Komma över mannen jag älskar!

Skaffa dig en hobby eller gör något annat som upptar dina tankar samt bestäm dig för att lämna det ni hade på riktigt.

Kommer det aldrig bli ni två, och kan han inte ge dig det du vill ha är han inte värd dig. Tänk att du förtjänar något bättre. Fokusera på ditt barn till exempel.

Jag fattar inte vad tråden handlar om. Ts tänker väl inte gifta sig med sin pojkvän , men varför bråkar de då om möhippa/svensexa? Eller handlar den egentligen om att tss pojkvän inte har några vänner?

Oj, har skrivit i fel tråd

Jag har inte tid att göra fler saker än jag redan gör tyvärr! Men mina hobbies ger mig egentligen mer tid att tänka... Problemet är ju att jag innerst inne inte vill lämna, hoppas på att det ändå ska bli bi en dag! Måste få det ur tankarna... Jag tror att det kommer bli vi, men hur många år ska jag vänta? Bättre att leva nu!

Helt ok :)

"Jag tror det kommer bli vi"

Men ni träffas flera gånger i veckan? Vänta på vad? Skulle vilja att du förklarade lite tydligare.

Om jag förstått rätt så vill du nu och mer än han, men är han the one är han nog värd att vänta på tills det blir som båda vill.

Jag gjorde slut med mitt ex för 5 år sedan för att vi inte va på samma plan i livet riktigt. Jag har barn och ville väl gärna leva svensson medans han fortfarande var ung i sinnet, ville "leva klart" och inte stadga sig just då (eller ja, vi hade också distans på 40 mil enkelresa som gjorde allt lite jobbigare)

Men jag ångrar än idag att jag lämnade han för det. Är hellre med han om det så är bara för en sekund, än utan han.

Jag kan inte släppa tanken på att vi båda ser oss som gjorda för varandra! Vi vill leva ihop och älskar varandra... Men han vill låta sina barn flytta hemifrån innan han tar in någon ny, han vill inte bli extrapappa åt mina etc. Hans yngsta är bara 15 så det kan ju bli en herrans massa år och vad ska jag göra under tiden? Är lycklig när jag är med honom men när vi inte har möjlighet att ses känner jag mig ibland bortglömd. Jag står utanför hans liv alla stunder utan våra gemensamma. Jag vet vad han känner för mig och tvivlar inte en sekund på hans känslor men jag vill vara hans flickvän NU!

Tack för att du delar med dig av din story, fy så jobbigt! Jag kanske borde vänta...

Sluta tänk utifrån termer av: "Vi är som gjorda för varandra" och liknande. Det finns ett antal personer som man passar bättre med och som man passar sämre med. Ingen är dock perfekt. Om man släpper en person, så finns det alltid andra som man också passar bra med, även om man antagligen passar bra med dessa på ett annat sätt.

Om du istället tänker att det finns många olika potentiella partners som du passar bra med, blir det lättare att se objektivt på det. Frågan du bör ställa dig är om du ska leta efter en annan som passar dig på ett annat sätt eller om det är värt för dig att stå ut med den här personen som den är just nu. Visst kan man tänka sig att en person kan förändra sig, men det är ganska sällsynt. Antagligen är det bättre att inte räkna med något dylikt.

Menar du att han vill ha dig som flickvän, men att ni har ett särboförhållande där ni träffas utan att barnen är med. Eller vill han inte se dig som flickvän alls?

Att leva som särbo är en sak som åtminstone är ett rimligt krav från hans sida. Men om han vägrar att starta en relation och att du ska vänta på det i ett okänt antal år, låter väldigt orimligt att gå med på. Man kan inte hålla sitt liv på halster, ingen annan person är värd det oavsett hur fin och bra den personen är i övrigt.

Om han vill ha dig som flickvän i ett särbo-förhållande så tycker jag det är ett bra ställningstagande från hans sida. Han sätter sina barn i första hand och vill inte att de ska lära känna en ny partner och sedan ev. utsättas för en plågsam separation från denna när det tar slut. Där tycker jag att han gör rätt.

Du kanske skulle kunna fråga om du skulle kunna komma in mer i hans liv efter hand, när ni vet mer om hur stabil er relation är och när känslorna har vuxit sig starkare så ni vet var ni står. Ju säkrare ni är på att er relation är stabil desto starkare band kan du börja knyta till hans barn, och han till dina.

Prata med honom och fråga hur han ställer sig till det. Även om det alltid finns en risk med att introducera en partner för sina barn, finns det ju också stora fördelar med att barnen får lära känna en ny stabil vuxen. Om man går långsamt fram så hinner också relationen växa sig stark och risken för att barnen får vara med om ännu en plågsamt uppbrott minskar.

Det är ju alltid lite krångligt med relationer när man redan har barn men jag tänker att det finns många olika lösningar?

Det här med att han inte vill ta in nån ny innan barnen flyttat hemifrån, hur menar han då? Inte flytta ihop eller inte alls ses när barnen är med? Det är ju två lite olika scenarion liksom. Är det nyligen han separerade? Isf kan det ju vara en bra anledning att vänta lite med att introducera en partner.

Och sen är det ju också frågan hur ofta ni kan ses om ni inte ses med barnen. Har ni varannan vecka båda två så kanske man kan leva tillsammans varannan vecka så blir det inte så långdraget? Eller har han barnen mesta tiden - då blir det ju svårt att ha en seriös relation som går framåt om man inte ses mer än nån gång ibland.

Sorry för många frågor! :)

Ah, hade en fråga till! Han vill inte introducera dig för sina barn men vill han inte heller introduceras för dina? Man måste ju inte bli extrapappa för att man kommer över en lördagskväll, äter middag och sover över? Så hur han än känner med sina barn så kan väl ändå han umgås med dig hemma hos dig om du är ok med att han träffar dina barn? Jag menar att man behöver ju inte göra exakt samma, var och en kan sätta de gränser som känns bäst.