Anonym (kattfäktare)

Äldre 6 Jul 04:39

55 svar

Kär i min bästa vän

Hej. Söker lite råd vad ni tycker jag borde göra.

Det är så att jag är kär i min bästa vän. Har jobbat med henne sen några år tillbaka (inte längre dock) och vi har varit väldigt nära varandra ungefär 1 år. Hon har kille sen ett par år tillbaka dessutom. Jag vet att hon inte känner likadant för mig som jag för henne, och det är ju det som gör lite extra ont. För egen del så känner jag nästan att jag vill berätta och sen hoppas att hon inte skjuter bort mig helt som vän, men å andra sidan så vill jag inte gärna ta den risken att förlora henne helt heller. Men jag vet också att om jag med medvetet försöker göra avstånd från henne utan någon bra anledning så kommer det bli irriterat och jag anses dryg, och det är inget jag gärna vill heller.

Vi skriver i stort sett varje dag och ses då och då. Nu i veckan ska vi till exempel iväg och shoppa lite för hon precis fyllt år så hon ville att vi skulle åka iväg och göra det tillsammans. Såna här saker gör att det blir svårare för egen del att hålla känslorna inom utan att det svider extra mycket för jag önskar situationen var en annan.

Jag har aldrig egentligen varit kär i någon innan och det kanske gör saken lite jobbigare. Har väl inte heller jättebra självkänsla att jag kan älska mig själv för den jag och hur jag ser ut. Är på god väg att må bättre men har väl en bit kvar för att känna mig själv nöjd med mig själv.

Borde jag vänta ett tag med att berätta hur jag känner eller borde jag ens berätta överhuvudtaget? Uppskattar lite visa ord... tack.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2020-07-06 04:44
Om det är någon som har eller har haft liknande problem, berätta gärna hur det går eller hur det gick.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2020-07-06 20:57
Vet inte om jag skrev inlägget konstigt så vissa missuppfattar, men jag är kille.

Anonym (kattfäktare) Trådstartaren

Äldre 4 Sep 22:14

#41

Jonnynilsson skrev 2020-09-01 11:29:18 följande:

Hej och kul med en uppdatering.

Jag tror det blir väldigt jobbigt i längden att försöka hålla avstånd. Det är nog lite som att sluta röka, man bara klipper av. Du måste helt klart gå vidare. Som jag skrev innan så har jag inget bra förslag på hur du kan vidare. bara att du inte skall göra som jag gjorde. visserligen effektivt men fegt.

Lycka till.

Kände väl båda två att vi inte kan eller vill vara utan varandra så det funkar ok hittills. Vi får ju försöka anpassa oss så vi inte umgås hela tiden eller i grupp/med hennes kille för det kan va lite obekvämt då hon berättade vad jag sagt då hon blev så ledsen. Men annars så har det funkat ok som sagt. Tror nästan hon gillar att jag är kär i henne för hon pikar på det konstant som skämt, så det var väl smickrande på nåt vis antar jag. Så vi kan prata lätt om det åtminstone utan att det blir obekvämt, så det är ju skönt. Kommer dock hålla lite mer avstånd än innan för annars blir det bara dumt tror jag. Det är däremot inte lätt.

Anonym (I)

Äldre 31 Oct 08:19

#42

Hur går det ?

Anonym (kattfäktare) Trådstartaren

Äldre 24 Nov 14:37

#43

Anonym (I) skrev 2020-10-31 08:19:30 följande:

Hur går det ?

Ja ... Hur går det egentligen...

För tillfället så jobbar vi tillsammans varje dag och det går lika bra som innan. Hon vet ju som sagt hur jag känner och det är inget jag tänker hymla om heller så. Har gjort klart för henne vad jag känner och så. Våran nära vänskap har gått över till ett "hårdhänt" bus när vi sitter i bil bland annat. Tänker inte gå in på vad det innebär men det är inget sexuellt utan typ skojbrottas/slåss/nyps och vad det nu kan vara.

Hoppas givetvis det skulle kunna bli något av det men för tillfället känns det tveksamt.

Anonym (kattfäktare) Trådstartaren

Äldre 24 Nov 14:48

#44

Hon och henne kille är fortfarande tillsammans och det finns väl inga indikationer på att det skulle försämras för dem. Tyvärr för egen del. Så just nu är vi som sagt väldigt nära och bra vänner. Så det där med att ta lite avstånd gick ju definitivt åt motsatt håll än vad som var tänkt från början.

Vi pratade en del om det efter vi började prata igen och gick igenom allt osv. Sen ville hon veta vad jag sagt till en kompis jag har förtroende i. Om jag skulle berätta det så ville jag ha svar på en fråga som kändes relevant för annars kunde det kanske bli lite stelt. "Om ni gjorde slut, skulle jag få en chans då?" Och svaret blev vad det verkade ett genuint "Ja.." . Det är ju svaret man vill ha såklart, men ändå inte på ett sätt... Fan det gör det ju inte lättare att gå vidare tyvärr ???? Men ja, det är väl läget just nu för den som är intresserad!

Anonym (kattfäktare) Trådstartaren

Äldre 24 Nov 14:48

#45

Hon och henne kille är fortfarande tillsammans och det finns väl inga indikationer på att det skulle försämras för dem. Tyvärr för egen del. Så just nu är vi som sagt väldigt nära och bra vänner. Så det där med att ta lite avstånd gick ju definitivt åt motsatt håll än vad som var tänkt från början.

Vi pratade en del om det efter vi började prata igen och gick igenom allt osv. Sen ville hon veta vad jag sagt till en kompis jag har förtroende i. Om jag skulle berätta det så ville jag ha svar på en fråga som kändes relevant för annars kunde det kanske bli lite stelt. "Om ni gjorde slut, skulle jag få en chans då?" Och svaret blev vad det verkade ett genuint "Ja.." . Det är ju svaret man vill ha såklart, men ändå inte på ett sätt... Fan det gör det ju inte lättare att gå vidare tyvärr ???? Men ja, det är väl läget just nu för den som är intresserad!

Anonym (I)

Äldre 8 Jan 22:32

#46

Undrar hur du har det?

Anonym (kattfäktare) Trådstartaren

Äldre 19 Feb 15:40

#47

Anonym (I) skrev 2021-01-08 22:32:41 följande:

Undrar hur du har det?

Jadu... inte pratat med henne sen 7 januari. Blir alltid nere runt högtider och även denna gång. Tänkte då att iom jag inte vill prata med någon alls att jag tänkte ta den tiden att kanske "komma över" henne. Ingen av oss har gjort något försök att kontakta den andra. Var först i förra veckan jag fick höra att hon berättat för en som i sin tur fick höra det från den personen att hon är besviken att jag tar avstånd utan att säga något. Har inte officiellt sagt det utan har berättat det för en person som umgås med henne och den personen kunde man tydligen inte lita på även efter att han sagt att han lovar att inte berätta. Men men.. jag kände väl att jag får skriva och be om ursäkt och förklara varför. Inte fått något svar så jag tror nog det är över. Vänskapen kommer nog inte tillbaka, och även om den gör det vet jag inte hur det skulle funka. Har förklarat vad jag känner och hon vet att jag alltid kommer vara där för henne om hon någonsin behöver det. Men det är kanske bäst att det blir så här tyvärr. Självklart inget jag önskat men jag vet inte riktigt vad man ska göra mer. Älskar henne verkligen jättemycket, både som person och vän. Men nu är situationen som den är.

Jonnynilsson

Äldre 19 Feb 18:17

#48

Anonym (kattfäktare) skrev 2021-02-19 15:40:41 följande:

Jadu... inte pratat med henne sen 7 januari. Blir alltid nere runt högtider och även denna gång. Tänkte då att iom jag inte vill prata med någon alls att jag tänkte ta den tiden att kanske "komma över" henne. Ingen av oss har gjort något försök att kontakta den andra. Var först i förra veckan jag fick höra att hon berättat för en som i sin tur fick höra det från den personen att hon är besviken att jag tar avstånd utan att säga något. Har inte officiellt sagt det utan har berättat det för en person som umgås med henne och den personen kunde man tydligen inte lita på även efter att han sagt att han lovar att inte berätta. Men men.. jag kände väl att jag får skriva och be om ursäkt och förklara varför. Inte fått något svar så jag tror nog det är över. Vänskapen kommer nog inte tillbaka, och även om den gör det vet jag inte hur det skulle funka. Har förklarat vad jag känner och hon vet att jag alltid kommer vara där för henne om hon någonsin behöver det. Men det är kanske bäst att det blir så här tyvärr. Självklart inget jag önskat men jag vet inte riktigt vad man ska göra mer. Älskar henne verkligen jättemycket, både som person och vän. Men nu är situationen som den är.

Tungt! Jag lider verkligen med dig.

Anonym (kattfäktare) Trådstartaren

Äldre 19 Feb 22:48

#49

Jonnynilsson skrev 2021-02-19 18:17:43 följande:

Tungt! Jag lider verkligen med dig.

Tack Jonny.. ja sitsen man är i är inte skitrolig direkt. Fysisk smärta i all sin rätt, men den inombords gör fan ondare. Det som gör det svårare är att vi var varandras bästa vän också. Jag är inte optimistisk som person, men får väl hålla gott hopp om att vi kanske finner varann igen i någon kapacitet. Vi får se. Oerhört tufft att det inte bara kan få vara enkelt ibland.

Anonym (Vanligt att män blir kär i väninnor)

Äldre 19 Feb 23:28

#50

Anonym (kattfäktare) skrev 2020-08-27 23:24:00 följande:

Ja jag har nu berättat hur jag kände...

Senaste två veckorna har vi egentligen snackat från innan 08 på morgonen till efter 16 på dagen varje vardag då hon ville ha sällskap när hon jobbar. Pratat om allt och ingenting och tillslut så kände jag att nu orkar jag inte hålla det inne längre och berättade då hur jag kände.

Hon blev chockad och var tydligen helt oanande. Jag sa att önskar att det var annorlunda men iom att det inte är det så kommer jag behöva ta avstånd från henne då det gör ont att vara så nära henne då känslorna inte är besvarade. Hon förstod men tycker det på ett sätt var synd att jag kände så och att jag givetvis får det space jag behöver. Hon sa också att hon inte vill förlora mig ur sitt liv då jag är en av hennes bästa och närmsta vänner och att hon inte vill sluta att umgås och prata.

Efter det så sa jag iaf att jag inte vet om jag kommer kunna återgå till var vi var eller hur länge jag kommer behöva tills vi kan börja om på nytt, typ.

Sen dess har vi inte pratat och det gör så jääääävla ont i mig, känner mig deppig och vill inte annat än prata med henne, men håller ut tills vidare. Vi får se hur det blir :(

Verkligen en jobbig sits TS!

.Hann inte läsa tråden innan du handlat och hade avrått dig i så fall. Men nu är det gjort och det var samtidigt modigt av dig att erkänna, särskilt eftersom du bestämt dig för att ta avstånd om det inte var besvarat eftersom det gör alldeles för ont.

Jag har varit i både din situation och den andres. Mest den andres, eftersom ett tiotal vänner genom åren känt sig tvingade att göra liknande bekännelser för mig. Tyvärr har det aldrig varit besvarat och varit en chock faktiskt och det har bara skapat ett sår i vänskapen, oftast att den tagit slut dessvärre. I de andra fallen att vi fortsatt försöka vara vänner, har det funnits en bitterhet gentemot mig från den som varit kär och vänskapen har aldrig kunnat bli densamma. Framförallt har vi aldrig mer kunnat dela tex kärlekskänslor och förtroenden främst då mina kring de jag dejtar och mina relationer. Det har blivit infekterat och jag har heller inte velat såra och på många sätt förminskat mig själv och känt mig kvävd, så successivt har vänskapen dött ut.

I de fall jag varit kär eller attraherad har jag valt att inte säga nåt. Har nog alldeles för mycket stolthet och har kunnat härleda till mig själv, hur obekväm jag blivit. Har därför låtit bli. Med någon har det blivit hångel på fyllan, oftast på den andres initiativ så kanske har det funnits en attraktion trots allt som ingen varit beredd att utforska närmre?

Låt tiden gå och se vad som händer. Låt det landa i tjejen. Med stor sannolikhet kommer hon att ta kontakt med dig igen eftersom hon troligtvis älskar dig högt som vän och känner en stor tomhet och att hon blivit berövad en vän. Men då är det naturligtvis sen upp till dig hur du vill ta det vidare. Men jag skulle inte hört av mig till henne, iallafall inte på ett bra tag!

Anonym (kattfäktare) Trådstartaren

Äldre 20 Feb 20:19

#51

Anonym (Vanligt att män blir kär i väninnor) skrev 2021-02-19 23:28:39 följande:

Verkligen en jobbig sits TS!

.Hann inte läsa tråden innan du handlat och hade avrått dig i så fall. Men nu är det gjort och det var samtidigt modigt av dig att erkänna, särskilt eftersom du bestämt dig för att ta avstånd om det inte var besvarat eftersom det gör alldeles för ont.

Jag har varit i både din situation och den andres. Mest den andres, eftersom ett tiotal vänner genom åren känt sig tvingade att göra liknande bekännelser för mig. Tyvärr har det aldrig varit besvarat och varit en chock faktiskt och det har bara skapat ett sår i vänskapen, oftast att den tagit slut dessvärre. I de andra fallen att vi fortsatt försöka vara vänner, har det funnits en bitterhet gentemot mig från den som varit kär och vänskapen har aldrig kunnat bli densamma. Framförallt har vi aldrig mer kunnat dela tex kärlekskänslor och förtroenden främst då mina kring de jag dejtar och mina relationer. Det har blivit infekterat och jag har heller inte velat såra och på många sätt förminskat mig själv och känt mig kvävd, så successivt har vänskapen dött ut.

I de fall jag varit kär eller attraherad har jag valt att inte säga nåt. Har nog alldeles för mycket stolthet och har kunnat härleda till mig själv, hur obekväm jag blivit. Har därför låtit bli. Med någon har det blivit hångel på fyllan, oftast på den andres initiativ så kanske har det funnits en attraktion trots allt som ingen varit beredd att utforska närmre?

Låt tiden gå och se vad som händer. Låt det landa i tjejen. Med stor sannolikhet kommer hon att ta kontakt med dig igen eftersom hon troligtvis älskar dig högt som vän och känner en stor tomhet och att hon blivit berövad en vän. Men då är det naturligtvis sen upp till dig hur du vill ta det vidare. Men jag skulle inte hört av mig till henne, iallafall inte på ett bra tag!

För ca halvtimmen sen så trillade ett brev ner vid dörren och i det låg ett handskrivet papper. Hon förklarade att hon varit grymt besviken och arg på mig och allt det. Men hon har även hon saknat mig och vill fortfarande försöka vara bästa vänner.

Efter jag läst brevet så känner jag en oerhörd dopaminrush... brukar inte känna glädje av sorten man känner när det faktiskt känns i kroppen... vet inte hur jag ska förklara.
Nu är det bara att veta hur jag ska fortsätta framöver. Kanske inte borde köra på som inget hänt och vi återgår till hur det var innan utan istället ha lite avstånd, bara prata över text osv ett tag. Jag kan inte släppa henne hur mycket jag än önskar ibland för egen skull känslomässigt.

Uppskattar din input också. Att få höra från det andra könets perspektiv hur det kan upplevas är givande. Tyvärr så är det här med känslor så fruktansvärt svårt, speciellt i mitt fall då jag är så pass nära henne. Ibland önskar man att man bara kunde slå av och på hur man känner.

Hur som helst, detta öppnar ju dörrar för flera val jag kan göra och jag får fundera på hur jag ska göra det på bästa sätt utan att förstöra för mycket. För stunden är jag glad i alla fall.

Anonym (kattfäktare) Trådstartaren

Äldre 20 Feb 20:21

#52

Anonym (kattfäktare) skrev 2021-02-20 20:19:23 följande:

För ca halvtimmen sen så trillade ett brev ner vid dörren och i det låg ett handskrivet papper. Hon förklarade att hon varit grymt besviken och arg på mig och allt det. Men hon har även hon saknat mig och vill fortfarande försöka vara bästa vänner.

(ska tilläggas att det var positivt brev och texten ovan kanske får det att låta som det var det enda som sades)

Efter jag läst brevet så känner jag en oerhörd dopaminrush... brukar inte känna glädje av sorten man känner när det faktiskt känns i kroppen... vet inte hur jag ska förklara.
Nu är det bara att veta hur jag ska fortsätta framöver. Kanske inte borde köra på som inget hänt och vi återgår till hur det var innan utan istället ha lite avstånd, bara prata över text osv ett tag. Jag kan inte släppa henne hur mycket jag än önskar ibland för egen skull känslomässigt.

Uppskattar din input också. Att få höra från det andra könets perspektiv hur det kan upplevas är givande. Tyvärr så är det här med känslor så fruktansvärt svårt, speciellt i mitt fall då jag är så pass nära henne. Ibland önskar man att man bara kunde slå av och på hur man känner.

Hur som helst, detta öppnar ju dörrar för flera val jag kan göra och jag får fundera på hur jag ska göra det på bästa sätt utan att förstöra för mycket. För stunden är jag glad i alla fall.

Anonym (Befriend)

Äldre 20 Feb 21:48

#53

Jag har känt min allra bästa vän k 10 år, vi har varit fruktansvärt nära vänner i ca 7 år, hörs dagligen sedan 5 är om allt.

Jag insåg i samma stund som vi möttes som genom ett blixtnedslag att jag skulle komma att älska henne. Vi har aldrig kunnat sluta prata, och vänskapen utvecklades snabbt till djup och mental närhet som ingen av oss kommer att uppleva igen.

Vi älskar varandra otroligt mycket, men jag älskar henne också på riktigt. Det är min hemlighet. Hon finns i mina drömmar om nätterna, enbart hon kan göra mig osannolikt lycklig eller sanslöst ledsen.

Jag skulle aldrig vetat för henne hur det egentligen är, eftersom jag verkligen inte har råd att mista vänskapen. Ibland undrar jag om hon inte känner lite samma som jag, när hon säger att mitt leende får hennes hjärta att slå snabbare, eller att hon vill att jag skall längta efter henne när jag är med min familj.

Jag tror inte på oss två som par, vilket är ett annat skäl att avstå.

Det är smärtsamt att älska sin bästa vän, men ännu mer smärtsamt att mista.

EmmaMolly

Äldre 20 Feb 22:06

#54

Anonym (Befriend) skrev 2021-02-20 21:48:45 följande:

Jag har känt min allra bästa vän k 10 år, vi har varit fruktansvärt nära vänner i ca 7 år, hörs dagligen sedan 5 är om allt.

Jag insåg i samma stund som vi möttes som genom ett blixtnedslag att jag skulle komma att älska henne. Vi har aldrig kunnat sluta prata, och vänskapen utvecklades snabbt till djup och mental närhet som ingen av oss kommer att uppleva igen.

Vi älskar varandra otroligt mycket, men jag älskar henne också på riktigt. Det är min hemlighet. Hon finns i mina drömmar om nätterna, enbart hon kan göra mig osannolikt lycklig eller sanslöst ledsen.

Jag skulle aldrig vetat för henne hur det egentligen är, eftersom jag verkligen inte har råd att mista vänskapen. Ibland undrar jag om hon inte känner lite samma som jag, när hon säger att mitt leende får hennes hjärta att slå snabbare, eller att hon vill att jag skall längta efter henne när jag är med min familj.

Jag tror inte på oss två som par, vilket är ett annat skäl att avstå.

Det är smärtsamt att älska sin bästa vän, men ännu mer smärtsamt att mista.

Så bitterljuvt...

Anonym (kattfäktare) Trådstartaren

Äldre 21 Feb 04:36

#55

Anonym (Befriend) skrev 2021-02-20 21:48:45 följande:

Jag har känt min allra bästa vän k 10 år, vi har varit fruktansvärt nära vänner i ca 7 år, hörs dagligen sedan 5 är om allt.

Jag insåg i samma stund som vi möttes som genom ett blixtnedslag att jag skulle komma att älska henne. Vi har aldrig kunnat sluta prata, och vänskapen utvecklades snabbt till djup och mental närhet som ingen av oss kommer att uppleva igen.

Vi älskar varandra otroligt mycket, men jag älskar henne också på riktigt. Det är min hemlighet. Hon finns i mina drömmar om nätterna, enbart hon kan göra mig osannolikt lycklig eller sanslöst ledsen.

Jag skulle aldrig vetat för henne hur det egentligen är, eftersom jag verkligen inte har råd att mista vänskapen. Ibland undrar jag om hon inte känner lite samma som jag, när hon säger att mitt leende får hennes hjärta att slå snabbare, eller att hon vill att jag skall längta efter henne när jag är med min familj.

Jag tror inte på oss två som par, vilket är ett annat skäl att avstå.

Det är smärtsamt att älska sin bästa vän, men ännu mer smärtsamt att mista.

Så sant som det är sagt.... för mig lever fortfarande hoppet, men som den pessimist jag är så tror jag inte på det. Och som du säger, det är smärtsamt att älska sin bästa vän, och svårare att mista dem. Hoppas dock för egen del att hoppet segrar för en gångs skull.

Kär i min bästa vän

INNEHÅLL