HATAR min svärmor
Just nu så avskyr jag verkligen min svärmor.
Jag och sambon väntar vårt första barn, vi är båda unga. Svärmor är här titt som tätt och är hon inte här så hör hon av sig hela tiden. Pallar inte med det och 90% av det hon pratar om handlar om graviditeten! Blir väldigt stressad av att höra henne prata om graviditeten hela tiden.
Min graviditet har varit sjukt jobbig (och är det fortfarande). Har mått extremt dåligt, har mått otroligt illa och gör det fortfarande. Ligger mest i sängen och vilar. Jag kan ligga i sängen och vila, höra att det plingar på dörren och så öppnar jag och där står hon.
Hon vill prata om graviditeten, om den blivande bebisen, köpa kläder och allt möjligt, hon frågar frågor hela tiden och stressar mig. Typ en sak hon sa var ?Jag hoppas att du inte går över tiden?. Jag blir så stressad och irriterad av hennes kommenterar och av hennes närvaro. Hon VET att min graviditet har varit jättejobbig och att jag mår illa och har ont i ryggen, men hon gör mig inte lugn alls, hon gör mig bara stressad och irriterad.
Svärmor är väldigt social av sig och vill gärna prata och fika med mig, även fast jag säger att jag mår dåligt och inte orkar så pushar hon på tills jag viker mig. När hon inte är här så vill hon prata i telefon med mig i evigheter...
En gång har jag sagt ifrån på skarpen. Jag sa att hon måste respektera att jag mår dåligt och att denna graviditet är tuff. Jag sa att jag inte orkar vara social och umgås och att jag behöver vila. Sa även att jag inte tycker om när hon är för på. Hon tog väldigt illa upp av detta och sa att jag är otacksam och att hon bara bryr sig om mig och bebisen. Hon sa att hon vill vara delaktig i graviditeten och veta vad som händer, då svarade jag att det inte är HENNES graviditet, utan min och hennes sons. När jag sa detta så blev hon ännu mer upprörd..
Svärmor är 46 år gammal, har två barn och är sjuksköterska. Hon borde förstå mig, men det gör hon inte.
Orkar verkligen inte med henne längre. Vill bara vila och ha min sambo närvarande, inte henne. Min sambo vet givetvis om detta och han har pratat med henne men det har inte blivit någon förändring. Han har väldigt svårt för att säga åt sin mamma ordentligt. Han låter det bara vara och väntar typ på att hon ska ge sig, vilket jag vet att hon aldrig kommer att göra.
Vad ska jag göra?
