Kär i min bästa vän

Hur gamla är ni? Har de barn?

Jag är 27, hon 23, han nåt år yngre än det. 

och nej det har dem inte

Hur går det för dig?

Hoho? Är nyfiken

Upp

Ja jag har nu berättat hur jag kände...

Senaste två veckorna har vi egentligen snackat från innan 08 på morgonen till efter 16 på dagen varje vardag då hon ville ha sällskap när hon jobbar. Pratat om allt och ingenting och tillslut så kände jag att nu orkar jag inte hålla det inne längre och berättade då hur jag kände. 

Hon blev chockad och var tydligen helt oanande. Jag sa att önskar att det var annorlunda men iom att det inte är det så kommer jag behöva ta avstånd från henne då det gör ont att vara så nära henne då känslorna inte är besvarade. Hon förstod men tycker det på ett sätt var synd att jag kände så och att jag givetvis får det space jag behöver. Hon sa också att hon inte vill förlora mig ur sitt liv då jag är en av hennes bästa och närmsta vänner och att hon inte vill sluta att umgås och prata. 

Efter det så sa jag iaf att jag inte vet om jag kommer kunna återgå till var vi var eller hur länge jag kommer behöva tills vi kan börja om på nytt, typ.

Sen dess har vi inte pratat och det gör så jääääävla ont i mig, känner mig deppig och vill inte annat än prata med henne, men håller ut tills vidare. Vi får se hur det blir :(

Hej,

Kommer in sent i tråden och har inte läst från början men har gjort samma sak mot mig själv i min ungdom (18-20 år). Det var en tjej som hängde mycket med oss killar både i garaget och ute i bilarna på kvällarna. Jag fick tidigt känslor för henne och försökt på olika sätt visa det. Men hon blev ihop med en av det andra killarna i gänget. Jag fortsatte att försöka visa henne att det var mig hon skulle bli ihop med genom att alltid erbjuda plats i bilen på kvällarna, skjutsa på henne, bjuda på öl och ibland nattkäk när vi var ute. Då för över 30 år sedan fanns inte så mycket annat att göra än hänga i bilarna eller hemma hos någon.

Jag blev till och med tillsammans med en annan tjej men mina känslor för den första hade ju inte svalnat av så det blev inte så bra. Till slut insåg jag att jag bedrev nån form av självplågeri som jag höll på och var tvungen att få henne ur mitt liv. Mogen som jag var (not) sa jag något väldigt kränkande mot henne en kväll. Och efter det blev det ett väldigt avstånd mellan oss. Vi sa hej men inte mer när vi träffades. Jag mådde naturligtvis dåligt men sakta släppte mina känslor för henne och jag kunde inrikta mig på att hitta någon där mina känslor var besvarade.

Så det var både moget och bra av dig att berätta för henne. Jag önskar i efterhand att jag också kunde varit lika mogen. Men nu har du tagit första steget och nu får du jobba på att få ut henne ur din hjärna. Jag har tyvärr inget bra tips där att ge. För min egen del fick tiden bleka känslorna sakta med säkert.

Vi har träffats även i vuxen ålder men det är fortfarande kyligt. Snabba frågor om hur läget är och hur det är med familjen men inte mer. Det smärtar faktiskt lite fortfarande när jag tänker på det. Mest hur dum jag var mot henne.

Fan det lät inte alls kul du Jonny...

Update:

Har förövrigt snackat med henne igen för jag kunde bara inte hålla mig mer, saknade att prata med henne så enormt att jag bara inte kunde stå ut. Tydligen så hade hon själv viljat skriva en massa gånger men intalade sig själv att inte göra det för att hon lovat att ge mig det rum jag behövde. Hon hade varit nere och ledsen för det där och när jag skrev så fick jag ett "Åh! Tack för att du äntligen skriver! Har viljat skriva nåt men...blabla". Så ja... så länge höll jag ut, knappt 3 dagar  Men får hålla avstånd och påminna henne om att jag faktiskt har känslor för henne så det inte blir för mycket. Jag kan bara inte utesluta henne ur mitt liv, det tar för hårt på mig känner jag... 

Hej och kul med en uppdatering.

Jag tror det blir väldigt jobbigt i längden att försöka hålla avstånd. Det är nog lite som att sluta röka, man bara klipper av. Du måste helt klart gå vidare. Som jag skrev innan så har jag inget bra förslag på hur du kan vidare. bara att du inte skall göra som jag gjorde. visserligen effektivt men fegt.

Lycka till.