slutade med ssri efter 7 år o därefter utvecklade extrem panikångest o dödsångest. Var sjuk i månader till ca 1,2 år innan det gav sig.

Sök hjälp o få be om att prata med någon är mitt råd

Så det är alltså fysiskt möjligt att ha detta jag har? Och att det inte är något allvarligt? Jag tänker har som konstant nervös känsla i kroppen..

Uppskattar verkligen era svar, känns redan som ett lättnad det enda jag undrar är om man är ensam med denna tanken? För liksom aldrig haft det förut i hela mitt liv bara kom som en blixt från ingenstans, Så därför blev jag lite orolig men grejen är att allt startade efter panikattacken jag fick

Uppskattar verkligen era svar, känns redan som ett lättnad det enda jag undrar är om man är ensam med denna tanken? För liksom aldrig haft det förut i hela mitt liv bara kom som en blixt från ingenstans, Så därför blev jag lite orolig men grejen är att allt startade efter panikattacken jag fick

Uppskattar verkligen era svar, känns redan som ett lättnad det enda jag undrar är om man är ensam med denna tanken? För liksom aldrig haft det förut i hela mitt liv bara kom som en blixt från ingenstans, Så därför blev jag lite orolig men grejen är att allt startade efter panikattacken jag fick

Sorry råkade bli 3 gånger, för datorn hackade lite när jag tröck skicka svar

Hej! Jag är själv 21 år gammal tjej som är/varit med om samma sak. Det jag rekommenderar dig att göra är att göra som jag gjorde. Om du bor i en stad som har en psykiatrisk klinik som heter Unga Vuxna, så ska du boka en tid med dom och be om att få prata med psykolog/kurator/läkare (dom hjälper dig) och berättar din situation. Älskar Unga Vuxna för dom behandlar endast folk mellan 18-26 (om jag inte minns helt fel) och de känns mer som att de förstår en på ett annat sätt. Har du inte Unga Vuxna i din stad kan du vända dig till din närmsta hälsocentral så hjälper dom dig på samma sätt som jag beskrivit ovan, fast en gnutta sämre. Men man får ta det som finns liksom.

Ring idag, imorrn eller så fort du kan för att få en tid. När du väl fått din tid kan du få hjälp som _faktiskt_ hjälper.

Take care baii

Du är inte ensam och det är inget fysiskt fel på dig, jag lovar. Jag fick också min första och hittills enda panikångestattack för några veckor sedan och så som min ångest yttrar sig nu efteråt är en nästan konstant känsla av andnöd. Jag tror att kroppen hamnat i något slags beredskapsläge. För mig lättar det genom att gå ut och ta en promenad i naturen. Jag har även en manick att andas i som gör andningen djupare och lugnare. Den kallas relaxator. Jag har en nära vän som haft mycket ångest och han har haft god hjälp av avslappningsövningar och yoga. Fast då gäller det att verkligen vara disciplinerad och göra dessa övningar varje dag och koncentrera sig noga.